pappaledighet

klart att man inte måste ta ut exakt lika många dagar men ofta så utgår man från att det ska vara på dett visst sätt.

utan att gör ett påhopp utan mer visa på vad jag menar så säger Lilac t ex. att "Vad händer om min man inte vill stanna hemma så länge? Eller om jag som mamma inte vill vara borta från mitt barn redan då?" Tänk om det är tvärtom då, mannen vill vara hemma med mamman hindrar honom och varför ska hennes rätt gå före hans?

Det är som la fille säger man utgår så ifta från att mamman har en särskild rätt till barnet som pappan inte har, det tycker jag är gammeldags!

Pengar. Det riktiga vore juom man slog ihop föräldrarnas inkomst och sedan räknade ut föräldrapengen så att det inte spelade någon roll vilken förälder som var hemma.

Vad glad jag blir när jag läser att det finns fler som tycker som jag. Jag upplever ofta att många kvinnor resonerar som att jämlikhet är bra sålänge det inte betyder att jag behöver offra mig. dvs då t ex dela på den så åtråvärda barnledigheten.
Det är farligt. Vi måste se nyttan bakom det vi gör och inte bara stanna hemma av gammal vana eller för att det förväntas av oss. Eller för att det verkar mysigt och trevligt, dessutom så kan ju män vara mysiga och trevliga också. ;)

Det är ingen rättighet att skaffa barn men man har en skyldighet att ta hand om dem på bästa sett om man gör det. Och mamman behöver nödvändigtvis inte vara det bästa.

Ja jag har också tänkt det när jag har läst dina och la filles inlägg. En klubb hade inte varit så dumt. Vi tre verkar ju helt överens, kankse villfler vara med. :)

Det är ofta så också har jag förstått på de kvinnor jag jobbar med, att de ser det som något onaturligt att man inte vill vara hemma med sina barn så mycket som möjligt. Men så tycker nog jag att man har missat poängen. För det handlar ju inte om att jag ska vara hemma, det handlar om att dela med mig och göra det som är bäst för så många som möjligt. Som min sambo sa han vill ju också se barnet utvecklas, varför ska det vara förbehållt kvinnan. Alltså håller ju inte argumentet att barnet ändå inte kommer ihåg något och man kan ta igen det senare. För för pappan är det ju tid som aldrig kommer tillbaka.

åhh vad bra nu skrev du lisa precis det jag försöker få ur mig. Att man måste offra lite för att vinna mycket. Och att män också kan vara i underläge och det är de om vi inte lämnar över en del av tiden.

Det lustiga här tycker jag är att så många argumenterar för mannens rätt att slippa vara hemma med sina barn. Men argument som "han klarar inte hushållsarbetet" eller "han kankse inte vill" men ni diskuterar aldrig om mamman inte vill. Det måste ju finnas sådana fall också, annars är vi tillbaka på ruta ett där kvinnorna är ämnade att föda barn och laga mat.

Diskussionen är vänd på ett så enkelspårigt håll. Pappans rätt att slippa. För mig handlar det om att många pappors vilja att ta del av sina barns utveckling. Och mammor som då sätter sig ivägen och inte vill dela med sig, för de kan så mycket bättre själva - ego!

Och städa och passa barn samtidigt det kan man lära sig. Det finns ingen som är förälder redan från början utan alla blir det när man fått sitt första barn.

Nej jag menar också att det är varje familjs beslut. Men jag menar också att man har ett ansvar att tänka igenom vad beslutet innebär för mamma, pappa och barn. Inte bara göra på ren rutin så att mamman är hemma. Sedan tycker jag att man bör prioritera mannens önskan lite högre än vad som görs idag, i just den här frågan har vi kvinnor övertag och vi utnyttjar det hävdar jag. Vi menar ofta att med naturens rätt så ska vi vara hemma. Medan jag då tror att en pappa är lika bra som en mamma.

Men sant, familjen ska få bestämma själv. Men samtidigt så sitter där en liten tagg, om nu familjer är så bakåtsträvande, borde de inte få en knuff då?

Men kanske ska man opponera sig mot systemet som är idag att föräldrapengen grundar sig på den som är hemma. Kankse borde det vara så att man beräknade föräldrapengen på hushållets inkomst istället så att det inte spelar någon ekonomisk roll vem som är hemma.

Men då får vi ju kämpa, man kan ju inte bara sätta sig på rumpan och säga att det är som det är. Det är fegt tycker jag.

Min mamma var hemma med mig när pappa var iväg och jobbade (han var borta ett par månader i sträck) sedan var han hemma ett par månader och tog hand om mig och systern.

Jag uppfattar det som att ni som är för hemmafrusystemet missar poängen. Tanken måste ju vara att vi skapar förutsättningar för att pappan och mamman kan vara hemma på lika villkor, det är ju upp till oss att propagera för et. Jag har sagt det förr jag säger det igen, slå ihop hushålletsinkomster och räkna sedan ut föräldrapengen så det bli egalt vem som är hemma. Sedan är det upp till familjen att välja, men då finns förutstättningarna.

Sedan är dte ju så att det handlar ju inte enkom om att du som mamma ska trivas med att vara hemma utan om att låta pappan få samma chans att få vara hemma och trivas med bebben. Varför ska du ha monopol på det?

touché Kräftan, kunde inte sagt det bättre själv.

Ni som försvarar att mamman är hemma för att hon är bättre på det. Det låter som att ni mest är rädda för att lämna över till barnets pappa, men då verkar ni ju inte ha valt en så bra far till era barn om ni inte tror att han kan ta hand om dem. Tänk om det skulle hända er något...

Dessutom kan man inte kunna allt från början men man måste få en chans att lära sig.

Att vara hemma är för barnets bästa annars kunde de ha börjat på dagis redan från 1:a månaden. Man är inte hemma för att det är trevligt och mysigt (även om det kan vara det också)

Jag läser att många av er här skriver att mammorna inte är onda och skulle det gå skå skulle de dela med barnets far, så rättvist som aldrig det. Och det är ju jättebra, det vat även någon som skrev att det var självklart i min umgängeskrets. I min umgängeskrets är det tvärtom, mammorna kräver faktiskt all ledighet som inte är dedikerad pappan. Papporna är ofta precis som någon skrev endast hemma under idrottsevenemang på tv.

så även om många har kommit långt (?) så finns det gamla kvar och det är det jag opponerar mig mot. Kankse behöver man styra upp det lite då från högre nivå. Ni som redan är så jämlika har ju inget att vara rädda för då, det är ju de andra.....
En positiv bieffekt skulle ju förhoppningsvis också bli att pappaledighet respekteras och blir något självklart hos arbetsgivarna också.

Sedan är jag medveten om att det finns undantag, det gör det alltid (som egenföretagare utan anställda t ex) Men vi pratar ju om principen här. Vi måste ju kämpa för ett jämlikt samhälle det kommer inte bara till oss och lika föräldraersättning oavsett vem som är hemma är ett steg i rätt riktning.