värt att fortsätta???

Mitt i det jobbiga för dig vill jag ändå ge henne en eloge för att hon verkar vara en ärlig person! Att hon sedan är svartsjuk själv tycker jag inte verkar konstigt. Genom sig själv känner man andra, många förväntningar på hur andra ska bete sig grundar sig på hur vi själva skulle gjort. (Resten grundar sig väl på erfarenhet av hur andra beter sig? )

Vad gäller otroheten så var det stort av dig att förlåta en gång. Två gånger riskerar att bli en dum ovana. Vad skulle du göra gång nummer tre?

Mrs. Corbally: För att ärlighet är uppriktighet, och hon var inte oärlig (ljög) genom att vara otrogen (oss veterligen). Otrohet må vara ett enormt svek i ett förhållande, men det är inte oärligt att vara otrogen så länge man inte undanhåller sanningen. Jag tycker det är starkt att stå för sitt misstag, även om det kanske inte skulle kommit fram i första taget ändå när de inte bor i samma stad.