Planerad otrohet?
Jag tror som de flesta andra här att otrohet inte löser ditt problem. Jag tror snarare att du går från askan in i elden.
Jag hade likadana tankar för många år sen, kanske inte fullt så allvarliga tankar som dina men jag hade dem. Efter nåt år så lärde jag känna en äldre kvinna på jobbet och vi fick ett fint förtroende för varandra. Hon började berätta mer och mer om sitt liv och jag lyssnade intresserat (tycker alltid det är fascinerande att höra äldre människors erfarenheter).
Hon hade varit otrogen mot sin man i flera år innan det avslöjades och naturligtvis resulterade det i en kris. Hon och mannen separerade och funderade på skilsmässa. Men innan de kom så långt att det blev skilsmässa kom mannen och gav henne ett ultimatum: "Om du lovar att aldrig nämna otroheten igen så lovar jag att glömma och gå vidare." Så de fortsatte sitt äktenskap. Men sen dess har hon mått så dåligt med tanke på vad hon har gjort mot sin älskade man. Hon har förstått vilken god man hon har haft vid sin sida hela tiden, men bara det att hon var blind förut och inte kunde se det.
När hon berättade det kunde jag se hur hennes ansikte stelnade för att trycka ner den ångest och smärta som hon bär på sen otroheten. Då tänkte jag att jag ska göra allt i min makt att inte falla i frestelsen att vara otrogen. Jag vill INTE uppleva den ångesten som hon har.
(Jag har mina egna erfarenheter av ångest efter depressioner så jag har en aning om hur hemskt ångest är.)
Prova ALLT ANNAT innan du går och är otrogen. Men allra helst, skilj dig istället för att vara otrogen.
Nej
