Hjälp mig! Är förvirrad.......

Jag skulle så gärna vilja kunna tala om för min nya pojkvän hur det ligger till.. att han inte är helt glömd, och kanske aldrig kommer att bli heller.

Jag vet ju att jag och exet inte har en framtid så jag vet inte varför jag tänker så här...

Kan man verkligen ta upp såna här saker med nya pojkvännen? Är det inte känsligt? Han vet att jag har vart väldigt sårad, och sa häromdagen att det känns som jag släppt exet mer o mer...

Men ju mer jag går och funderar, desto mer kylig o irriterad blir jag på min nya snälla pojkvän... :(

Hej!

Å tack snälla ni för lite kommentarer.. trodde jag var den enda i världen som inte kommit över exet..

Jag är nog mest fäst vid våra fina minnen, det är ju det jag minns.. allt det dumma som han gjorde mot mig har jag "glömt" bort...

Min nye pojkvän är mer öppen, vi kan prata om precis allt. Och trots att vi bara vart ett par i en månad så vet vi att vi har samma framtidsplaner, men jag ska ta det lugnt och inte stressa fram saker.
Jag glömmer bort mitt ex mer o mer för varje dag, men han kommer nog alltid att ha en plats i mitt hjärta...Är nog mest ledsen för att det tog slut, det var ju inte något som kunde hända mig... men men!

Nu ska jag njuta av en dag i taget och ta med min pojke på en shoppingrunda ;) Fast hur säger man på ett fint sätt att han skulle köpa vissa saker? Är det lite känsligt i början kanske att shoppa nya kläder till honom, hehe :)

Hej igen..

Nu har det gått ett tag, men jag mår fortfarande inte så jättebra. Jag har den bästa pojkvännen man kan tänka sig, han bryr sig verkligen om mig, ser till att jag mår bra hela tiden, märker direkt om jag inte gör det osv, vill ha barn i framtiden osv... ja allt som jag vill. Han är söt och snäll, men som jag skrev förut så irriterar jag mig på en del saker som nästan tar överhanden och jag blir onödigt sur ibland. Det kan vara saker som att han inte städar eller plockar undan efter sig, slänger kläder överallt, inte har jordens finaste tänder (vilket är viktigt för mig) och att han kunde ha snyggare kläder...

Vet att det bara är struntsaker egentligen, och det vore det dummnaste jag kunde göra att släppa denna kille. Vi har varit ett par i snart 3 månader.

Nu kommer det som är det stora problemet: jag kan fortfarande inte släppa mitt ex ur mina tankar. Tänker varje dag på ngt ur vårt liv, speciellt från den dagen jag flyttade.. tror aldrig jag kommer glömma det och jag får tårar så fort jag tänker på det. Känner mig som världens mest misslyckade människa som inte klarade av sambolivet med mitt ex. Alla mina vänner är nu sambos och har barn på väg och jag har precis flyttat till en egen etta, det känns!

Vet inte var skon klämmer, vet inte om jag är riktigt kär eller om det är exet som spökar och inte tillåter mig att tycka om denna nya pojkvän till max, som jag såklart vill!!

Är bara så förvirrad att jag snart funderar på att gå till en psykolog för att reda ut mina känslor. Orkar inte ha det så här mer, ska man aldrig kunna glömma det som hänt? Kommer det att förfölja mig livet ut?

Pratar en del med mitt ex via datorn och via telefon ibland. Har sett honom ett par gånger när jag vart tvungen att hämta lite saker som jag glömt.
Verkar lite som att han ångrar att han gjorde slut, kan det vara därför som jag är fundersam?

Förvirrad....

Jag vet att man inte kan hoppa in i ett förhållande bara så där... men det gjorde jag inte heller. Vi träffades några månader efter uppbrottet och dejtade bra länge inann vi bestämde oss för att vara ett par...

Tack så mycket Cecilia J, nu vet jag att det finns fler i samma sits.

Tiden var så här om det är någon som är intresserad: Mitt ex gjorde först slut i november och sedan kom jag tillbaka ett tag, men sen tog det slut i januari igen och jag flyttade ut samma dag. Det hela tog en vecka sen var allt klart.
Hade haft kontakt med min nya pojkvän i ca 6 månader via internet innan vi träffades för första gången, och då dejtade vi i kanske 1 ½ månad. Kanske gick det lite för snabbt för mig den dagen då vi sa att vi ska vara ett par...
Vi har vart tillsammans i 2 månader, inte 3 som jag skrev...

Är så jobbigt och tråkigt att jag ska känna så här, för ibland undrar jag om jag inte ens har glömt mitt ex? Om jag kanske fortfarande älskar honom och tror att allt ska bli bra en dag? Vet inte vad jag känner...

Hej!

Tack Sling för att du frågar hur det är. Jag har de senaste veckorna mått bättre och bättre och inser att livet inte alltid är så lätt. Många i min omgivning håller just nu på att separera och jag vet att jag inte är/vart ensam om detta. Den senaste tiden så har jag tänkt så otrligt mycket och jag känner att jag växt mycket och vet precis vad jag vill ha hos en kille och att mitt ex nog inte är något att ha.

Mitt ex är egentligen den finaste man kan tänka sig, men kanske passar vi inte ihop!? Vi har iaf fortfarande lite kontakt med varandra vilket känns bra, vi kan skämta och ha roligt i telefon men vi umgås inte mycket alls.

Bitarna i mitt liv börjar falla på plats nu. Jag är inte ledsen varje dag längre, men ibland kan jag bli jätteledsen och nere när jag tänker på allt som hänt det senaste 8 månaderna. Vill inte uppleva det igen!

Jobbet som jag trivs med har nu erbjudit mig en förlängning, och ev. fast tjänst vilket känns bra. Jag trivs med mina arbetskamrater och vi hittar på mycket roligt tillsammans.

Jag och min nya pojkvän tar det väldigt lungt, kan prata med honom om allt, men som sagt... jag är den som vill att det ska gå långsamt fram.

Snart hoppas jag att jag kan flytta till mitt egna hem och bo ensam ett tag, är nog det jag behöver just nu.

Har 4 nära vänner och 3 av dem har nu barn, vilket känns jobbigt eftersom de "tjatar" om att det är min tur snart. Då får jag lite panik men visar det inte. Jag är ju SÅ sugen på familj SNART. Men inser ju att det kommer att dröja flera år, men jag kan vänta.. vet ju att den dagen kommer även för mig. Men jag måste erkänna att jag känner mig lite stressad... tiden rinner iväg.

Tack för allt ert stöd och för att ni bryr er... om några månader hoppas jag att jag mår ännu bättre.

KRAM