Flytta utomlands - långt

Hej, jag är så förvirrad. Min man har ansökt om en transfer till USA och vi kommer antagligen åka inom 8 månader. Men jag vet inte alls vad jag vill. Jag har bott utomlands förr i perioder om 6 mån till 1 år och varit tveksam då med, men sedan har allt ordnat sig och varit jättebra.

Problemet är att jag inte vet om jag vill åka, jag kommer inte ha något jobb och tanken på att vara "hemmafru" gör att jag får ångest, det är inte min grej. Hela projektet får mig att bli superstressad.

PÅ hemmaplan trivs jag inte på mitt nuvarande jobb och vill ha en nystart, men om jag ska vänta på USA så vet jag inte om jag står ut att vara kvar på min nuvarande tjänst i 8 månader till. Jag känner mig som i en fälla. Tiden masar sig fram och jag kan inte byta jobb här och nu om vi ska åka om 8 månader. Samtidigt vet jag inte hur stora chanserna är att få ett jobb i USA. (har utbildning och bra CV) Vad jag förstått får man arbetstillstånd när man är gift. För mig är allt en chansning. Tidigare när jag var singel kastade jag mig in i allt som var nytt och spännande, men nu har jag blivit med bekväm, jag vill ha trygghet också och inte bara flacka runt. Jag blir galen av ovissheten. 8 månader är en lång tid om man bara försöker härda ut. Jag har försökt hitta mening med mitt jobb och diskuterat med min chef, men som vanligt händer ingenting. Jag har börjat få depressioner och känner mig otroligt vilsen. Min man tycker att vi ska ta det som det kommer men för mig känns allt bara som ett myrhav av negativ stress som äter upp mig. Trots att han stödjer mig känner jag mig ensam i detta. Jag vet ju inte vad jag vill.

Behöver bara skriva av mig. Någon som har någon idé?

Jo ni har rätt. Men det känns bättre att skriva av sig och inse att andra tänker likadant.

Man ska ju vara positiv för det är ju som sagt en otrolig möjlighet, det beror på vad man gör det till. Jag har också planer på att utveckla min kreativa sida om man inte får möjlighet att jobba. Men det är ju de där kraven man har på sig själv att göra karriär, inte halka efter etc. Man kanske skall ändra tankesätt och se mer bredd på karriären än bara klättra uppåt. Alla erfarenheter är ju trots allt bra och bara att levt i ett annat land är ju ett stort plus både i jobb-CV och livserfarenhet. Skulle allt skita sig kan man ju alltid flytta hem igen.

Jag var inne på jobline och sökte på utlandsjobb och speciellt i USA var listan rätt lång, det är väl alltid lättare när man är på plats.

En sak jag känner är att nu har man byggt upp ett hem som man trivs med, målat och fixat och handlat möbler och allt, så ska man börja om igen. Jag blir stressad av att känna att det inte är permanent att bo utomlands. Att man kommer flytta hem igen. Utomlands är allt "på låtsas". Egentligen vill jag bara ha det överstökat.

Men det är nog dags att försöka leva i nuet istället för att oroa sig över vad som kommer hända i framtiden.

Flytta utomlands - långt

INNEHÅLL