Hjälp mig

usch vilken jobbig situation.
jag kan ju inte bestämma hur du ska göra men jag kan berätta om mina egna erfarenheter.
jag blev med barn för ett år sedan och gjorde abort, för MIN skull, jag hade precis börjat på högskolan och såg fram emot en treårig utbildning, jag har en son som var tre år då, jag var ensamstående med honom. jag blev med barn med hans pappa, och trots att jag var säker på att det var helt fel tidpunkt att få ett barn så var det VÄLDIGT jobbigt i december när barnet skulle ha fötts!
Mitt råd till dig är att känna efter vad DU vill. det verkar som om du är gald över att ha blivit med barn trots operation, men är du glad över barnet?? jag tycker också att ni ska gå till någon och prata.
Tänk på att man får leva med en abort hela livet.

Vänta ett tag och se om chocken lägger sig för honom. Han har ju trots allt pratat om barn med dig innan och han visste väl att chansen kunde vara rätt stor om du slutat äta p-piller?! Stå på dig om du inte vill göra abort!

Åh, tjejen, vad jobbigt.

Jag förstår att du känner dig lite lurad och besviken.

Gå till doktorn så fort som möjligt om du inte gjort det (det har du nog) så du får alla möjligheter, både att behålla det och avbryta graviditeten, ifall du skulle ändra dig.

Klart att det måste sjunka in lite grann för honom. Men sen är det bara det gamla vanliga "prata om era känslor" som gäller. Försök ta reda på vad det är som skrämmer honom mer specifikt. Tycker det var ett bra förslag att prata med någon, i såna här specifika omständigheter, han vill nog inte bli övertalad. Men du kan ju inte tvinga honom att gå dit.

Hade jag blivit gravid nu (vid ynka 27) hade jag inte heller velat ta bort det, även om det varit ett alternativ när jag var tonåring.

Men valet "bli förälder" är ju större än valet "abort" efter som man tar in en tredje människa, alldeles hjälplös.

Det låter i ditt inlägg som du egentligen vill behålla barnet, allra värsta konsekvensen av det skulle kunna vara att bli ensamstående förälder. Du kan tvinga honom att bli förälder, men du kan inte få honom att ta på sig papparollen.

Värsta konsekvensen av att ta bort det skulle kunna vara att du blir barnlös(/Barnfri) i livet, genom komplikationer eller genom att inte få nån ny chans.

Jag hoppas ni fattar ett beslut som båda är nöjda med. Du har min sympati.

Hu, jobbigt. Jag instämmer med de andra - känn efter vad du själv vill. Gå och prata själv med någon, om nu inte han vill följa med. Du får inte göra abort bara för att han säger att du måste! Hoppas att allt kommer att gå bra för er. Och jag vill säga grattis till att du bär på ett litet liv, trots dina blandade känslor!
Skriv gärna och berätta hur det går. Kram!

Du gör det bra som har varit tillsammans med honom sen "Hösten 2004" ;)

Jag tror att det kom som en chock och det är därför han reagerar som han gör. Han vill visst ha barn, men eftersom det kom så plödsligt och oförberett så slår han ifrån sig allt..
Låt tiden mogna, jag är säker på att han kommer att vilja bli pappa då chocken lagt sig. Få honom att prata med någon, och prata själv med någon..

man kan inte riktigt förstå sig på killar alltid, ändå kan vi inte va utan dem! Men du... att göra abort?... du ber om råd... här kommer mitt, gör allt för att lösa detta med honom, kanske kan chocken lägga sig för honom... gör inte abort... det är ju ert BARN, men "tala honom till rätta", få honom att förstå! det är mitt råd!
verkligen lycka till!

Ah, forst av allt far du en stor kram ifran mig! Usch vad jobbigt for dig.

Men samtidigt var det ju bara igar som han fick reda pa det, kanske fick han bara panik nar det plotsligt blev konkret och inte bara 'en vacker dag'. Killar gor knappa saker nar de blir stressade (fordom javisst, men sant) och sager saker som de inte alls menar.
Det ar inte ratt av honom att sara dig och ta tillbaka det han sagt tidigare - att sluta med p-pillren var ju ett gemensamt beslut. Samtidigt kanske han "bara" behover fa tanka igenom det hela lite, och inse att han faktiskt kommer att bli en bra pappa (manga killar verkar ha en skrack for att 'gora fel', "tank om jag misslyckas och ungen blir psykopat" osv).

Om du kan (och jag forstar att det ar svart), ge honom lite tid och rum att fa tanka igenom det. Forslaget om att ga och prata med nan ar iofs bra, men det kanske gjorde honom annu mer defensiv - som att "da kommer dom att tycka att jag ar knapp och har varit taskig mot dig".

Om du klarar av det, kanske forsok att inte prata om barnet pa nagra dagar, och sen prata om det positivt, att du faktiskt vill ha det har barnet och att han inte maste bestamma sig nu, men att du hoppas och tror att han kommer att vaxa in i papparollen. Envisas han med att foresla abort, tja, da ar det upp till dig att bestamma dig for om du vill ha barnet trots allt eller inte. Risken med om du gor abort for att *han* vill ar att du kommer att bli bitter pa honom och inte kommer att forlata honom langre fram (sa hade nog jag reagerat).

Hall oss underrattade om vad som hander! Skriv av dig har nar det kanns jobbigt/ovisst/spannande!
Kram!

Tack alla snälla för fina råd och ert stöd. Det känns så enormt skönt att läsa alla fina svar. Jag orkar inte berätta för någon som står mig nära, jag misstänker att dom då kommer att döma min sambo väldigt hårt, och jag vill själv först komma iunderfund med vad som händer och sker. Han har visserligen lugnat ner sig och igår har vi pratat igenóm allting, men han känner att han inte alls vill ha barnet, att han inte kommer att klara att ta ansvaret när han varit sjukskriven så länge tidigare. (panikångest) Jag känner att det kanske är ett försvar, för han arbetar nästan fullt nu och allt har på något vis varit så bra tills igår. Jag har förklarat vilken sits jag sitter i, hur skall jag kunna välja bort ett barn som är vårt, som VI har gjort när det ska vara vi för alltid. Så har vi ju bestämt...Vi förlovade oss i somras och jag har känt mig så trygg i allt. Jag har också frågat om jag inte orkar genopmgå en abort vad händer då? Då svarade han att han inte kan ge mig några garantier att han stannar kvar, att jag vingklipper honom. Då blir han trängd i ett hörn. Jag blir så ledsen ända in i själen. ´Det är ju vårt barn som vi har gjort tillsammans, som borde vara något fint. Och jag känner så mycket för detta lilla liv. HUR ska jag kunna gå igenom en abort och ta bort det, när jag innerst inne känner mig så lycklig över att det ju finns där inuti mig. Ett litet hjärta som tickar...

Min sambo följer mig idag och pratar med en kurator. Han är rädd att han skall bli "manipulerad" av mig och denna kvinna att vilja behålla det, för att han säger att han tänker inte ändra sig. Och han är lugn och sansad nu, inte som igår eftermiddag. Han försöker att vara gullig, kramig och fin på alla vis men jag känner mig...avdomnad i hela kroppen och sinnet. Har varit hemma från jobbet nu två dagar och funderar på att vara hemma resten av veckan. Jag orkar inte gå dit nu, måste reda upp alltihopa. Kan jag behålla barnet? Då lämnar han ju mig säkerligen och allt vi hade blir förstört. Tar jag bort barnet sviker ju jag mig sälv för jag vill verkligen inte genomgå en abort. Jag har gjort det tidigare, det var fruktansvärt för mig och har lovat mig själv aldrig mer sätta mig i den situationen. (Då var jag dock ensam och ung, det var en ren olycka.)
Nu är jag ju med honom och ändå sitter jag i denna situation. Vad blir det med oss sedan?Då komemr jag tappa allt hopp om barn och framtid med honom. För hur skall jag veta att han vill ha barn överhuvudtaget senare. Snart vill jag ha barn säger han, men inte just nu.

Usch vilken situation jag har hamnat i. Vet bara inte vad som är det rätta att göra. Kan inte tänka klart.

Tack alla vänliga återigen som stöttar, det betyder så mycket.

Matilda

Jag tycker verkligen synd om dig! Ingen lätt situation du har hamnat i. Jag kan inte låta bli att tycka att din sambo är orättvis då han tidigare har antytt att han skulle vilja ha ett barn tillsammans med dig och sen när det blir verklighet så kräver han att du gör abort. Det låter på ditt första inlägg som om det skulle vara rätt så planerat åtminstone. Låt det sjunka in hos honom, kanske han ändrar sig ännu.

Du skall absolut känna efter vad du vill. Det är inte alls säkert att han lämnar dig om du väljer att behålla barnet. Om han verkligen älskar dig så stannar han nog kvar. Du har ju inte på något sätt lurat honom. Snarare är det han som har lurat dig. Hoppas allt löser sig!

Har inte så mycket att tillägga så jag skickar en massa kramar till dig istället.

HOPPAS att det löser sig på allra bästa sätt för Er!