deprimerad sambo

I

Någon säger att den tid är förbi
med det slags arbete att alla måste ha ett.

Någon säger att vi kan sluta tycka synd om dem
som föredrar att andas i fred

att vi kan sluta gråta över dem
som hellre står över.

Jag står hellre över, sitter hellre blickstill & blänker,
än böjer min rygg till små diktaturer
än samlar mina drömmar,
byter ut dem mot sömnförmedlarens leende

går hellre förbi ute på gatan
i något slags Väder
än in genom den där dörren bara för att
vägra någon släppa ut mig igen
förrän allt samlat ljus
bytts ut till två tunga andetag.

Någon säger att allt vi gör för timlön är bättre än resten
att varandra tillhör resten.

Jag sa till socialassistenten att jag
talar inte för andra, men att jag själv
helt enkelt dör av sånt som självmord.
De slängde genast ut mig.

Jag säger rökfärgat glas
spridd melodi
busshållplats onsdag 6:59 röda ögon
det missbruket
det missbruket av spröd hud långt större

Jag säger att jag hellre
har dåligt samvete än en snara runt den mjukhet
vi en gång alla hoppades på.

Jag vet att vissa blir nervösa
av sånt som avspända axlar,

jag säger sånt borde vi inte syssla med,
jag säger kom över på den här sidan.

Jag säger att om en anställning inte får dig
att må bättre
är den anställningen roten till onda vibrationer
Jag säger att onda vibrationer drar
djupa sår genom den här jorden, jag säger
sånt - sånt borde vi inte syssla med,
jag säger

kom över på den här sidan.

Jag säger det här spelet spelas över min hud
jag säger det här spelet spelas av någon jag
älskar.

Jag säger älskling du verkar trött igen,
älskling det var längesen du orkade ha
sex längre än tretton minuter.

Jag säger älskling
kom över på den här sidan

jag säger sländans ånger
ljudet av stålvävda vingar
jag säger två käppar av stål genom ryggen
blanka prickar i ögonen att sånt
sånt borde vi inte syssla med.

Jag säger: kom över på den här sidan.

Låt oss visa dom som bestämmer
dom som sover i led med sina huvuden
instuckna i bankfack
låt oss visa dom tunna lager himmel
lagda under våra fötter likt landgångar.

Låt oss visa dom som bestämde att det är svårt att
hålla makten över rum där ingen längre
befinner sig.

Jag säger oh yeah
kom över på den här sidan.

jag säger minnet från i morgon,
en startklar hand lagd mot din egen

jag säger oh yeah
kom över på den här sidan.

II

II

till där bräcklighet duger

där den lilla pojken i andra klass
räcker upp sin hand säger

"fröken, jag måste gå nu,
är nog alldeles blyg
för blyg för att vara här

så har jag nog inte riktigt tid heller"

och han reser sig genom frökens munöppna tystnad,
reser sig rakryggad blyghet
reser sig gåutfri genom dörren,

som en sån som vet att blyg får bygga,
att också svaghet som en darrande trampolin
till växträtt & vidga sig varmrätt, till
rödritade okejblommor över hela betygen.

Jag säger två mjuka fingrar
i ett kors vänt mot den första dagen

kom över till sidan där bräcklighet
lägger sig som asplövstunn motorväg,

där vi minns vår framtid: en skälvande varmfamn,

där kärlek inte så mycket är ett utnött ord
som en purfärsk fruktdoft, en renoverad ros,
ett lustgårdsäpple
ett ansikte sträckt ut genom sig själv

jag säger kom över till sidan där regnbågen
förvandlats till pumpande punkt av palettbrett ljus,

där felstegen får flyta genom frilagda sprickor
där bandaget blir en plats för oskrivna kartor

där gråtets kind är en början bland andra

medan vi själva dras som i cirklar
mot dem
vi mötte igår för att möta igen,
dem vi behöver, för vi är

är inte möjligare än vi gör oss,

jag säger oh yeah
kom över på den här sidan

Jag säger blanka ytor
tomma golv och en steppsko

jag säger oh yeah

Kom över på den här sidan.

Se till att han byter jobb.
Det går inte att jobba bara för att pengarna behövs när man verkligen vantrivs på sitt jobb. Det är inte värt det. Jag håller på att få panik på mitt jobb och det går ut över så mycket annat också. Jag tappar liksom lust och ork att göra nånting och det är nog min fästman som får lida mest av det. Men nu har jag iaf bara 3 månader kvar. (Men det känns inte alltid så bara...)