Hjälp mig

Åh, tjejen, vad jobbigt.

Jag förstår att du känner dig lite lurad och besviken.

Gå till doktorn så fort som möjligt om du inte gjort det (det har du nog) så du får alla möjligheter, både att behålla det och avbryta graviditeten, ifall du skulle ändra dig.

Klart att det måste sjunka in lite grann för honom. Men sen är det bara det gamla vanliga "prata om era känslor" som gäller. Försök ta reda på vad det är som skrämmer honom mer specifikt. Tycker det var ett bra förslag att prata med någon, i såna här specifika omständigheter, han vill nog inte bli övertalad. Men du kan ju inte tvinga honom att gå dit.

Hade jag blivit gravid nu (vid ynka 27) hade jag inte heller velat ta bort det, även om det varit ett alternativ när jag var tonåring.

Men valet "bli förälder" är ju större än valet "abort" efter som man tar in en tredje människa, alldeles hjälplös.

Det låter i ditt inlägg som du egentligen vill behålla barnet, allra värsta konsekvensen av det skulle kunna vara att bli ensamstående förälder. Du kan tvinga honom att bli förälder, men du kan inte få honom att ta på sig papparollen.

Värsta konsekvensen av att ta bort det skulle kunna vara att du blir barnlös(/Barnfri) i livet, genom komplikationer eller genom att inte få nån ny chans.

Jag hoppas ni fattar ett beslut som båda är nöjda med. Du har min sympati.

Fast det är ju snart och inte NU han får barn, de har ju en rätt lång leveranstid. Man kan tyvärr inte jämt bestämma på månaden när som barnen kommer.

Jag skulle inte orka ta bort fostret nu och sen ta emot ett barn om några få år, i din situation. Om han vill ha barn snart, varför inte nu? Vad kommer att ändras på några få år som gör att han blir mindre vingklippt?

Det var bara spontana frågor jag får av dina inlägg, jag förstår att det virvlar en massa känslor i er båda, en del mingre logiska än andra.

Vad skönt att ni kommit igång, att ni kan prata med varann lite mer.

Heja! Heja! Grattis! Nu kan ni fundera ut gulliga namn på bäbisen och prata om barnuppfostran och mysa.

Tror han plötsligt blev lite skraj bara, inte för att det inte är nåt han vill, utan för att han blev tvungen att ta nästa steg i livet innan han var beredd.