Dum!

hur har du fungerat i andra förhållanden? Ofta kan ju sånt här vara något man upplever så fort man kan få trygghet...

jag måste säga när jag läser att jag förstår dig, dina känslor och jag tycker synd om dig. Men ännu mer synd tycker jag om din man som måste gå och vänta på att du ska träffa den här karln och se om du känenr något för honom. Känns inte alls bra att du utsätter honom för det. Inga garantier etc. Tänk om det vore tvärtom.

Kanske hade det varit bäst att reda upp det här innan och inte vara så ärlig, det måste ju vara förbannat plågsamt för honom just nu. Först att du varit otrogen och sen att du inget vet..

Men du förstår att det här måste plåga din man? Att sitta och vänta på ditt svar. Först känner han sig säkert sviken av dig och nu försvinner liksom hans stolthet helt när han får hänga på en lös tråd... Jag kan tänka mig hans situation och det gör ont bara av tanken.

Jag förstår dina känslor, men jag tror tyvärr att du måste vara lite mer hård mot dig själv. Bestäm dig liksom.

Håller med.
Man får göra vad man vill bara man inte sårar någon annan människa. Och så får man aldrig behandla någon under människovärdet. och tyvärr är det ju farligt nära på båda. Kanske ska du inte reda ut med chefen utan med någon annan - en terapeut? jag menar - är han verkligen speciell eller har du bara allmän panik och chefen kunde vara vem som helst?

Varför träffa honom alls? Skicka ett mail. Du lurar bara dig själv, tror att du vet det innerst inne också.

Dte känns som om ni inte gjort så mycket att det behövs pratas ut om, men du vet såklart bäst... Bara du inte liksom lurar dig själv och egentligen ha "andra motiv"..