Jag vill gifta mig, men inte han...

Min man sade en gang "kvinnor ser brollopet framfor sig, man ser aktenskapet". Lite harddraget men det ligger mycket i det. Jag ville gifta mig just for att fa sta i kyrkan och saga ja, nar jag var yngre. Det var som att aktenskapet inte alls var viktigt. Men ett aktenskap har ju ingenting att gora med en vit klanning och pampig musik.

Tyvarr verkar han inte vara pa samma vaglangd som du, och jag kan forsta om han da blir less pa ditt 'tjat'. Det basta ar nog om du inte alls tar upp amnet mer pa ett par manader, sa han far chansen att tanka efter sjalv. Da blir det ju hans val om/nar han tar upp det, inte for att han kanner sig tvingad.