Jag vill gifta mig, men inte han...

Jag och min sambo har varit tillsammans i snart 7 år, förlovade i 5. Den senaste tiden, åren närmare bestämt, så har jag läääängtat och drömt om att få gå in i kyrkan och säga ja. Men när jag börjar tala om det så stänger min sambo av, han vill inte ens tala om det. Det jag längtar efter mest i hela världen så vill han inte diskutera. Han vägrar. Och jag blir så lessen och besviken.

Flera av mina vänner har nyligen gift sig, en av dem väntar sitt första barn, klart man blir inspirerad! Och jag vill också en dag gå in i kyrkan och vara vacker och lycklig. När min bästa vän gifte sig i november ifjol så grät jag så tårarna rann i kyrkan, inte bara för att jag var lycklig för hennes skull, jag var även olycklig för min egen skull,att jag inte skall få göra det som hon gjorde.

Hur ska jag få min sambo att förstå detta??? Och det där med förlovningen för många år sen så var vi kanske lite "unga o dumma" och borde ha väntat, men det är ju dags att säga nu.... Och förlovning för mig ÄR ju ett sätt att visa att vi KOMMER att gifta oss NÅN dag....

Tänkte bara att jag kanske skulle få lite råd och tips....eller förståelse från nån som är som han???

Det var jättebra med era åsikter, det fick mig att tänka efter en del. Och jag har kommit fram till att jag ska "ge upp" med att tala om bröllop, inte för att jag gör det jämt och ständigt, har ju bara nämnt det nångång, inget direkt tjat alltså. Men det är väl bäst att lägga av med drömmandet. Jag ska väl vara nöjd med att han vill ha mig ändå, utan äktenskap, för det vet jag att han vill. Det är väl bara själva bröllopet han är "rädd" för, att få uppmärksamhet osv osv. Och han vet också att han är den jag vill leva resten av mitt liv med, för det har jag sagt, att han är det bästa som har hänt mig. Jag tror också en del av hans rädsla kan bero på att han har flera släktingar som skilt sig och att han kanske då tror att det också skulle hända oss....

Angående förlovningen så för mig var det ett "bevis" på att vi kommer att gifta oss någon gång, men vi diskuterade inte det desto mera då så jag visste inte vad han ville i framtiden. Som sagt vi var kanske lite väl unga o dumma.
Och det är inte egentligen bara bröllopet jag skulle vilja ha, det är hela alltihop! Att vara man o hustru, visa att vi hör ihop, och inte bara det utan det kommer ju en hel del juridiska saker med i bilden också, om det skulle hända nåt nångång. Så jag är inte "besatt" av bröllopsfester, klänningar o sånt...det är ju bara en del av kakan.

Men..jag ska låta tiden gå och kanske han en dag kommer med andra tankar.

Tack så mycket för era åsikter!

Jag vill gifta mig, men inte han...

INNEHÅLL