Flytta utomlands - långt
Har inga bra idéer, tyvärr.
Men det låter lite på ditt inlägg som att det är din man som vill göra det här, flytta utomlands och jobba, medan du inte gillar läget utan känner dig som den "medföljande" och att det är han som beslutat att ni båda ska åka iväg.
Kanske jag misstolkar....jag ber om ursäkt i så fall.
Men jag tror det är mycket viktigt om man ska göra en sån här grej att båda känner att det känns inspirerande, lockande och att du också känner att finns nånting stimulerande för dig på det nya stället.
Vi har diskuterat liknande saker hemma hos oss också. Min blivande har en bättre arbetsmarknad utomlands, många av hans kollegor har redan åkt iväg (eller planerar) och deras fruar/flickvänner följer med som hemmafruar. Inget ont om det, men för mig skulle det inte passa och det vet min blivande om.
Så vad göra... Det vi kommit fram till är att det måste känans bra för BÅDA, båda måste känna att det här gör vi tillsammans och inte att man "tvingas" in i nåt man inte vill.
Visst, det kan bli bra när ni väl är på plats, men jag tror i alla fall att det är bättre utgångsläge att åka med förväntan och positivt pirr i magen än full av osäkerhet.
Beträffande ditt nuvarande jobb och tristessen så tror jag tyvärr inte du kan göra så mycket annat än att prata med chefen (som du gjort). Under den tiden, 8 månader, så hinner man inte med nya projekt som t.ex. söka nytt jobb, få nåt, komma in där. Samtidigt som jag antar att det kommer sluka tid för utlandspanerignen också och allt det praktiska som behöver ordna inför en så stor flytt. Den här 8 månaders perioden kanske blir en mellanperiod för dig.
Försök ta dig egen tid, tänk igenom allting, vad du egentligen tycker och tänker, vad du vill med ditt liv osv. Och prata med din man så ni båda kan känna att båda era drömmar kan förverkligas och inte bara den enas!
