När vi får frågan av nära vänner och släktingar blir jag mest sorgsen för att de inte känner oss bättre :? Frågan "Ska ni ha barn" är lika främmande för mig som "Ska du operera in horn i pannan"...
Detta händer inte ofta men både när vi flyttade till vår bautalägenhet och när vi gifte oss frågade till och med mina riktigt nära vänner om jag var gravid...
maddisen: förstå att det är jobbigt att få frågan för 100´e gången när svaret varit detsamma jämt....
Men...är det inte vänner och släkt vi pratar om? Borde inte DE vara medvetna om vad som är "fel" fråga? :) Särskilt tredje, fjärde gången de ställer den ;)
branwen: Konstigt :D När jag säger det...och det är till stor del sant...så måste jag alltid förklaaaaara mig till bedrövelse...
Det var väl korkat av honom :D Det är väl bättre att prata om Hoola Bandoola Band från en annan vinkel än att börja med att fråga om du gillar dem? :? Eller så lyssnar han helt enkelt inte?
Men snälla, det är väl inte det jag säger :D Jag menar att det är trist att de som jag tror känner mig inte gör det :? Är det så konstigt?
EL: Sorry, men du kan aldrig få mig att tycka det är okej att andra pratar om MITT LIV med mig om jag själv inte är intresserad av det :)
Jag pratar massor om saker som är tokointressanta för mig men som andra gillar... MEN när det gäller mitt och min mans liv så hävdar jag att det inte är andra som väljer att diskutera det... Dessutom är det fortfarande inte det som är min huvudutgångspunkt i denna (underliga) diskussion, utan att jag tycker det är tråkigt att människor jag tror känner mig uppenbarligen inte gör det... (För minst tredje gången...)
branwen: Tja jag har nog haft otur :D
