Orättvist vad gäller barn...

Jag vet inte vad det är du tycker är orättvist eller vad du måste offra, att du är född till kvinna eller???? Naturen har bestämt sitt och då är det kvinnor som bär barnet och ammar det.
Att vara gravid är inte speciellt jobbigt, att amma sitt nyfödda barn är inte heller jobbigt, däremot att vara mamma kan vara jobbigt och det är ju enbart den delen en pappa kan vara så det finns nog många män som anser att de missar det "roliga" i och med att de varken kan bära barnet eller amma det.

Sen kan jag nog bara hålla med om att du ska nog vänta med att skaffa barn, för med den inställningen blir det nog ingen höjdare varken för dig eller barnet .

Det skrämmer mig i alla fall, graviditet, förlossning och amning.

Den kroppsliga förändringen. Jag har ju liksom knappt kommit över att jag fått bröst och så ska sånt hända.

Alla som gjort det säger att det var värt det. Kanske de har fel.

Och visst är det orättvist, men det är svårt att göra något åt. naturen är orättv is och kvinnorna föder barnen.

Jag kan förstå hur du känner och vad du menar. Och på ett, inte för allvarligt, sätt kan jag tom hålla med.

Men när man väl är i den situationen (av vad jag har förstått) så tänker man oftast inte så.

Men det beror nog, som sagt, på att du inte är redo. Kanske ändrar du uppfattning en dag och bara läängtar efter att få va gravid och få en liten bebis. Vem vet.

Tja, jag förstår att det kan kännas så. De flesta kvinnor är nog lite "rädda" och oroliga inför att få barn, med tanke på smärtor mm.

Anledningen (eller snarare en av dem) till att många kvinnor känner att de måste offra så mycket mer än pappan när de får barn tror jag beror lite på att vi inte har så typiska könsroller längre. Alltså, nu är det lika självklart att kvinnor är ute och jobbar lika mycket som männen. Där står vi helt lika. Sen när kvinnan blir gravid så är det ju kvinnan som får börja "offra" och ge efter på sitt eget..hon blir kanske dålig, måste jobba mindre och när barnet kommer måste hon vara hemma, amma osv. Medan pappan i praktiken faktisk kan leva på som vanligt! Så är det nu. Men "förr" när kvinnorna var hemma så tycker jag kanske att papporna också drar ett lika stort lass. Det var ju de som hade ansvaret för att försörja familjen, de var kanske tvungna att jobba ännu mera för att klara det ekonomiskt.

Så, jag tycker det är ganska bra fördelat än då på något vis

Jag har ju då hört skräckhistorier både om graviditet och amning.

Sen är det det att avstå från jobbet också.

Läskigt.

Jag förstår, tycker själv att det känns läskigt med graviditet, förlossning att få ansvar för en annan människa! Dessutom tycker jag att det är orättvist att jag måste oroa mig för om jag får behålla mitt arbete om jag blir gravid. Känns som om det hade varit lättare att vara man

Klart det man inte varit med om är lite läskigt.

Alla kvinnor som har barn har inte haft en stark längtan eller är "redo". Jag tror majoriteten slinker in i det och att livet bara blir. Så som livet är menat att vara. Jag har väninnor som aldrig skulle kunna tänka sig barn och så plopp är de gravida och lyckliga och finner sin roll som mamma briljant. Så jag tror inte att "du inte skulle passa" som mamma.

Människan ändras med dess erfarenheter. Även de som blir gravida med flit och som längtar, kan förändras med en graviditet.

Sen att det är kvinnan som föder och får kämpa igenom en förlossning... well, livet ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR orättvist och kommer alltid vara det. ;)

Jag tycker mer synd om karlarna som missar allt det underbara. De kan bara se det utifrån men egentligen inte uppleva det. Stackare!

Jag tycker också att det verkar läskigt att föda barn och allt som följer med det. Men orättvist, det vetjag inte om jag tycker. Naturen är ju på ett visst sätt och det går ju aldrig att göra någonting åt. Det bästa är väl att vara tacksam för den man är med allt vad det innebär.

Dea, pappan kan avstå från jobbet istället.