Flytta utomlands - långt

Har inga bra idéer, tyvärr.

Men det låter lite på ditt inlägg som att det är din man som vill göra det här, flytta utomlands och jobba, medan du inte gillar läget utan känner dig som den "medföljande" och att det är han som beslutat att ni båda ska åka iväg.

Kanske jag misstolkar....jag ber om ursäkt i så fall.
Men jag tror det är mycket viktigt om man ska göra en sån här grej att båda känner att det känns inspirerande, lockande och att du också känner att finns nånting stimulerande för dig på det nya stället.

Vi har diskuterat liknande saker hemma hos oss också. Min blivande har en bättre arbetsmarknad utomlands, många av hans kollegor har redan åkt iväg (eller planerar) och deras fruar/flickvänner följer med som hemmafruar. Inget ont om det, men för mig skulle det inte passa och det vet min blivande om.

Så vad göra... Det vi kommit fram till är att det måste känans bra för BÅDA, båda måste känna att det här gör vi tillsammans och inte att man "tvingas" in i nåt man inte vill.

Visst, det kan bli bra när ni väl är på plats, men jag tror i alla fall att det är bättre utgångsläge att åka med förväntan och positivt pirr i magen än full av osäkerhet.

Beträffande ditt nuvarande jobb och tristessen så tror jag tyvärr inte du kan göra så mycket annat än att prata med chefen (som du gjort). Under den tiden, 8 månader, så hinner man inte med nya projekt som t.ex. söka nytt jobb, få nåt, komma in där. Samtidigt som jag antar att det kommer sluka tid för utlandspanerignen också och allt det praktiska som behöver ordna inför en så stor flytt. Den här 8 månaders perioden kanske blir en mellanperiod för dig.

Försök ta dig egen tid, tänk igenom allting, vad du egentligen tycker och tänker, vad du vill med ditt liv osv. Och prata med din man så ni båda kan känna att båda era drömmar kan förverkligas och inte bara den enas!

Hej! Gud vad jag känner igen mig. Kanske vi kan stötta varann lite framöver? Vi flyttar utomlands den sista juli (usch vad snart). För oss var det inte så mycket att diskutera egentligen. Jag blev varslad från mitt jobb ungefär samtidigt som han blev erbjuden utlandskontrakt i Tyskland. Arbetsmarknaden ser ju inte så strålande ut nu direkt, även om jag fick ut min universitetsexamen redan för två år sen (idag är det ju ÄNNU svårare med att få förstajobbet).

Det ser rätt dött ut för mig just nu när det gäller jobb inom hans företag, de har anställningsstopp. Så jag blir hemmafru, med 260 högskolepoäng i bagaget och ganska nyexad är jag ju jättesugen på att jobba, men i o m att det är svårt att göra karriär tror jag detta är bättre alternativ ändå. En utlandserfarenhet ser väl inte heller så dumt ut i mitt CV (hellre än i bästa fall ett halvkasst jobb som inte har direkt ankn till min utbildning)...

Jag är lite skraj över vad som kommer att hända, om jag kommer att bli isolerad osv. Det är en liten östeuropeisk stad, där få pratar engelska och det inte finns några andra expats. Men jag kommer satsa på att lära mig språket, börja träna på gym och jobba stenhårt på egna sociala kontakter. Vi gifter oss i oktober, sen funderar vi på att försöka skaffa barn senare i höst. Jag ska lära mig spela gitarr, ta mc-körkort och börja sy kläder igen. Sen har jag alltid gillat att skriva, vunnit en del novelltävlingar och så där, så jag tänker försöka skriva den stora romanen!

Vet inte om det här var nån hjälp, men jag kan säga att jag också varit vilsen och känt mig ensammen i perioder de sista månaderna. Vi gjorde så att vi åkte ned tillsammans och spenderade en vecka på plats så jag fick känsla för staden. Tyvärr gjorde detta mig mer tveksam än tidigare, då varslen gjort mig mer eller mindre desperat. Jag fick en mer nyanserad bild. Sen pratade vi jättemycket och gjorde en plus och minus-lista som vi fyllde på. När vi bestämt oss för att flytta försökte vi gemensamt hitta lösningar på det som vi satt som minusposter.

Min sambo har veckopendlat ned till vår nya hemstad sedan i januari, så jag har varit ganska ensam när det gäller det praktiska fixandet här hemma. Han ordnar med grejor där nere istället. Men, vilken erfarenhet det är att få åka ut ett tag! Det är en chans i livet! Du har ju, precis som vi, redan varit utomlands tidigare. Då vet du att du fixar det! Pratade med en fd kollega häromdan, hon sa att de fått erbjudande om utlandstjänst när de var i vår ålder (strax under 30) men att de inte vågade, de har ångrat det sedan dess!

Det kanske blir lättare att vara kvar på ditt nuvarande jobb om ni väl bestämmer er, för då har du ju ett avslut som du kan köra nedräkning inför, sen börjar man ju automatiskt "avveckla" tjänsten när det är en bit kvar (om inte annat så mentalt). Det är snart semesterdags, och du kanske kan vara ledig någon/några veckor redan innan ni åker (det tar en himla tid att fixa allt praktiskt).

Kram!

Jag vet inte alls om det här stämmer, så ta det med en nypa salt.
Men enligt det jag hört från sambons kollegor som åker iväg som gift svenskt par till USA och där mannen har jobb fixat, men den svenska frun får inte söka jobb i USA. Hon har inte möjlighet till arbetstilltsånd fastän de är gifta.

Som sagt, detta är bara hörsägen. Har ej kollat upp den infon själv. Men finns ju skäl att vara helt säker på alla regler innan man åker så det inte kommer som en otrevlig överraskning.

Carmencita

Vad roligt att du känner dig så positiv. Så ska man ju egentligen se på det: som en otrolig chans och möjlighet!

Av ren nyfikenhet bara... Du skrev det är en östeuropeisk stad och Tyskland. Får jag fråga om det är Dresden??

Har du någon utbildning? Jag tror du kan söka jobb, men arbetstillstånd måste företaget fixa fram till dig. Du har bäst chanser hos ett stort företag i detta fall.

Hur länge är det tänkt att ni ska vara borta?

Jag hade verkligen välkomnat en sån chans som ni just nu eventuellt har. Jag har varit iväg i några år och jobbat i USA och stormtrivdes, men då var jag där som singel. Att komma iväg utomlands tillsammans med sin respektive är verkligen en möjlighet jag skulle tänka länge på innan jag lät den passera. Det är en upplevelse för livet och Sverige är litet - man lever bara en gång.

:)

Hej igen,
jag har också för mig att det kan vara som Santa Fe säger ang arbetstillstånd, men är inte heller säker. Min sambo har jobbat i några månader i USA, och de svenska fruarna var hemma eller studerade allihop utom en, och hon var där som kollega till sin man. Detta kan ju ge en fingervisning. Jag tror inte att det sker automatiskt att du får arbetstillstånd. Så det måste du kolla upp ordentligt Susanne2! Det är väl enklast om din man hör med personal/HR vad dom säger och om de kan hjälpa dig.

Santa Fe:
Näpp, men nästan. det är en lite mindre stad några mil utanför Dresden. Tar ca 45 min med bil. Mer specifik än så är jag inte för då blir det alldeles för obvious vem jag är. Jag ska ju gifta mig i smyg om mindre än tre månader Fast det är väl rätt så kört ändå med att försöka vara hemlig, hänger man här tillräckligt flitigt har jag väl mer eller mindre avslöjat mig ändå (kan inte hålla mig från att svara på inlägg som detta )... Har du varit i Dresden med omgivningar?

Carmencita

Nix, har inte varit i Dresden med omgivningar.
Har bara hört sambon prata om bra jobbmöjligheter i Dresden inom hans bransch (380 jobb utannonserade nyligen) och att några av hans kollegor här i Sverige skulle flytta dit, så jag fick bara en knäpp i skallen och täntke att kanske det var dit ni skulle... Jag vet ju inte alls vad ni har för utbildningar men kände bara för att jag måste fråga...

Hmmm, nu ska inte jag heller skriva så mycket mer innan det avslöjas för mycket vem jag är. Vi är också rätt hemliga med vårt kommande bröllop...

Hur som helst, jag hoppas att vi också kan komma iväg någon gång och att det skulle funka med jobb för oss båda. Jag vill ju jobba! Men det kanske är orealistiskt. Nåja, vi får se vad som händer. Jag har ju, precis som du, alltid drömt om att skriva en bok någon gång så kanske det skulle passa perfekt att försöka sig på nåt sånt under en ev utlandsvistelse...

I alla fall, lycka till med bröllop och allt annat!

Santa Fe:
Tack! Lycka till själv med bröllop och framtidsplaner, man vet aldrig, rätt vad det är så tar livet en ny vändning och ni har ett bra erbjudande framför er...

Hej

jag tror du mår bara allmänt dåligt just nu med allt, att flytta utomlands är väl inget fel, och vilken chans eftersom du inte trivs på ditt nuvarande jobb.

Alla kan få jobb om man vill.
Eller börja plugga.
Att vara hemma fru betyder inte att du inte gör annat än städar.

Njut av livet!
vilken chans att få tid att se sig om dagarna i usa, se det poss. du har chansen att ta det som ett äventyr och när ni är tillbax i sv så kan du söka ett nytt jobb, vem vet du kanske älskar usa så ni inte kommer hem. (och du kommer träffa massor av nya människor)

Så ryck upp dig.
Livet är inte alltid guld o rosor, ibland är man neråt, men kanske är det här just det du behöver i ert liv.

Jag önskar dig Lycka till.

Jo ni har rätt. Men det känns bättre att skriva av sig och inse att andra tänker likadant.

Man ska ju vara positiv för det är ju som sagt en otrolig möjlighet, det beror på vad man gör det till. Jag har också planer på att utveckla min kreativa sida om man inte får möjlighet att jobba. Men det är ju de där kraven man har på sig själv att göra karriär, inte halka efter etc. Man kanske skall ändra tankesätt och se mer bredd på karriären än bara klättra uppåt. Alla erfarenheter är ju trots allt bra och bara att levt i ett annat land är ju ett stort plus både i jobb-CV och livserfarenhet. Skulle allt skita sig kan man ju alltid flytta hem igen.

Jag var inne på jobline och sökte på utlandsjobb och speciellt i USA var listan rätt lång, det är väl alltid lättare när man är på plats.

En sak jag känner är att nu har man byggt upp ett hem som man trivs med, målat och fixat och handlat möbler och allt, så ska man börja om igen. Jag blir stressad av att känna att det inte är permanent att bo utomlands. Att man kommer flytta hem igen. Utomlands är allt "på låtsas". Egentligen vill jag bara ha det överstökat.

Men det är nog dags att försöka leva i nuet istället för att oroa sig över vad som kommer hända i framtiden.

Jaa, lev i nuet! Man vet aldrig vad som händer imorgon. Ta med er alla möbler över i en container - det är många som gör så. Är det en transfer som han får, så brukar till och med företag stå för den kostnaden.

Jag vet ju inte vad du arbetar med, men även om du inte kan jobba i USA, kanske du ändå kan jobba som frilans för Sverige med det du gör? Eller öppna ett eget i Sverige och jobba med något? Läser du i USA och får en examen, får du automatiskt jobbtillstånd i ett års tid och kommer man in på ett bra företag så fixar de ett "riktigt" arbetstillstånd.

Jag är lite avis på er om ni kommer iväg - skulle också vilja snart igen. :)

Ak, ak, ak!!! Du kommer lara Dig en massa... om inte bara om ett nytt land... aven om Dig sjalv... Jag vet inte hur det funkar med att Du kan fa arbetstillstand men du kan ju def plugga... Du trivs ju anda inte med ditt nuvarande jobb... Jag kan forsta det har du sager med att flacka runt och man inte har nagon trygghet men efter mina ar utomlands har jag lart mig att har man bara tryggheten inombords sa klarar man det! Dessutom ar du ju tillsammmans med mannen du alskar! Jattetryggt :) Mojligheterna harover gar inte att jamfora med hemma i Svedala... Sjalv tog jag examen for 2 ar sedan och tjanar redan over 500,000 SEK om aret och har ett arbete jag vaxer i och stortrivs med. Det hander inte i Svedala nowadays. Ta chansen och ak med... du kommer inte angra det!

Du får inte automatiskt arbetstillstånd i USA om inte din man är amerikansk medborgare, då får du det. Uppehållstillstånd får du ju självklart men du kommer inte kunna jobba om inte du hittar ett företag som vill sponsra med visum. Ska själv flytta över inom ett par månader. Min fästmö är amerikanska och vi gifter oss i Januari nästa år :).

Susanne2, om din sambo kommer att tjäna bra och ni kan leva på hans lön kanske du kan skaffa typ ett internship/praktik eller nåt på nåt spännande ställe. Alltså jobba utan lön för erfarenhetens skull, som praktik. Då får du kanske chansen att få arbetslivserfarenhet från en riktigt spännande organisation/företag som det kan vara svårt att få jobb på annars. Jag har själv haft ett internship på fyra månader på en stor, känd tidskrift i USA. Det är ett av mina flaggskepp i min meritförteckning, och vad kul jag hade
(det var i samband med studier på amerikanskt universitet, så det går ju alltid att gå den vägen kanske).

Annars kanske din sambos företag kan hjälpa till att ordna med studier på college/universitet. Du kan fördjupa/bredda/läsa nåt du är intresserad av. Det finns möjligheter!

Vi funderar ju på att skaffa barn under utlandsvistelsen, kanske det kan vara nåt? (vet ju inget om eran livssituation i övrigt, men är man i rätt ålder och funderar på familj i framtiden så kan det vara nåt att överväga, tänk att få ta det lugnt, slippa stresa med dagis osv första åren...)

Oj, det är ett stort steg det där.. Vi har nu bott tre år i USA, och som de andra trådarna redan gissade så får du inte automatiskt arbetstillstånd även om din man har det.. Synd nog.

Jag har själv studerat på distans till mitt univeristet i alla våra tre år, och lär hålla på med det i fortsättningen också. Min mans yrke är lite okonventionellt, varför det inte är möjligt för mej att studera på ett univeristet där borta. Men att bo "over there" är verkligen en ganska stor grej och det finns alltid grejer att göra om man vill.
Olika välgörenhetsorganisationer tar gärna emot all hjälp de kan få, och det kanske inte ser helt fel ut i din CV heller, även om det inte direkt tangerar det du studerat? Om din man jobbar för ett större företag kan han kanske få in dej där, även om det är mer accepterat med hemmafruar.

Jag var i valet och kvalet när vi skulle iväg, men ångrar inte en dag att vi åkte. Nu vet vi inte hur länge vi kommer att stanna, och pga min mans jobb så har vi möjlighet att spendera långa tider i Sverige på somrarna (då jag brukar ta tillfället i akt och jobba). Men jag tror och hoppas att när vi sedan någon ggn flyttar hem för gott, kan se det som någonting som har berikat oss som människor. För allting kan inte mätas i pengar och hur långt man kommit i karriären.. Men visst, man kan inte sticka under stol med att vi är där för att förtjäna pengar som vi inte skulle kunna tjäna hemma.

Livet brukar ordna sej, och tar man inga risker så vinner man inget, heter det väl. Själv valde jag rätt när jag åkte med, men bara du kan veta vad som är rätt för dej. Hoppas det ordnar sej!

Kramar.