Hur känns det när man älskar någon?

milimanie:
det verkar som att du mår bättre och får distans till ditt eget tänkande när du skriver här. Använd dig av det! Skriv ned på vilket sätt du fungerar (som du har gjort här) - då blir det ofta mer påtagligt att man "tänker" fel. När du sedan sitter och får ångest över saker som du inte alls behöver ha ångest över så kan du ju plocka fram dina anteckningar - liksom för att övertyga dig själv att du tänker/känner fel. Så fort det kommer en negativ tanke - så kan du kontra med en mottanke (på sikt går det att lära om sina tankebanor).
Det här med att du känner dig osäker på om du verkligen älskar din partner låter ju som om det bottnar i ngt annat egentligen (ångest koncentrerar man ju ofta på en och samma sak, trots att det är helt andra saker som ligger bakom). Det låter som om du analyserar det alldeles för mycket (precis som vi tjejer är väldigt bra på att göra ). Och vi är ju många här inne på BT som kan garantera att "normala" förhållanden inte är en dans på rosor varje dag. Ibland känner man helt enkelt inte lika mkt för sin partner (det går liksom inte att gå runt och känna sig kär precis hela tiden).
Eftersom du har berättat för din partner hur du känner, tycker jag att det är helt okej om du, för ett litet tag, faktiskt skulle strunta i om han är rätt eller inte. Det är väl inte hela världen om du är tillsammans med "fel person" ett tag till (du lurar ju varken honom eller dig själv eftersom ni har pratat om det). Sedan får du tiden låta utvisa hur du känner för honom (för jag tror precis som din partner att du kan komma att må mkt bättre efter terapin, och det är nog mkt som kommer ljusna).
Om man spänner sig och ständigt analyserar huruvida man är kär eller inte så blir det ju till slut omöjligt att "känna" ngt.

Oj, det blev ett långt svammel. Men jag kan åtminstone intyga att jag inte känner mig lika "säker" rent känslomässigt varje dag, utan jag får helt enkelt förlita mig på det sunda förnuftet. För det är väl så här i livet, att man inte enbart skall lyssna på känslor.
Tröstkramar till dig!!

jag brukar ganska ofta tänka att jag skulle kunna bli intresserad av andra (om jag vore singel). Jag tror att man kan bli attraherad av andra trots att man lever i ett bra förhållande och älskar sin partner - livet är nog tyvärr så "knepigt"... .
Och jag tror även att min partner attraheras av andra tjejer han ser på stan osv. Men så länge han är trogen och vi har ett bra liv tillsammans så gör det inget .

milimanie:
nej, det är ju nästan alltid så att det är lättare att höra det från ngn annan! Man har ju behov av att ventilera och bolla fram och tillbaka (att prata med sig själv är ju tyvärr inte lika givande).

Milimanie:
vill bara säga att du inte alls verkar förvirrad och svamlig som du antyder. Dina inlägg är mkt välskrivna och precis som aco tycker jag det låter som om du verkligen analyserar och tänker efter (som många struntar i och bara lever sina liv). Måste verkligen säga att jag tycker acos svar till dig var jätte bra! . Och även Cyperpet har ju helt rätt - även om det ibland är väldigt skrämmande att veta vad livet för med sig...

Jag är själv lite av en tänkare, och oroar och analyserar i helt onödiga saker. Så jag tycker också att det har varit upplyftande/lärorikt att läsa alla inläggen här (inklusive dina "Milimanie"). Jätte kul att du tycker att vi har kunnat hjälpa dig!

Kram, kram!!

Hmm, det skulle ju stå:
"även om det ibland är väldigt skrämmande att inte veta vad livet för med sig..."

och flirtgubben skulle inte heller vara där. Ibland blir man ju galen på det här...*suck*.

Dea:
. Nej, jag har bra syn!

jag tyckte att Maria A:s inlägg var bra. Det är bättre att vänta med beslut. I en kris (som ju alla har lite då och då ) så tänker man ofta annorlunda än när man gått ur krisen.
Eftersom din pojkvän vet hur det ligger till så är det ju helt okej att låta det vara som det är tills vidare.

Kram till dig!