Orättvist vad gäller barn...

Orkar inte läsa alla svaren. Men jag tror att man måste uppleva en grividitet för och egna barn för att kunna säga sen att det här ville inte jag eller det här är det bästa som har hänt mig.

Det är en obeskrivlig känsla när man känner när ens barn sparkar i magen. Och det är en obeskrivlig känsla när man har fått upp sitt barn till bröstet första gången. All smärta du känner innan försvinner på 2 sekunder.

Och det går inte att beskriva det lyckoruset man känner i kroppen när ens barn säger "mamma jag älskar dig" och ger en härlig kram.

Så jag skulle nog vilja säga att du inte är mogen för barn än. Har en syster som resonerar som du och hon säger också att hon inte är mogen för barn. Men den dagen när du känner att du vill uppleva nåt av det där så är kanske tiden kommen.

Jag är snart 28 år. Har fött 2 barn naturlig väg. Båda är dock igångsatta. Graviditeterna var helt olika. Första mådde jag dåligt. Mycket förvärkar, besök på special mödra och beodrad sängliggning ett tag. Med andra barnet mådde jag toppen.

Med första barnet fick jag ryggmärgsbedövning och kände inte ens krystvärkarna. Dock försvann hennes hjärtljud när jag krystade så dom hotade mig med akut snitt och då tog jag i för kung och fosterland. Och då kom hela ungen ut på en krystvärk och moderkakan åkte så fint ut efteråt.

Med andra barnet rekommenderade dom inte ryggmärgsbedövningen för att den första förlossningen gick så snabbt för att vara en igångsättning. Så jag valde västerviksbedövningen. Men fick för låg dos. Och nästa gång dom skulle ge mig så låg jag och krystade och 10 minuter senare va ungen ute. Och det gjorde så jädrans ont. Men när jag fick min son upp på bröstet så va den smärtan nästan som bortblåst. Och ändå fick jag krysta ut moderkakan också. Alltså som en 3:e förlossning.

Min slutresumé av detta är att ingen förlossning eller graviditet är lik den andra. Men skulle jag skaffa ett 3:e barn och fick välja så hade jag valt min sons graviditet och min dotters förlossning. Och jag hoppas aldrig att jag behöver uppleva ett kejsarsnitt. Min väninna fick livmodersinflammation av sitt och fick ligga länge på sjukhuset. Ingen rolig historia. Men smärtorna från en vanlig förlossning glömmer man snabbt. Kan ej idag beskriva dom. Vet bara att den gjorde jädrigt ont.

Jolin....... Kunde inte sagt det bättre själv... citerar dig:

"Det är inte synd om mig för att jag får uppleva ett liv växa inom mig, det är inte synd om mig för att jag får föda fram ett barn, det är inte synd om mig för att jag kan ge ett barn den ömhet och närhet bara en mamma kan. Det är ett privilegium för mig!"

Jag hade gärna varit gravid igen bara för att få känna sparkarna och för att få det här lilla knytet upp i famnen och lukta på den goda bebislukten. Men mina barn är snart 9 och 6. Phu, dom har aktiviter och allt. Känner att jag skulle nog inte hinna med ett 3:e barn. För nu vill jag också träna och komma igång med mig själv. Men hade inte varit dumt att bara få vara gravid i ca 2 månader och känna lite sparkar.....;)