Hur många här är ogifta, singlar eller dyl?

Jag har varit tillsammans med min sambo i tre och ett halvt år och vi har bott tillsammans i drygt ett år. Den 1:a december är det dock slut med det, då flyttae jag till mitt egna lilla ställe.

... och då antar jag att jag per definition kommer att vara singel också...

MissRut: Men, vad du är gullig! *kram på dig* Japp, det var väl du och jag som i början smög med BT för att våra respektive inte skulle misstänka något, om jag inte minns helt fel.

Ja, det hela är väldigt tråkigt. Vi bestämde oss från början att flytta isär för att rädda förhållandet. Men nu känner vi nog båda två att det inte finns så mycket att rädda, vilket antagligen kommer att innebära att det är slut. Det jobbiga är att det är jag som har tagit initiativet och att han mycket väl är medveten om att han känner mycket mer än vad jag gör. Känner mig som världens skurk just nu... Jag har som sagt fått en ny bostad men kommer att bo kvar här tills dess. En väldigt märklig situation, och jag funderar på om jag inte skulle flytta hem till mammsen och pappsen den sista månaden. Vi har aldrig bråkat innan, jag och min sambo, men sedan vi bestämde att jag skulle flytta bråkar vi nästan varenda dag.

Oj, det blev långt, men det var skönt att skriva av sig. Det var gulligt att du brydde dig!

MissRut: Det jag har känt att vi har levt mest som vänner, eller som en bror och syster, det senaste, åtminstone har jag upplevt det så. Jag har inte velat att han skulle ta i mig på ett mer intimt sätt, inte velat kyssa honom (det har mest handlat om kamratliga pussar mm) Från början skyllde jag på att jag var stressad i skolan, att jag hade en ganska kraftig viktminskning (helt avsiktlig) i våras, har läst om att det kan påverka hormoner och annat, men jag har bara fortsatt känna så, även under sommaren då både skola och viktminskning låg nere. Det har bara känts onaturligt och olustigt att tänka på en mer fysisk relation. Jag har bara haft korta förhållanden innan och andra mer eller mindre oseriösa relationer så jag vet dock inte hur det skall kännas efter tre och ett halvt år. Kanske blir det mycket slentrian och att man blir mer som ens bästa vänner, vad vet jag? Hur vet man det, liksom? Kärlek är ju ingen vetenskap och jag kan inte göra annat än att gå på magkänslan. Till saken hör att jag det finns en kille som jag tycker väldigt bra om och TYVÄRR, TYVÄRR trillade jag dit en gång ganska nyligen när vi båda var ganska fulla, något som jag har stor ångest för idag och aldrig skulle upprepa. Bara det att man har vissa känslor (kan vara ren attraktion, men ändå) för någon annan - det var inte bara en fyllegrej, har tänkt på honom innan - borde troligen vara ett ganska säkert tecken på att något är fel. Jag har berättat för min sambo vad som hände, han blev självklart väldigt ledsen men bestämde sig för att förlåta mig. Det känns ändå som om jag har förstört alla chanser att förhållandet skall bli bra igen (om det sedan var så att jag var otrogen för att förhållandet var dåligt eller om förhållandet blev dåligt för att jag var otrogen vet jag inte, tror dock på det första).

Vad var då tanken med att flytta isär och fortfarande vara tillsammans? Jag och min sambo har aldrig någonsin grälat (förrän nu, när vi har bestämt oss för att separera, vilket kanske inte är så konstigt) , det handlar inte om det. Från min sida kände jag dock att det blev för mycket slentrian, ingen spänning kvar alls mellan oss. Jag saknade de stunder då vi inte bodde ihop då vi gjorde oss fina för varandra när den andre skulle komma och hälsa på och då vi gjorde lite mer speciella saker när vi sågs (och inte bara låg och fes under täcket ). I min enfald trodde jag kanske att en del av den spänningen skulle komma tillbaka om vi inte bodde ihop. Då hade det kanske inte behövt gå så långt som till otrohet.

Usch, det blev ostrukturerat och jag vet inte om du har någon nytta av det jag har skrivit eller om det var svar på det du undrade. Hoppas att inte anledningen till undran var att det är något som är på tok mellan er.

MissRut: Gott å höra! Funderingar har nog alla, någon gång. Så tänkte även jag innan det började bli dåligt, så fort den första nyförälskelsen (som i vårt fall varade ganska länge av olika orsaker) hade lagt sig.

Oj, någon frågar efter en...

MissRut: Hej, jag är fortfarande kvar här men jag flyttade till min egna lilla lägenhet nu den 1 december och har inte ordnat med internet i den nya bostaden ännu (är hemma hos päronen nu i helgen). Slänger iväg ett kort "jag lever och frodas" - mail så kan du ju svara om det var något särskilt du funderade över.