MsKingston, det handlar val om vars och ens sjalvfortroende och hur bekvam man kanner sig med/utan smink, fixat har, glasogon/linser osv. Det som kanns jattestajlat for nagon kan kannas helt naturligt for nagon annan. Har man noja for att man luktar illa pa morgonen vill man val undvika att utsatta mannen ifraga for det, aven om han kanske inte ens marker det. Osv.
Jag *vet* att jag var fanig som inte vagade sminka av mig nar jag sov over i borjan. Och jag *vet* nu i efterhand att han inte markte nagon som helst skillnad - eftersom jag oftast bara har lite mascara och ev. ogonbrynspenna, ser min man aldrig om jag ar "sminkad" eller inte. Sa aven om jag trodde att jag gjorde det for hans skull, var det nog mest for min egen. Jag *kanner* mig osminkad utan mascara, oavsett hur det ser ut objektivt.
Nar jag hade linser kande jag pa samma satt att jag helst inte ville ha glasogon pa mig nar jag var hos folk, eftersom det *for mig* kandes oattraktivt. Hur manga som an forklarade att de passade mig osv. Svart att forklara (sakert en barndomsgrej, blivit retad osv).
Hoppas du forstar. Och nej, anser inte att det har ar ett varldsproblem (min man friade ju trots att han sett mig osminkad! *ironi*) som jag behover ga i terapi for. Men tycker ocksa att man ska vara forsiktig med att ifragasatta andras kanslor.