Flytta utomlands - långt

Hej! Gud vad jag känner igen mig. Kanske vi kan stötta varann lite framöver? Vi flyttar utomlands den sista juli (usch vad snart). För oss var det inte så mycket att diskutera egentligen. Jag blev varslad från mitt jobb ungefär samtidigt som han blev erbjuden utlandskontrakt i Tyskland. Arbetsmarknaden ser ju inte så strålande ut nu direkt, även om jag fick ut min universitetsexamen redan för två år sen (idag är det ju ÄNNU svårare med att få förstajobbet).

Det ser rätt dött ut för mig just nu när det gäller jobb inom hans företag, de har anställningsstopp. Så jag blir hemmafru, med 260 högskolepoäng i bagaget och ganska nyexad är jag ju jättesugen på att jobba, men i o m att det är svårt att göra karriär tror jag detta är bättre alternativ ändå. En utlandserfarenhet ser väl inte heller så dumt ut i mitt CV (hellre än i bästa fall ett halvkasst jobb som inte har direkt ankn till min utbildning)...

Jag är lite skraj över vad som kommer att hända, om jag kommer att bli isolerad osv. Det är en liten östeuropeisk stad, där få pratar engelska och det inte finns några andra expats. Men jag kommer satsa på att lära mig språket, börja träna på gym och jobba stenhårt på egna sociala kontakter. Vi gifter oss i oktober, sen funderar vi på att försöka skaffa barn senare i höst. Jag ska lära mig spela gitarr, ta mc-körkort och börja sy kläder igen. Sen har jag alltid gillat att skriva, vunnit en del novelltävlingar och så där, så jag tänker försöka skriva den stora romanen!

Vet inte om det här var nån hjälp, men jag kan säga att jag också varit vilsen och känt mig ensammen i perioder de sista månaderna. Vi gjorde så att vi åkte ned tillsammans och spenderade en vecka på plats så jag fick känsla för staden. Tyvärr gjorde detta mig mer tveksam än tidigare, då varslen gjort mig mer eller mindre desperat. Jag fick en mer nyanserad bild. Sen pratade vi jättemycket och gjorde en plus och minus-lista som vi fyllde på. När vi bestämt oss för att flytta försökte vi gemensamt hitta lösningar på det som vi satt som minusposter.

Min sambo har veckopendlat ned till vår nya hemstad sedan i januari, så jag har varit ganska ensam när det gäller det praktiska fixandet här hemma. Han ordnar med grejor där nere istället. Men, vilken erfarenhet det är att få åka ut ett tag! Det är en chans i livet! Du har ju, precis som vi, redan varit utomlands tidigare. Då vet du att du fixar det! Pratade med en fd kollega häromdan, hon sa att de fått erbjudande om utlandstjänst när de var i vår ålder (strax under 30) men att de inte vågade, de har ångrat det sedan dess!

Det kanske blir lättare att vara kvar på ditt nuvarande jobb om ni väl bestämmer er, för då har du ju ett avslut som du kan köra nedräkning inför, sen börjar man ju automatiskt "avveckla" tjänsten när det är en bit kvar (om inte annat så mentalt). Det är snart semesterdags, och du kanske kan vara ledig någon/några veckor redan innan ni åker (det tar en himla tid att fixa allt praktiskt).

Kram!

Hej igen,
jag har också för mig att det kan vara som Santa Fe säger ang arbetstillstånd, men är inte heller säker. Min sambo har jobbat i några månader i USA, och de svenska fruarna var hemma eller studerade allihop utom en, och hon var där som kollega till sin man. Detta kan ju ge en fingervisning. Jag tror inte att det sker automatiskt att du får arbetstillstånd. Så det måste du kolla upp ordentligt Susanne2! Det är väl enklast om din man hör med personal/HR vad dom säger och om de kan hjälpa dig.

Santa Fe:
Näpp, men nästan. det är en lite mindre stad några mil utanför Dresden. Tar ca 45 min med bil. Mer specifik än så är jag inte för då blir det alldeles för obvious vem jag är. Jag ska ju gifta mig i smyg om mindre än tre månader Fast det är väl rätt så kört ändå med att försöka vara hemlig, hänger man här tillräckligt flitigt har jag väl mer eller mindre avslöjat mig ändå (kan inte hålla mig från att svara på inlägg som detta )... Har du varit i Dresden med omgivningar?

Santa Fe:
Tack! Lycka till själv med bröllop och framtidsplaner, man vet aldrig, rätt vad det är så tar livet en ny vändning och ni har ett bra erbjudande framför er...

Susanne2, om din sambo kommer att tjäna bra och ni kan leva på hans lön kanske du kan skaffa typ ett internship/praktik eller nåt på nåt spännande ställe. Alltså jobba utan lön för erfarenhetens skull, som praktik. Då får du kanske chansen att få arbetslivserfarenhet från en riktigt spännande organisation/företag som det kan vara svårt att få jobb på annars. Jag har själv haft ett internship på fyra månader på en stor, känd tidskrift i USA. Det är ett av mina flaggskepp i min meritförteckning, och vad kul jag hade
(det var i samband med studier på amerikanskt universitet, så det går ju alltid att gå den vägen kanske).

Annars kanske din sambos företag kan hjälpa till att ordna med studier på college/universitet. Du kan fördjupa/bredda/läsa nåt du är intresserad av. Det finns möjligheter!

Vi funderar ju på att skaffa barn under utlandsvistelsen, kanske det kan vara nåt? (vet ju inget om eran livssituation i övrigt, men är man i rätt ålder och funderar på familj i framtiden så kan det vara nåt att överväga, tänk att få ta det lugnt, slippa stresa med dagis osv första åren...)