pappaledighet

Jag tycker inte att staten ska bestämma hur min blivande man och jag kommer vilja lägga upp föräldrarledigheten. Det är väl en sak mellan mig och min man. Nu tror vi att vi skulle dela 50/50 men man kan ju nte vara säker hur det blir.
Jag tycker inte att blivande pappor blir bättre och mer ansvarsfulla om man tvingar de till att vara föräldrarlediga.
oooo...vad jag hatar att staten vill blanda sig i privata saker.
Visst behövs det en attitydsförändring hos arbetsgivare men detta ska inte göras på bekostnad av familjens privatliv.

Nä, orkar inte med om staten ska bestämma det också! Blir illamående av Big Brother grejer...

I vårt fall tror jag han får vara ledig minst lika mkt då jag tror att jag kommer tjäna mest. Men man vet ju aldrig!

Storebror bestämmer... Suck säger jag bara!

Jag vill bestämma över mitt liv själv!

Men man får ju se hur situationen ser ut runt omkring. När jag fick min son så läste min man och då är det ju inte bara att ta pappaledighet. Men nu så har han istället en massa pappa dagar kvar. Och som nu när barnen har jullov. Jag blir automatiskt ledig men inte han. Då tar han ut några pappadagar och vi kan åka iväg och åka skidor m.m.

Det är inte dumt det heller. För det är nu när barnen är äldre som dom uppskattar mer att pappa är hemma och gör aktiviter med dom.

Men jag håller med. Dom kan ju inte lagstifta att dom ska vara hemma i 5 månader. Där gick gränsen.

Min man kommer att vara hemma med vårt barn ca 7 månader totalt, uppdelat på 2 prioer. Men han kommer inte att ta t _föräldrapenning_ i alla de 7 månaderna utan bara ca 3 av dem. Han kommer att vara hemma ca 60% så lång tid som jag, men bara ta ut ca 25% så många f-daagr som jag. Min poäng är alltså: antalet uttagna f-penningsdagar speglar inte alltid hur mycket tid man varit henmma med sina barn.

Jag tycker också de kan höja taket istället. Då skulle det säkert bli mer jämlikt. I vårt fall innebär det, när min man är hemma med barnen, ett bortfall på massor med pengar. Närmare tio tusen kronor. Det kommer innebära att vi omöjligt kan köpa hus innan vi får barn. För vad ska vi betala lånen och andra saker med? I Stockholm där huspriserna är ganska höga blir det en omöjlighet att flytta om han ska kunna vara pappaledig. Och det vill han vara.

Jag förstår inte varför politikerna ska komma och lagstadga om VÅRA liv!?! Låt oss hantera situationen hemma, så kan de få hantera situationen i sina egna hem. Det är ju totalt löjligt. Vad händer om min man inte vill stanna hemma så länge? Eller om jag som mamma inte vill vara borta från mitt barn redan då?

Det här är säkert jättebra för att dessa karriärsföräldrar som inte vill missa något på jobbet! Men jag som då inte är det minsta intresserad av att göra karriär? Som tycker att det finns andra mycket viktigare saker här i livet som man ska satsa på än karriär - familjen till exempel! Jag förrstår inte varför staten måste lägga i sig i vanliga människors familjesituation. Fast det kanske är så att när staten upptäcker att folket håller på att glida ur "händerna" på dem, när de snart inte ens kan hålla en hög alkoholskatt, så måste de väl på något sätt ändå göra det besvärligt för medborgarna. *så fruktansvärt arg*

Men snälla nån, ni kan omöjligt mena allvar!!
Vaddå "staten ska inte lägga sig i", "trött på att politiker ska bestämma" etc? Ni får väl vara hemma/inte vara hemma precis som ni vill, men jag tycker inte att ni kan kräva att den statliga föräldraförsäkringen ska betala er för att ni befäster ett ojämlikt beteende!

Kvinnor förväntas alltid vara hemma, oavsett lön eller arbetssituation, det är bara när det blir tal om att papporna ska vara hemma som det plötsligt är nödvändigt med ett höjt tak.

Jag tycker hela debatten är absurd, och jag blir mörkrädd när jag inser att så många kvinnor/tjejer i min generation är emot detta förslag pga nån slags konstig föreställning om att mammor är bättre på att ta hand om barn. Trodde detta försvann för länge sen, men tyvärr verkar det som att jag hade fel... Skrämmande.

Så man måste ta ut exakt lika många f-penningsdagar från FK för att vara jämlik?

klart att man inte måste ta ut exakt lika många dagar men ofta så utgår man från att det ska vara på dett visst sätt.

utan att gör ett påhopp utan mer visa på vad jag menar så säger Lilac t ex. att "Vad händer om min man inte vill stanna hemma så länge? Eller om jag som mamma inte vill vara borta från mitt barn redan då?" Tänk om det är tvärtom då, mannen vill vara hemma med mamman hindrar honom och varför ska hennes rätt gå före hans?

Det är som la fille säger man utgår så ifta från att mamman har en särskild rätt till barnet som pappan inte har, det tycker jag är gammeldags!

Pengar. Det riktiga vore juom man slog ihop föräldrarnas inkomst och sedan räknade ut föräldrapengen så att det inte spelade någon roll vilken förälder som var hemma.