Annu en trad om p*rr plus sambo

Hej Frances,

Jag har råkat ut för samma sak (vilket du kan läsa i ett gammalt debattinlägg) och förstår dig till 100%! Jag blir ledsen och sårad när jag läser den här tråden, eftersom det river upp gamla känslor jag fick när jag kom på min sambo göra samma sak. Jag pratade med min sambo om det tillslut, men det har bara hjälpt delvis. Känslan av besvikelse, otillräcklighet, ilska, äckel och sämre självkänsla finns kvar. Jag känner att jag inte kan lita på min sambo längre och vi håller på att glida ifrån varandra mer och mer. Jag kan inte närma mig honom på samma sätt som förr och har de senaste månaderna ifrågasatt vårt förhållande och vår framtid mer och mer. Han har raderat alla bilder från datorn, men till en början kollade jag datorn ändå, men hittade aldrig något. Däremot har han skaffat en massa program som jag inte begriper mig på, som ska rensa upp i datorn, och jag misstänker att dessa gör att jag inte kan spåra vad han gör med datorn. Vi har nämligen haft en hel del problem med vår dator och jag är så arg, eftersom jag misstänker att det är hans jäkla bilder och p*rrsidor, som har orsakat detta och som gör att jag inte kan använda datorn till "normala" ändamål. Löjligt, jag vet, men jag känner mig sårad och misstänksam. Jag tycker faktiskt att detta är en form av otrohet, men det tycker inte han...
Det hade varit intressant med en kille som kan bidra till något i den här diskussionen. Hur tänker ni killar, egentligen? Jag funderar i perioder allvarligt på att göra slut med min sambo p.g.a. detta, för det känns som ett svek och otrohet.

Hej Millalolla och ni andra,

Här kommer en länk till min gamla tråd, om någon är intresserad.

www.brollopstorget.se/Forum-2-16/m598568.html

(Vet inte om jag gjorde rätt - hoppas den funkar!) :)

Hej Millalollo,

Jag tycker också att det känns skönt (men samtidigt sorgligt), att det finns fler som har det här problemet! Skönt att kunna berätta och prata med någon som förstår hur man känner och varför man reagerar som man gör.

Jag kontaktade faktiskt aldrig journalisten, funderade ett par dagar på det, men då kändes det fortfarande så jobbigt och känsligt att jag nästan skämdes över att berätta det för någon som skulle skriva om det i en tidning. Vet inte riktigt varför jag kände så, men min självkänsla och i någon mån även min kvinnlighet hade väl fått sig en ordentlig törn. Idag hade jag nog kunnat berätta om det, hade kunnat bli ett bra och intressant reportage kanske?