Min sambo har varit otrogen(långt)

Åh! Stackars, stackars dig!!!

Jag kan inte lita på någon som svikit igen, men alla är ju olika!

Många säger att förhållandet kan bli bättre just för att man "provar någon annan och inser att den man har är bättre" men allt hänger ju på dina känslor för honom! (och i viss mån hans för dig)

Men om han inte klarar när förhållandet går "ner" hur skall han då klara "i nöd och lust" när just "nöden" kommer?!?

Om du VET att det aldrig kommer att hända igen så skall ni absolut gifta er men annars...?

Bra att han ställer upp för dig om du behöver tala med en psykolog. Vad tycker han om det? Vad gör han för att du skall må bra nu?

Hur känns han? Är han ärligt ledsen för vad han gjort? Varför hände det? Vad har spykologen kommit fram till?

Första gången vi gick till psykologen var han väldigt nervös, men efteråt tyckte han att det var en bra idé, och han ville absolut förtsätta gå. För min del kändes det nästan som en självklarhet, om vi ska kunna reda ut detta måste vi ha hjälp.

Just nu gör han allt för att jag ska må bättre, även om jag är väldigt kritisk och misstror honom mycket så försöker han göra allt för att vara till lags. Jag tror att verkligen är ledsen över det han gjort och att han ångrar det väldigt mycket, men det hjälper inte mig just nu, tyvärr.

Det finns nog många anledningar till varför det hände bla att vi hade en svacka i vårt förhållande, jag mådde inte så bra runt den tiden och han hade svårt att tackla det. Han kände att vad han än gjorde så blev det inte bra. Sen tycke han att jag inte brydde mig om honom och eftersom det var hon som började visa intresse för honom så tror jag han tyckte det var spännande och blev glad över att någon visade intresse. Han sökte väl efter bekräftelse....
Än så länge har inte psykologen kommit fram till något, vi har bara varit där tre gånger tillsammans....vi får se vad det leder till

Pixelkarre

Jag gråter när jag läser din berättelse ..eftersom jag vet hur det är, vilket h*lvete du går igenom just nu. Jag har själv varit (är) i din sits och ska jag vara ärlig, så vet jag inte om jag någonsin kommer att vara 100% "säker" på honom. Ska dra min historia här:

Efter ett halvår tillsammans pratar vi efter en utekväll något onyktra om olika saker som vi tidigare fantiserat osv. Helt plötsligt säger han att han varit otrogen mot mig några gånger - med en man! Jag skrattade ju åt det först, då jag trodde han skämtade..men han berättade hela storyn och sa att det var ett misstag och att det aldrig mer skulle hända igen. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, men just då var jag så otroligt nykär, så att jag förlät honom några veckor senare.

När vi varit ihop ungefär två år hittar jag på hans dator en adress till en kontaktförmedling - där hade han satt ut en dejtingannons! Jag var helt i chock och skrek allt vad jag orkade (grannarna undrade säkert vad som hände). När han kom hem bad jag honom förklara det hela, då säger han: "Jag vill bara träffa lite nya vänner..inte skulle jag vilja dejta någon annan!" Han håller stenhårt på det än idag, men i annonsen söker han efter tjejer i ålder 18-25år "vi får se vart det leder någonstans" som det stod i annonsen, så tror inte att man söker vänner med den texten precis! Eftersom jag totalt förlorat tilliten till honom, så går jag igenom ett ut av hans mailkonton (fel,jag vet!) och där hittar jag korrespondens mellan honom och tre andra killar som han troligtvis (enligt texten att döma) har träffat och varit otrogen med. Några veckor senare är jag bortrest en helg och ringer honom för att kolla vad han haft för sig. Han berättar om sin lördagkväll och säger att han och hans kompisar bara tagit det lugnt ocg varit hemma. När jag väl kommer hem från resan, så råkar jag hitta en del kvitton från en VÄLDIGT exklusiv klubb i Stockholm från just den lördagkvällen då han skulle varit hemma. Han nekar det givetvis först.

Den kvällen när jag hittade kvitton brast allt för mig. Jag sa till honom exakt vad jag tyckte om hans sviniga stil och när han fortsatte ljuga, fast jag hade bevisen i handen, så tog jag telefonen (en bärbar) och slängde den på honom. Inte så moget kanske, men j*vligt skönt. Jag tog mitt pick och pack och drog! Under alla dessa åren då jag blev bedragen av honom, så kände jag mig sårad, ledsen, som om jag inte dög, oattraktiv, fången, och många andra känslor dök upp. Men när jag väl lämnade honom, så kände jag en otrolig skam och ilska över det hela. Hur kan han älska mig och ändå göra såhär? Jag kände mig väldigt vilsen. Jag hade varit väldigt förälskad i honom och hade alltid aktat mig från att ens se på en annan man. Han var väldigt svartsjuk och om jag ens nämnde ett manligt namn, så blev han upprörd och ville veta vem det var. Så för mig fanns endast han i hela världen.

Efter ilskan kom sorgen och en lång väg tillbaka till livet. Jag gick aldrig till en proffesionell psykolog. Men hade en väldigt god och erfaren vän som jag ofta satt och pratade med nätter igenom. Jag bygde upp mitt självförtroende och lärde mig att "jag minnsan kan klara mig utan en man!". Så en vårdag i våras tog mitt ex. kontakt med mig. Han bad om en dejt. Efter att han envist uppvaktat mig i två månader, så gick jag med på det. Idag är vi åter tillsammans. Han är som en helt ny människa - inget av det gamla hos honom finns kvar längre. Men visst finns frågan där innerst inne hos mig för alltid: "När kommer han att såra mig igen?"

jag fattar inte hur ni vågar lita på era män igen och att ni faktiskt ger dom en andra chans?
Jag är ledsen men jag hade aldrig gjort det, jag anser att jag vore värd något bättre.har man en gång blivit bedragen så vet man att det lätt händer igen...och nästa gång är mannen nog försiktigare och gör allt för att du inte ska lista ut det.ni är säkert vackra kvinnor och borde kunna hitta en man som verkligen ger er all sin tid , rätta mig om jag har fel ?

sidari,

Jo, du har faktiskt rätt. Jag anses vara väldigt attraktiv av många män. Har aldrig haft några problem med att få pojkvänner (eller män som velat ha mer än så), tvärtom har det väl ibland funnits en kö av typen "om ni gör slut, så har du ju mitt nummer..".
Men (!) när man under flera år blir behandlad på det sättet som jag blev, så börjar du till slut tro att du inte ser bra ut eller att du inte är värd någonting bättre. Före allt detta hände kunde jag gå på stan och många män vände sig om efter mig - då tog jag det som en komplimang och tänkte "Wow, jag är något extra visst..". Men hans otrohet blev allt sådant något hemskt och då tänkte jag istället "Hoppsan, hur sitter sminket egentligen? Eller det kanske är kläderna det är fel på?".

Varför är jag då tillsammans med denna man idag? För att jag älskar honom. Jag vill ärligt talat tro på att människor kan förändras och växa ifrån olika beteenden. Jag hoppas att han verkligen nu är den man som jag tror att han är idag. En sak har jag lärt mig av allt det här dock, man kan inte försäkra sig om sin framtid. Livet bär med sig många underbara och bittra saker, men vi överlever inte sant? Jag brukar säga att det som inte dödar en, det härdar en.

Jag säger bara. Dumpa alla otrogna män! En gån otrogen ALLTID otrogen. Jag skulle ALDRIG förlåta min sambo om han var otrogen mot mig. Absolut inte om det skett vid upprepade tillfällen, sms, maila..osv. Skulle aldrig lite på en man som varit otrogen mot mig. Ärlighet är ju det viktigaste i ett förhållande. Jag tycker att ni alla är värda någon bättre man som uppskattar er och behandlar er som sig bör. Lycka till. *Kramar* En som ALDRIG skulle acceptera otrohet

Jag har många väninnor som avsagt all kontakt med mig pga att jag valde att efter en tid ifrån min sambo bli ihop med honom igen. De anser att jag är bara dum och kan inte acceptera mitt sätt att hantera det hela. Skulle väl förstått det om jag suttit hemma hos dem och gråtit flera nätter över den här killen, men något sånt har jag inte gjort. Har endast haft min bästa vän (en kille) som verkligen ställt upp för mig och han är glad för min skull oavsett vad jag sen än väljer.

Kan någon förklara varför vissa av mina "vänner" valt att göra så här?

hej igen,
jag fårstår hur du tänker : att du måste lita på att han har förändrats och det är bra .det är ju förutsättningen för att ert förhållande ska fungera igen.det här med vännerna är ett svårare kapitel,kanske är dom rädda för att han ska såra dig igen och att dom inte klarar av att se dig bli knäckt en gång till och då backar dom undan , vilket är fel dom borde naturligtvis finnas där för dig i alla lägen.Eller så vet dom saker om honom som dom inte kan med att tala om eller så tycker dom att han är ett svin helt enkelt och att du borde inte acceptera det.

De är inga riktiga vänner om de gör så.
Har själv en väninna som flyttat till och från sin förra man ett antal gånger innan hon till slut tog det slutgiltiga steget och lämnade honom efter år av misshandel och missbruk. Aldrig att jag skulle fått för mig att döma henne för att hon gick tillbaka gång efter annan utan jag stod bakom henne för HENNES skull.