hej vännen!!jag vil bara berätta att du inte är ensam.
när jag var 17 träffade jag en kille som va 12 år äldre + att han åxo va min chef!!Jag tyckte att det va jätte häftigt å spännade.Vi hade en hemlig romans till en början men efter ett litet tag flyttade vi ihop jag hade då fyllt 18 så ingen kunde lägga sig.Vi hade en underbar sommar men efter sommaren började han visa en anna sida!!!Han terrade mig psykiskt å nerverderade mig framför folk.Han va enormt svartsjuk mm.Allt detta kom som en chock för mig jag fattade inte att en sån fin kille en riktig gentleman en som som alla tjejer drömmer om kunde bli ett sånt monster,mina vänner började ta avstånd från mig pga min kille.3 gånger höll jag på att bli av med mitt liv men han va alltid smart ingeting syntes ju.
Det jag vill säga till dig är att du måste försöka hitta en styrka innut i dig själv som gör att du kan gå!!Det kommer inte spela nån roll om du får 1000 inlägg här å ala skriver lämna honom för så länge du inte är redo kommer du inte gå!!!Du måste åxo veta att när du går får du inte vända dig om för då är det så lätt att falla tillbaka!!!Jag gick 4 gånger å gick alltid till baka efter ca en vecka då jag blint trode att han ändrat sig!!!!Sista gången gjorde han en sån fruktansvärd grej å då gick jag å jag lämnade allt kläder möbler alla mina personliga grejer.Jag sket i att hämta dom inte för att jag va rädd för honom utan för mig själv. Detta är inget man väljer att leva i å jag stannade inte för att jag va rädd för va han kunde göra han hade redan gjort det mästa jag stannade för att jag älskade honom med hela mitt hjärta.Han va en underbar kille med en psykisk störning.
Nu när jag träffat mannen i mitt liv å tittar på mina barn känner jag mig så förådd.All den kärlek jag hade till honom övergick till hat å jag hade nog kunnat mörda honom ett tag blääää.
nu tycker jag bara så fruktansvärt synd om honom.
En viktig sak jag råder dig till är att gå till en psykolog efteråt om du nu väljer att lämna honom.Jag har aldrig skämmts för att berätta detta för folk för det har varit mitt sätt att ta mig igenom det.
Jag skrev tidigare att du gärna får maila mig knubbis47@hotmail.com
tveka inte att maila för ibland kan det vara skönt att få skriva ner det man känner å allra mninst om man inte har en person framför sig som man måste fejsa!!!!Hoppas att du kommer fram till en lösning för som nån skrev tidigare så leder detta tyvärr rätt ofa till grövre våld å den psykiska misshandeln är oftas värre en den fysiska!!!!!Skicka massor av styrke kramar till dig.Kramiz millan