hur länge höll ni på innan...?
Jag var fantastiskt förälskad i honom hela sista året på gymnasiet. Vi umgicks i samma gäng men hade ingen "egen" relation, sågs bara tack vare de andra. På vårkanten -96 lät jag honom veta vad jag kände, men att jag insåg att det var kört. Han tog det bra, blev mest överraskad. Kort därefter flyttade jag ut i vida världen och pluggade/jobbade 6-7 år. Vi höll inte kontakt, men sågs ändå ett par ggr/år, fortfarande tack vare andra.
Jag träffade andra på vägen, han träffade ingen. Våren -02 sågs vi några gånger när jag var på hembesök i min gamla hemstad. Varje gång tänkte jag att han allt fortfarande var bra speciell, men att jag bodde ju så långt bort så det var ingen idé att ens tänka tanken - inte en gång till! Vad jag inte visste var att han redan tänkt tanken. Med hjälp av sms och telefon byggdes spänningen upp. Samma sommar bjöd han ut mig till sitt lilla hus på landet en solig dag. Vi badade i havet, klättrade upp på ett berg, lagade middag ihop... och jag trivdes verkligen. Det kändes svårt att fara på kvällen, det fanns så mycket osagt! Trösten blev en lång avskedskram och hans ord "det är inte sista gången vi pratar innan du åker tillbaka". Kvällen efter lades korten på bordet. Det kom, trots förhoppningarna, som en chock för mig att han kände som han gjorde.
Ett halvår senare flyttade jag hem, 150 mil. Han och hans pappa mötte mig på halva vägen och drog flyttlasset sista biten. Efter 15 månader ihop friade han (på knä!) och jag sa ja. Vi flyttade ihop i mars i år och nu om ett par veckor gifter vi oss.
Visst har vardagens lunk nått oss, och visst ryker vi ihop ibland över meningsskiljaktigheter, men oj - senast i förrgår sa jag "jag har känt mig helt störtförälskad hela daaan!!". 