amiore, det är inte meningen att du ska längta efter någon ny med allt vad det innebär. Du måste sörja färdigt först! Och det måste få ta den tid det tar.
Tro mig, allt det du skriver tänkte jag också. Det är så man sörjer tror jag. Man går igenom förhållandet och funderar om det verkligen var så illa... Och jag sörjde också det par vi hade varit flera år innan.
Antagligen var det lite lättare för mig då mitt ex var otrogen och flyttade in till den nya. Jag förvandlade kärleken till hat en period, kanske inte att rekommendera men det fick mig att känna lite "jävlaranamma". Och känner man ett definitivt slut kanske det är lättare att gå vidare?
Och jag hoppas att du får en lgh snart! Vet precis hur det är att gå runt bland alla minnen, jag sov på soffan i 3 månader då jag inte ville gå in i sovrummet ens en gång.
Funderar på det du skrev om att ha ditt på det torra. Levde du ditt drömliv? Blev det precis som du fantiserat om som 14-åring? Kände du dig sådär lycklig och förväntansfull över vad livet skulle ge?
Såhär i efterhand så vet jag att jag nöjde mig med för litet. Ville skaffa barn och hus "som alla andra", men reflekterade inte så mycket över om HAN var rätt. Självklart tänkte jag då, vi har ju varit ihop i 8 år sen vi var tonåringar, klart det är rätt! Men idag är jag av en helt annan åsikt och det gjorde väldigt ont att inse det faktiskt.
Du skriver i ditt första inlägg att han verkligen är din drömkille, men skulle din drömkille då låta dig glida bort från honom? Oavsett anledningar till att han mår dåligt?
Jag vet hur ledsen och liten du känner dig. Låt familj och vänner stötta och trösta dig. Gör sånt som får dig att må bra och ta en dag i taget. Du vet innerst inne att det ordnar sig, det gäller bara att hålla ut lite grann. De bra dagarna blir så småningom fler än de dåliga, jag lovar.
Kram på dig!
