Måste bara få säga min åsikt...abort o barn...

Smulu: Jag skriver en d-uppsats om just hur katolska kyrkans sexual- och kvinnosyn har resulterat i en direkt kvinnofientlighet, och ja - jag såg programmet igår. Jag tycker att jag är väldigt påläst i ämnet, men jag hade ingen aning om att den sittande påven hade så stor del i att det ser ut som det gör (även om det finns grund till sådan lära).

Tillgång till laglig abort är väldigt, väldigt viktigt för kvinnors frihet världen över. I länder som just Fillipinerna finns det oerhörda mängder gatubarn på grund av att abort, sexualundervisning och preventivmedel är förbjudet. Detta har bland annat lett till att Fillipinerna är barnsexturismens förlovade land. Illegala och dåligt utförda aborter får oerhörda konsekvenser för gravida kvinnor (och barn) världen över. Jag ser också ofödda foster som ett liv. Men vilket liv är det vi talar om egentligen? Ska barn behöva leva på gatan, eller som prostituerade, därför att det "inte är rätt av oss att besluta att ett annat mänskligt liv inte ska få fortsätta"? Seriöst. Lite perspektiv, tack.

Och ja, livet är väldigt orättvist. Men å andra sidan kan det medföra livskvalitet för barn som inte blev med föräldrar, så någon sorts balans i olyckan finns det väl ändå.

Det är en annan sak jag funderar lite över... Vem vill använda abort som *preventivmedel*? Det kan medföra risker och det är emotionellt ansträngande. Det absurda i tanken att någon medvetet skulle tillåta sig själv att bli gravid för att "det finns ju alltid abort" är överväldigande. Jag tror definitivt inte att en sådan attityd dominerar hos kvinnor och flickor som gör abort, och jag tror defintivt inte att det är en sådan attityd som står för de ökande aborterna i landet. Min d-uppsatshandledare skrev sin doktorsavhandling om hur kön konstitueras vid abortingrepp och baserar sig på en mängd djupintervjuer. Och med den boken i bakhuvudet måste jag säga att jag tror att problemet ligger någon helt annan stans. Anna-Lydia analyserar till exempel attityden till preventivmedel, hur den förändras beroende på arten av det sexuella förhållandet (tillfälligt eller långvarigt) och hur användandet av olika sådana ändrar dynamiken i förhållandet. Och jag tror att det är där krutet måste läggas, snarare än i att förbjuda eller fördöma aborter.

Och olyckor händer alltid. Jag vet tjejer som har blivit gravida trots att de har gjort allt för att *inte* bli det. Någon gillade inte att kvinnor - och män, glömdes de bort? Har inte de att säga till om också? - gör abort därför att det inte "passar i deras liv". Jag kan ju inte själv påstå att inte heller jag skulle ha velat få barn med någon jag hade fyllesex med när jag var tjugoett och pluggade. Vad är alternativet? Att försöka abortera sig själv med en klädgalge (vilket kvinnor utan tillgång till fri abort har dött av), käka gift (vilket kvinnor utan tillgång till fri abort har dött av) eller gå till en illegal abortläkare som använder skitiga instrument (vilket kvinnor utan tillgång till fri abort har dött av)?

Electric Lady: Jag är helt med på att kvinnans suveränitet ska gälla. Men hur många aborter tror du inte genomförs varje år därför att mannen inte vill ha barn? (det var bara det som var min poäng).

Ejnie: Jag rekommenderar dig att läsa avhandlingen jag pratar om. Den heter "Det var ikke meningen" och Anna-Lydia Svalastog har skrivit den. Det handlar inte bara om "slarv" med preventivmedel, utan också om förväntningar och föreställningar *kring* preventivmedel. Den är oerhört upplysande.