Släntrian i förhållandet

Fea, det känns som om du skrivit om mig.

Fast vi är inte riktigt i mål ännu. Det blir en ond cirkel som är jättesvår att ta sig ur, just för att man sätter press på sig själv - sex är ju det naturligaste i världen, det måste vara något fel på mig som inte vill!

Att bestämma tillsammans att avvakta ett tag och sen hålla fast vid det är nog det bästa sättet att komma till rätta med problemet. Precis som Fea skriver koncentrerar man sig sen på att mysa, smekas, kramas, men utan att gå "hela vägen". Då får [jag] en chans att slappna av och hitta tillbaka.

Jag har också varit en mästare på "kan vi inte ta det lite senare", för att sen bli trött och inte orka. Där gäller det faktiskt för din sambo att lära känna sig själv. Jag har så smått börjat lära mig att slappna av och kunna strunta i alla de där sakerna jag har planerade. Ingenting står och faller med att jag gör allt exakt som jag planerat.

Men vi har långt kvar, och det går i vågor. Jag kan bara hoppas att min älskling fortsätter tycka att jag är värd att kämpa tillsammans med.