Vi har ett gemensamt konto för gemensamma utgifter. Dit betalar vi in en viss andel av vår lön.
Vi tycker det känns mest rättvist, med tanke på att den som tjänar mer faktiskt drar ett större lass av det gemensamma, men ändå får fler kronor över till sitt eget.
Men det är inte riktigt så stor skillnad mellan våra inkomster.
Till slut blir det ändå så att man fyller i de hål som blir, tycker jag.
Funkar det med att lägga alla pengar i en pott och båda är glada ändå så är det väl bara att gratulera.
Att vi har ditt+mitt+vårt-ekonomi är ju för att vara och en ska kunna ha kontroll, att han inte ska bli lidande av att jag har större skulder, att jag vill försörja mig själv, att jag vill kunna ge honom presenter som inte han betalat för, och att vi aldrig ska hamna i gräl om olika ekonomiska prioriteringar.
Vi har inte nån olika levnadsstandard, de flesta utgifter som påverkar levnadsstandarden är ju gemensamma utgifter, som hemmet, mat, gemensamma nöjen.
Brud i September, det är klart att det inte är så det går till, utom möjligtvis för enstaka par.
Men de flesta delar väl på gemensamma utgifter.
(Det går rätt smidigt, med automatisk överföring från lönekontona till ett konto med två kort)
För en del, som till exempel mig, är det viktigt att ha egna pengar. Alla väljer det arrangemang som passar dem bäst.
