**Vad händer efter döden?**

oups vad jag slant manga ganger pa tangentbordet. hoppas det gar att lasa det anda!

Musen:
jag tror på vetenskapen men jag tror ändå på att vi får ett liv efter detta. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Att man tror bara för att det känns "bättre" är helt klart att generalisera för grovt. Vad är det som talar för att det bara blir svart? För mig är det lika konstigt som att jag inte skulle leva vidare,,,,

Om man skall tänka sig vad som är mest logiskt så tycker jag nog att den agnostiska synen är mest "korrekt".

med risk for att totalforvirra folk, (det brukar bli sa nar jag drar upp min syn pa det har!!), sa tror jag att det som man tror pa hander med en.

Jag tror att the self-fullfilling-prophecy ar jattestark, sa tror du pa ett liv efter doden kommer du fa uppleva det, men om du inte tror pa det sa kommer du inte uppleva det!!

Sedan tror jag sjalv att jag kommer leva vidare pa nagot satt. Om inte som energi eller ny person, i alla fall i minnen. Tror inte pa att man dor och hamnar nagon annanstans, vi blir liksom atervunna har pa jorden.

Kan aven tillagga att jag tror stenhart pa evolution och vetenskap, men aven pa nagot storre. Tycker som emmapemma att det ena inte behover utesluter det andra!!!

Vetenskap bygger på bevis, och det finns INGA bevis på att det finns ett 'liv' (eller något annat) efter döden - men INTE att det blir 'svart' och 'bara tar slut' heller!

Så om man nu är logisk och tror på vetenskapen så kan man bara säga att man inte vet, eftersom det inte finns några bevis överhuvudtaget.

Jag tror dock på att det finns något efter döden, jag vet självklart inte vad, men NÅGOT finns. Föregående talare prickade rätt, 'vi återvinns'. Det gör allting här på jorden, återvinns på ett eller annat sätt. Även de som inte tror på något efter döden måste medge att vi förmultnar (blir jord) ---> dvs våra beståndsdelar lever på ett sätt vidare i blommor, träd, växter... etc...

Självklart lever vi också vidare i våra barnbarn, barnbarnsbarn... osv :)

För mig dör inte folk.. de sover i väntan på att en dag få komma tillbaka o leva med sina nära o kära igen i evigt liv...

Hm.... tycker att det hade varit spännande
om någon av prästerna som brukar hänga här på BT kom med en beskrivning av sina tankar om det här... Jag förstår ju att de anser att vi inte upphör att existera när kroppen dör, men jag är nyfiken på hur en modern präst i svenska kyrkan tänker sig det eviga livet. Hm, borde egentligen prata med vår hospicepräst om det, tror jag skall göra det också.

Det här ett stort ämne.

Så här ser jag det:

Människan är en varelse av kropp och ande i union - även om anden inte är materia, är den beroende av kroppen för att leva (annars är det svårt att förklara personlighetsförändringar som uppstår pga hjärnskador). Därför DÖR vi - på riktigt - när kroppen dör.

Vi har ingen "odödlig själ". Endast Gud är odödlig. Han vill dock gärna - om mina källor stämmer - dela med sig (Joh 3:16). Det eviga livet finns endast i Gud, men vi kan dela det genom att förena våra liv med hans - inte så som hinduerna ser det att Athman uppgår i Brahmnan, utan mer som en union - jag förblir jag, Gud förbir Gud, men vi är förenade.

Då behöver vi en ny kropp - vi behöver UPPSTÅNDELSE. Uppståndelsen är förvandling. Vi har Kristi uppståndelse som exempel: När Jesus uppstod från de döda, var det inte som en zombie. Inte heller var det "tillbaka till det gamla". Det gamla livet och det nya skiljer sig som fröet och den blomstrande plantan skiljer sig, det är något nytt och mycket annorlunda - samtidigt som fröet och plantan inte kan skiljas åt, utan är samma. Man kan också jämföra med vår egen födelse. Alla människor har en gång varit små foster, från början knappt mer än små geléklumpar utan större likhet med det barn som senare föds om allt går väl. Men i fostret finns samtidigt, som ett frö, den människa det kan bli. Alla anlagen finns i det. Det innehåller en enorm potential, men denna potential väntar på att bli verklighet. Så är det också med uppståndelsen, den är förverkligandet av vår potential som sanna människor. Här i världen är den mest vuxne av oss ändå bara ett foster. Uppståndelsen kan göra vår död till en födelse, där vi går från att vara likt ett embryo i skapelsen livmoder till att bli växande barn i Himmelriket.

Med en NY förhärligad kropp kan vi leva tillsammans med Gud i Himlen (och nej, himlen är INTE bestående av änglar som sitter på moln och putsar glorior och äter filadelfiaost) - vill någon läsa vad jag tänker om Himlen så går det att göra på hem.bredband.net/magnificat/visio.html

Himlen, uppståndelse till evigt liv, är dock inget vi får per automatik - eftersom det eviga livet finns i Gud, måste man ju också gå med på att förenas med Gud, och eftersom vi KAN säga nej så finns det någonstans också en gräns där Gud tvingas säga "Ske DIG som du vill" (Boktips: C.S Lewis - "Den stora skilsmässan). Och mörkret "utanför" Gud är helvetet. Jag ser inte helvetet som en stor tortyrkammare där smådjävlar plågar syndare - det är en urspårad bildsymbolik - däremot tror jag det är både verkligt och fasansfullt, men jag vidareutvecklar inte det resonemanget nu.

Innan uppståndelsen tror jag dock att det finns ett "mellantillstånd" där vi förbereds för himlen - de flesta av oss är verkligen inte mogna för att möta Gud ansikte mot ansikte när vi dör. En katolik skulle kalla det skärselden, jag har själv inga problem med det uttrycket.

M v h

Jag tror som någon skrev att när man är borta så är man borta.

Fast jag läste en sciencefictionbok där varelserna på den planeten efter sin död blev rymdvarelser istället och som genomskinlig energi började utforska universum. Det hade jag gillat!

Jonatan M

En fråga från en kollega till en annan om detta ämne som fascinera mänskligheten i årtusende.

Hur lång tid är skärselden?? :)
Alltså, är uppståndelsens dag nu eller sedan. Och vad händer i så fall i mellantiden?

Å ena sidan har vi talet om Kristi återkomst och fåren och getterna etc.
Å andra sidan Jesu ord till rövaren på korset att "redan i dag"

Så, hur lång är skärselden? ;)

F´låt om det här nu kommer att "urarta" till en teologisk diskussion.

Som svar på trådstartarens fråga.

Jag tror på ett liv efter detta.
För att citera "Sagan om ringen" Döden är bara ännu en stig vi alla måste gå.

Vi lever vårt liv här och nu. Döden är som ett svart draperi som vi passerar. Finns ingen återvändo. På andra sidan finns....?????
Jag är trygg i min tro att Gud möter oss på andra sidan, på ett eller annat sätt, precis som han möter oss här i det här livet.