• vinterstjärna

    deprimerad sambo

    Usch, det känns jobbigt just nu. Min sambo har varit nedstämd och inte vidare handlingskraftig det sista året (eg i och med att han började ett nytt jobb som han aldrig har trivts med). Det är jag som bjuder hem folk, ser till att alla kontakter med vänner och familj existerar, planerar semestrar och aktiviteter för familjen osv. Det är väl iofs ingen ovanlig fördelning i ett förhållande och jag har alltid varit den socialt mest "aktive" men nu gäller det allt. Jag börjara känna att jag får dra ett alltför stort lass och för två dagar sen sa jag ifrån att nu får du f..n ta och göra nåt åt saken. Byt jobb, ta upp kontakten med dina vänner och börja bry dig om din omgivning och mig. Nu vet jag att det inte är så enkelt (har själv gått i terapi pga barndomstrassel som hängt kvar) men jag känner att jag inte orkar längre. Vi ska gifta oss i februari och så fort planering kommer på tal (oavsett om det är bröllop eller helgaktivitet) orkar han inte utan kommer med en dålig ursäkt. Hur kul är det? Ok, jag vet att han mår dåligt men vad kan jag göra mer än att försöka hjälpa honom och peppa? Nu känner jag mig mest förbannad. Och han fattar inte hur mycket jag påverkas. Jag är så himla trött på att "hålla i allt". Vad ska jag göra?

  • Svar på tråden deprimerad sambo
  • Loka

    Slå näven i bordet!
    Jag var med om exakt samma sak för ett par år sedan med min sambo och jag (precis som du) tog ansvar över allt och fixade och donade tills jag själv kände att snart orkar jag inte längre.
    Jag ställde ultimatum att han skulle söka hjälp annars fick det vara. Själv var han inte medveten om sin deprition och sin negativa inställning till allt förens jag gjorde det väldigt synligt för honom. Han sökte hjälp och fick "lyckopiller" som han åt under ett par månader, för att komma upp på ytan.
    Nu mer om jag märker att han är på väg att dala gör jag honom väldigt medveten om hans inställning och det har fungerat bra.
    Så för din egen skull (du orkar inte hur mycket som helst), se till att han söker hjälp om han inte klarar att ta sig ur det på egen hand (som han förmodligen inte gör om han har gått så lång tid som ett år).

  • vinterstjärna

    Fast jag tycker att det är svårt att "slå näven i bordet och ställe ultimatum". Det känns mest som om han tar det som tomma hot. För jag är ju inte intresserad av att lämna honom, det älskar jag honom för mycket för. Igårkväll när vi satt ner och talade om det sa jag att antingen får du tala med någon professionell eller så får du köpa nån bok och läsa dig till vad som kan göras steg för steg. Jag tvingade fram ett datum för nästa samtal. Fram tills dess ska han ha funderat på vad som är fel. Frågan är hur jag får honom att inse att jag menar allvar och inte bara hotar?

  • Loka

    Jag var inte heller intresserad av att lämna min sambo, men jag insåg att hela våran familj skulle gå under om det inte blev någon ändring på hans beteende. Jag vet att det låter tufft (och jag är INGEN tuff människa, utan väldigt mjuk och omtänksam) men när jag tittade på problemet mer utifrån insåg jag att våra två barn var dom som led mest och det fick mig att ställa ultimatumet. För hur mycket jag än älskar honom är det alltid barnens välbefinnande som går i första hand.
    Men det är jättebra att han nu har lite betänketid över vad ni ska göra åt problemet.
    Ett annat bra alternativ kan ju vara familjerådgivning, då går ni ju båda två och han slipper känna att det bara är honom det är fel på.

  • Josefine_

    I

    Någon säger att den tid är förbi
    med det slags arbete att alla måste ha ett.

    Någon säger att vi kan sluta tycka synd om dem
    som föredrar att andas i fred

    att vi kan sluta gråta över dem
    som hellre står över.

    Jag står hellre över, sitter hellre blickstill & blänker,
    än böjer min rygg till små diktaturer
    än samlar mina drömmar,
    byter ut dem mot sömnförmedlarens leende

    går hellre förbi ute på gatan
    i något slags Väder
    än in genom den där dörren bara för att
    vägra någon släppa ut mig igen
    förrän allt samlat ljus
    bytts ut till två tunga andetag.

    Någon säger att allt vi gör för timlön är bättre än resten
    att varandra tillhör resten.

    Jag sa till socialassistenten att jag
    talar inte för andra, men att jag själv
    helt enkelt dör av sånt som självmord.
    De slängde genast ut mig.

    Jag säger rökfärgat glas
    spridd melodi
    busshållplats onsdag 6:59 röda ögon
    det missbruket
    det missbruket av spröd hud långt större

    Jag säger att jag hellre
    har dåligt samvete än en snara runt den mjukhet
    vi en gång alla hoppades på.

    Jag vet att vissa blir nervösa
    av sånt som avspända axlar,

    jag säger sånt borde vi inte syssla med,
    jag säger kom över på den här sidan.

    Jag säger att om en anställning inte får dig
    att må bättre
    är den anställningen roten till onda vibrationer
    Jag säger att onda vibrationer drar
    djupa sår genom den här jorden, jag säger
    sånt - sånt borde vi inte syssla med,
    jag säger

    kom över på den här sidan.

    Jag säger det här spelet spelas över min hud
    jag säger det här spelet spelas av någon jag
    älskar.

    Jag säger älskling du verkar trött igen,
    älskling det var längesen du orkade ha
    sex längre än tretton minuter.

    Jag säger älskling
    kom över på den här sidan

    jag säger sländans ånger
    ljudet av stålvävda vingar
    jag säger två käppar av stål genom ryggen
    blanka prickar i ögonen att sånt
    sånt borde vi inte syssla med.

    Jag säger: kom över på den här sidan.

    Låt oss visa dom som bestämmer
    dom som sover i led med sina huvuden
    instuckna i bankfack
    låt oss visa dom tunna lager himmel
    lagda under våra fötter likt landgångar.

    Låt oss visa dom som bestämde att det är svårt att
    hålla makten över rum där ingen längre
    befinner sig.

    Jag säger oh yeah
    kom över på den här sidan.

    jag säger minnet från i morgon,
    en startklar hand lagd mot din egen

    jag säger oh yeah
    kom över på den här sidan.

  • Josefine_

    II

    II

    till där bräcklighet duger

    där den lilla pojken i andra klass
    räcker upp sin hand säger

    "fröken, jag måste gå nu,
    är nog alldeles blyg
    för blyg för att vara här

    så har jag nog inte riktigt tid heller"

    och han reser sig genom frökens munöppna tystnad,
    reser sig rakryggad blyghet
    reser sig gåutfri genom dörren,

    som en sån som vet att blyg får bygga,
    att också svaghet som en darrande trampolin
    till växträtt & vidga sig varmrätt, till
    rödritade okejblommor över hela betygen.

    Jag säger två mjuka fingrar
    i ett kors vänt mot den första dagen

    kom över till sidan där bräcklighet
    lägger sig som asplövstunn motorväg,

    där vi minns vår framtid: en skälvande varmfamn,

    där kärlek inte så mycket är ett utnött ord
    som en purfärsk fruktdoft, en renoverad ros,
    ett lustgårdsäpple
    ett ansikte sträckt ut genom sig själv

    jag säger kom över till sidan där regnbågen
    förvandlats till pumpande punkt av palettbrett ljus,

    där felstegen får flyta genom frilagda sprickor
    där bandaget blir en plats för oskrivna kartor

    där gråtets kind är en början bland andra

    medan vi själva dras som i cirklar
    mot dem
    vi mötte igår för att möta igen,
    dem vi behöver, för vi är

    är inte möjligare än vi gör oss,

    jag säger oh yeah
    kom över på den här sidan

    Jag säger blanka ytor
    tomma golv och en steppsko

    jag säger oh yeah

    Kom över på den här sidan.

  • Josefine_

    Se till att han byter jobb.
    Det går inte att jobba bara för att pengarna behövs när man verkligen vantrivs på sitt jobb. Det är inte värt det. Jag håller på att få panik på mitt jobb och det går ut över så mycket annat också. Jag tappar liksom lust och ork att göra nånting och det är nog min fästman som får lida mest av det. Men nu har jag iaf bara 3 månader kvar. (Men det känns inte alltid så bara...)

  • Bebbsen05

    Jag måste fråga er som skriver och verkar "klaga" på denna killen!
    Har någon av er haft en depression?? Vet ni vad det innebär att gå upp varje morgon och inte se fram emot dagen? Att veta att andra "stör" sig på att man inte är så glad som de tycker man borde vara. Hur det är att känna sig så jävla nere att man knappt orkar gå upp ur sängen? NÄR ni vart med om det, DÅ kan man säga vad man tycker!

    Jag hamnade i en svår depression i jul och ändå in på våren. Jag flyttade hemifrån och in med min smabo, men inget var kul! Jag kunde inte glädjas åt vad jag hade. Jag var så inne på vad jag INTE hade (min pappa som dött).
    Vad som behövs är läkarhjälp. INte någon som säger att så och så ska det vara och nu måste du göra si och så!

    Be (tvinga) din kille till en läkare! Det är enda sättet han kan få hjälp på om han har en depression!

  • vinterstjärna

    Jag tror att det till stor del handlar om att han vantrivs på jobbet. Och, eftersom jag driver eget företag och inte drar in en stadig inkomst, ligger en stor del av familjeförsörjningen på honom. Det tycker han är jobbigt och kravfyllt vilket jag kan förstå.

    Familjeterapi gick vi på för ett drygt år sedan (gick fem gånger). Fast jag känner att det här inte handlar om oss i första hand utan mer om vart han är på väg och vad han vill med livet. Det är väl inte så allvarligt att det går ut över vår flicka utan mer över mig och vår relation tror jag.

  • Bebbsen05

    Men om både du och killen tror att det beror på jobbet, finns det inte någon möjlighet att han kan byta sysslor eller rent av byta jobb?
    Hoppas allt löser sig!

  • Loka

    Bebbsen05
    Jag måste fråga dig vad du menar med dina första frågor (eftersom jag förmodar att "kritiken" var riktad mot mina inlägg)?

    Jag kan då ställa motsvarande fråga till dig. Har du levt ihop med en deprimerad person? Det är väldigt påfrestande även det och eftersom jag varit i samma situation som vinterstjärna berättade jag för henne hur JAG/VI klarat oss ur situationen.
    Sen måste jag fråga varifrån du fått att vi "klagat" på killen? Det är det väl ingen som gjort, vi uppmanar vinterstjärna att försöka få honom till en läkare, precis som du gör.

    Blir ganska irriterad över påhopp som dina!

Svar på tråden deprimerad sambo