**Vad händer efter döden?**

Jag tror att något händer, men jag har ingen aning om vad? Jag har svårt att tänka mig att allt blir svart...

Jag har en känsla av att det som kommer att hända inte är något jag kan föreställa mig i dagsläget (med den världsuppfattning jag lever med just nu).

Jag hoppas inte på reinkarnation, orkar inte leva här flera gånger . Jag önskar att känna frid och lugn på något sätt (men om det kommer att bli så är ju en helt annan sak...).

jag tror att vi kommer leva för evigt, men ett annat sorts liv...

Jag tror som Lilac.
Däremot är det en tröstande tanke med ett liv i en annan dimension. En tanke jag kan använda mig av när någon gått bort och allt känns så där jobbigt och definitivt.
Däremot säger förnuftet mig att det är finito när det är finito. Inget att rädlas över, inget att se fram emot. Totalt bara.

/F :)

Jag hoppas på... öh, insikt. Att man får förstå hur allt hänger ihop, hur det här med godhet och ondska "egentligen" fungerar, vad som är meningen med världen, och så.

Lilac: Får jag fråga bara, du skrev ju en hel massa spännande och tankeväckande historier i "ockulta tråden"? Tyder inte sånt på att det faktiskt *inte* blir svart? Eller...? Jag menar inte att ifrågasätta, bara undrar om du kanske tänker dig att "personerna" dör men att "anden" är ngt annat.

Alla ni andra (och Lilac också förstås :) ): Hur ser ni på nära-döden-historier? Jag vill så gärna tro att de understödjer idén om att det faktiskt händer något efter detta liv...

Vet inte vad jag tror. Jag har en känsla av att det inte är slut när kroppen dör. Jag får en känsla av att själen på något sätt lever vidare. Men hur vet jag inte.

Den som lever får se, brukar man ju säga. Men man får väl vända på det då och säga "när vi dör får vi väl se" :D

Petra

CyberPet:

Jag är helt övertygad om att vi återföds efter det här livet :)
Tror också att vi har valt att lära oss om sakerna vi går igenom här på jorden..bra som dåliga.

:D

Jag tror på ett liv efter detta, min älskade styvpappa dog igår och jag vet att han är i himlen och kommer att se på mig då jag gifter mig.

Jag jobbar som nattsjuksköterska på ett Hospice, en plats dit människor med långt gångna obotliga sjukdomar kommer. En del av dem kommer in för att vila upp sig lite ett tag, så att de kan gå hem och vara hemma med sin familj ett tag till, men de flesta kommer till oss när det är dags att dö.

Detta innebär förstås att det för mig är "vardag" att vara hos människor när de dör. Jag vet inte hur många människor jag sett dra sitt sista andetag, men det är många många, och en sak är säker, det är något väldigt speciellt som händer när en människa dör. Det är olika tydligt hos olika människor, men med de allra flesta förnimmer jag en mycket påtaglig förändring. Inte bara att de plötsligt slutar andas, eller att hjärtat slutar slå, utan snarare så känner man i hela rummet hur något förändras. För mig känns det som en energi av något slag lämnar dem.

För mig är en definition för liv att det på någon nivå måste innebära ngn form av rörelse, på samma sätt kan energi definieras som rörelse. Forskare säger att mängden energi i universum alltid är konstant, så för mig är det logiskt att tro att när en människa dör, så lämnar en del av hennes livsenergi hennes kropp, och förenar sig med den totala övriga mängden energi i universum. En viss mängd energi/liv/rörelse stannar ju kvar i kroppen, det måste den ju för att den naturliga processen som det är när kroppen förmultnar och blir en del av naturen skall kunna komma igång.

Nå om den delen av livsenergin som lämnar kroppen i dödsögonblicket är vad andra kallar själen, eller om den energin går vidare och finner en annan kropp att återfödas i... DET vet jag inte... Själv känner jag mig nöjd med att veta att jag, eller åtminstone min livsenergi, är en liten del av hela universum för evigt.

jag tror enligt kristen tradition på himlen.