Orättvist vad gäller barn...

Ja orattvist?.for mannen! Tycker som Vanessa!

Hard is the fortune of all womankind, she's always controlled, she's always confined. Controlled by her parents until she's a wife, then a slave to her husband the rest of her life.

Visst är det hårt att vara kvinna på många sätt.

MEN det finns andra sätt att bli förälder än genom att föda. Har du funderat på adoption?

Jag kände ungefär lika som du, att det var jag som skulle få gå igenom en graviditet och förlossning för att det skulle bli några barn... Var RÄDD för att se kroppen förändras, gå upp i vikt och rädd för den stora smärtan man hade fått höra så mycket om. Gick tom på samtal på spec.mödravården.
En förlossning gör mer eller mindre ont, det är en smärta man inte känner igen. Men får man värkar som "släpper emellan" då är det klart uthärdligt. Jag reagerade på att det var så fysiskt jobbigt, hade nog mest oroat mig för slutklämmen.
Som avslutning måste jag säga att det svåra är nog det här att ta hand om dessa små liv och göra det "bra". Det är så många råd man får och sedan själv ger, såsom jag försöker göra nu. Mina barn är ändå det bästa jag "gjort". Jag kan bli fruktansvärt förb---ad men jag älskar dem så!!

Glömde säga att det inte alltid är så självklart att man kan "skaffa" barn heller. Har många omkring mig som har problem tyvärr, vilket är jättetråkigt...

Hej lillgrodan, jag känner precis som du. Jag är livrädd för förlossning, för att må dåligt under en graviditet, och för ansvaret över ett litet barn. Känner inte att jag har någon stark längtan för barn ännu. Hoppas jag kan skjuta upp detta bestlut ett par år till och hoppas innerligt att jag kommer att bli mer redo och känna denna längtan efter barn som gör det hela värt det. Vet att min man absolut vill ha barn. Väldigt många kompisar får barn just nu. Känns ganska jobbigt emellanåt. Vill absolut ha kejsarsnitt något annat finns helt enkelt inte.

Håller med EL!!!

Adoptera om du inte vill föda! NÄR du är redo finns det massor av barn som behöver ett bättre liv än det de fått!

Jag känner det samma som du fast med lite humor på nåt sätt. Jag och min man är nämligen helt jämlika på alla plan och det ENDA vi inte kunnat dela var just att det var JAG endast som var gravid, jag som födde barn och jag som ammat. Vi var båda mäkta förvånade över hur enorm skillnaden var, ALLT hände med mig, inget med honom. Jag tycker inte det är lätt att vara gravid, man kan få en massa krämpor. Jag tycker inte det var lätt att föda; jag har ångestflashbacks fortfarande pga smärtan, att vara utelämnad etc. Jag tycker heller inte det var lätt att amma; jag ammade med smärta varannan timma dygnet runt i flera månader.

Jag tycker INTE att det svåra är själva uppfostran av barnen för den kan man vara två om. Men allt det fysiska med att få barn, det gäller kvinnan och inte mannen och det kändes... omodernt på nåt sätt!
MEN, så är det och att känna så är inget som borde hindra någon från att skaffa barn, om man nu vill ha det

Jag har ett barn och vi vill gärna ha ett till. Men jag ser inte fram emot att bära, föda och amma barnet, nej, jag är fullt nöjd med en gång. Vill inte mer men jag vill ju ha ett barn till. Tänk om mannen hade kunnat fixa det, så skönt det hade varit!

Orkar inte läsa alla svaren. Men jag tror att man måste uppleva en grividitet för och egna barn för att kunna säga sen att det här ville inte jag eller det här är det bästa som har hänt mig.

Det är en obeskrivlig känsla när man känner när ens barn sparkar i magen. Och det är en obeskrivlig känsla när man har fått upp sitt barn till bröstet första gången. All smärta du känner innan försvinner på 2 sekunder.

Och det går inte att beskriva det lyckoruset man känner i kroppen när ens barn säger "mamma jag älskar dig" och ger en härlig kram.

Så jag skulle nog vilja säga att du inte är mogen för barn än. Har en syster som resonerar som du och hon säger också att hon inte är mogen för barn. Men den dagen när du känner att du vill uppleva nåt av det där så är kanske tiden kommen.

Vill kommentera Divans inlägg md något som min mama alltid brukar säga, som svar på frågan "hur är det att adoptera jämfört med att få biologiska barn?"

"Att få biologiska barn är världens mest fantastiska upplevelse. Den är helt unik och kan inte beskrivas för någon som inte har upplevt det, och det kan inte jämföras med något annat

Medan att adoptera är världens mest fantastiska upplevelse. Den är helt unik och kan inte beskrivas för någon som inte har upplevt det, och det kan inte jämföras med något annat"

Två sätt att bli förälder.