värt att fortsätta???

Hejsan Mange!

Jag har inte varit med om att bli bedragen själv, men tycker det är väldigt synd om dig, att din flickvän inte "tabbat" till sig en utan två gånger. I mina ögon låter det som århundradets svek!

Jag tror att ni behöver ett långt och rejält uppehåll från varandra då du får möjlighet att tänka om du vill frtsätta att dela ditt liv med henne.

Otrohet i mina ögon är en gång är en gång för mycket...och hon har varit otrogen 2ggr..Tyvärr kan det vara svårt att bryta upp ett förhållande men jag tycker verkligen att du bör ge DIG själv ite tid och tänka på hur du vill ha det. Vad vill DU med ditt liv?? Om du verkligen tror att du kommer att få ett mkt bättre jobb utmlands och hon inte vill ens fundera på at komma med dig,så måste du bestämma om du tycker att erat förhållande är värt att stanna i Sverige för.

Låter säkert hårt och drastiskt, men hon har varit otrogen.

Jag kan bara säga vad jag hade gjort. Jag hade inte stannat!! Hade säkert varit jättejobbigt en längre tid, men jag är övertygad att man mår bättre själv istället för att behöva vara orolig att det kan hända igen.

Du måste sätta dig ner igen och tänka över detta själv...

Lycka till, ditt beslut än blir!!!

Hejsan Mange!

Jag har inte varit med om att bli bedragen själv, men tycker det är väldigt synd om dig, att din flickvän inte "tabbat" till sig en utan två gånger. I mina ögon låter det som århundradets svek!

Jag tror att ni behöver ett långt och rejält uppehåll från varandra då du får möjlighet att tänka om du vill fortsätta att dela ditt liv med henne.
Detta kanske du inte vill höra ,men jag tror att det allra bästa vore om ni bröt helt och hållet med varandra. Det verkar som ni båda är måna om ert eget och kanske inte vill kompromissa, även om ni vill bli mer seriösa som du skriver, och då är det viktigt att kunna kompromissa ,tro mig!

Jag kan bara ta mitt eget förhållande ,numera äktenskap: Min då, fästman flyttade till storstaden för att studera, jag var inte alls pigg på det i början, tyckte det var trist att han lämnade vår gamla kommun, han tvingade inte mig, men tyckte att jag kunde flyta efter och söka jobb i staden.
Sagt och gjort efter att i ett halvår pendlat mellan orterna, han kom hem varannan helg och jag åkte ner till stan varannan, tog jag mitt pick och pack och flyttade till en egen lägenhet i stan, efter att jag bott i stan i ca. 6 månader flyttade vi ihop. Det hade vart lite svårt att göra det direkt eftersom min man bodde med sin bästa kompis , och de var tvugna och säga upp kontraktet på den lägenheten.
Nu har vi levt ihop i snart 3 år och gifta i 2.

Jag tror inte att hon varit otrogen för sista gången. Det kanske låter hemskt men jag tror att när man släppt på den spärren, inte en, utan TVÅ gånger så är det bara en tidsfråga innan det sker igen. Skulle därför råda dig att göra slut och ta hand om dig själv.

Tack för alla kloka svar, jag ska fundera noggrannt. Jag kom på en sak till som förbryllar mig. Samtidigt som min [troligen blivande ex-]tjej har varit otrogen, så är hon otroligt svartsjuk. Två dagar innan, hade vi haft ett gräl sedan hon kollat min mobil och upptäckt att jag fått (helt oskyldiga) meddelanden från en gammal tjejkompis. Jag blir förbryllad av det kvinnliga psyket. Just hennes stora svartsjuka och oro för att jag ska vara otrogen trodde jag skulle MINSKA risken för att hon är otrogen mot mig, men så var inte fallet.

Mitt i det jobbiga för dig vill jag ändå ge henne en eloge för att hon verkar vara en ärlig person! Att hon sedan är svartsjuk själv tycker jag inte verkar konstigt. Genom sig själv känner man andra, många förväntningar på hur andra ska bete sig grundar sig på hur vi själva skulle gjort. (Resten grundar sig väl på erfarenhet av hur andra beter sig? )

Vad gäller otroheten så var det stort av dig att förlåta en gång. Två gånger riskerar att bli en dum ovana. Vad skulle du göra gång nummer tre?

eja
hur kan du kalla henne ärlig??? hade hon varit ärlig hade hon inte varit otrogen från början!!!!

Glöm henne! Du är värd en tjej som behandlar dig bättre.

Min pojkvän och jag har distansförhållande och jag skulle ALDRIG ALDRIG ALDRIG vara otrogen. Det finns inte en chans att han på något sätt skulle kunna provocera fram det, så tänk inte ens den tanken. Otroheten ligger helt i hennes person.

Är man i början av ett förhållande (dvs man har inget liv ihop ännu) så är det i mina ögon mycket märkligt att vara otrogen. Genom att vara det förstör man all tillit som finns, och ett förhållande bygger i stor del på tillit.

Älska är ett verb. Inte en definition. Du må älska henne, men jag tycker inte att hon återgäldar dig vad du är värd.

Min poäng är; Hon har förstört er. Följ dina drömmar och åk till USA och ta de möjligheter som ges dig för den här tjejen är inte rätt tjej för dej.

Mrs. Corbally: För att ärlighet är uppriktighet, och hon var inte oärlig (ljög) genom att vara otrogen (oss veterligen). Otrohet må vara ett enormt svek i ett förhållande, men det är inte oärligt att vara otrogen så länge man inte undanhåller sanningen. Jag tycker det är starkt att stå för sitt misstag, även om det kanske inte skulle kommit fram i första taget ändå när de inte bor i samma stad.

Vill inte försvara otrohet, men man är två i ett förhållande. Självklart är det hon som utfört den fysiska handlingen, men detta att upprepa samma misstag om igen och ångra sig bittert verkar(?) tyda på ett rop på någon slags uppmärksamhet. Något är fel, helt klart. För att inte riskera ytterligare upprepningar och komma till rätta med era problem, är mitt tips ( om ni tänker er en framtid tillsammans )en familjeterapeut. Det är bra med en medlare som hjälper till med att kommunicera när man kört fast.

Lycka Till, det ÄR inte kört för ett förhållande pga otrohet, även om det svider rejält.

/Pagan