För att göra det enkelt för mig så definierar just jag otrohet som 'sex med nån annan' (än sin partner), (och sig själv), (om man har en partner).
Säger jag 'han var otogen' så menar jag att intima organ var inblandade...
Men det är klart att jag inte gillar om han skulle hångla med nån annan! Det är för mig tendens till otrohet, eller otrohet light. Förlåtligt, men inte bra.
För mig kan känslor aldrig nånsin vara otrohet, bara handlingar.
Det är säkert känslorna man blir sotis på, men allt som gör en svartsjuk är inte otrohet.
Att vara otrogen är att bryta mot en regel. Och reglerna ska helst vara samma.
Det är ju ingen konst att vara trogen om man aldrig har lust med nåt annat, att vara trogen fast man blivit frestad, det är verklig trohet.
Oj, vad tuffa ni är!
Vem är det som bestämmer om killen man fikar med är nån som är okej att fika med? En själv eller partnern?
Blir det inte väldigt osäkert att veta om nån otrohet begåtts eller inte?
"Känslomässig otrohet" tror då inte jag på.
Ingen av oss hånglar med kompisar så jag kanske skulle ändra min definition om det hände. Jag skulle vara förbannad så klart.
Men just nu vill jag att om han kysst nån annan så ska han ändå veta att det inte är för sent att vara trogen och komma tillbaka till mig. Om han däremot går till sängs med henne är det kört.
Cind, coolt, lite telepati kanske? 
För mig innebär iofs att lova att vara "trogen" mer än att inte vara otrogen....
Mer bildligt, att vara lojal. Att inte snacka skit om sin partner, att ställa upp för varandra, att inte sätta sina egna intressen över sin partners, att inte sabba för varann.
Men det har ju inget med svartsjuka att göra.
Gryning!
Och jag skulle definitivt göra de där sakerna även om min sambo är med! Jag menar, det finns kanske saker jag väntar med till senare. Man kompromissar om vilken restaurant, och vilken film och vilken städdag, och vilka gäster. Hänsyn ÄR viktigt, jag håller med i princip.
Men att inte skratta högt, skämta knäppt, inte fråga ut föreläsare: det skulle jag se som att förändra min personlighet. Jag vill liksom vara äkta med min närmaste. Och jag skulle nog bli förbannad om jag trodde att han skäms för mig.
Och om min sambo sa åt mig att han blev lessen för att jag sover hos min killkompis skulle jag bli förbannad för att han inte litar på mig.
Vilken tur att ni två hittade varandra som funkar så bra ihop och jag och min sambo hittade varann, eller hur! 
Jo, man blir ju lessnare av det.
(Tycker att råknu11 också är känslor. Inte kärlek, men nån slags känslor...)
