ut ur garderoben..

Inte behöver man vara en tussenuttpluttegullig del av ett par för att hänga här! Det är flera stycken här vad jag vet som inte har någon halva utan som är hela själva (själv är jag gräsänka ikväll då sambon är och pluggar vad nu det har med saken att göra).

Hmmm... Vad ska vi kalla dig? Inte riktig singel enligt dig själv utan svävande lite i gränslandet... Det räcker väl med amiore så slipper du etikett?!

Det låter på dig som om du reder dig bra iaf, snart kan du nog bli en fullfjädrad flörtig singel.

Fullfjädrad flörtig singel känns vääldigt långt bort i dagsläget ;)
Men du har nog rätt - i det stora hela reder jag mig nog ganska bra - även om det stundvis känns som jag faller....

Testade iallafall i helgen då en tjejkompis drog med mig ut om jag hade kvar "flirt-nerven". Valde ut en söt brunögd, fräknig kille med skäggstubb som verkade ofarlig - misstänker i och för sig att han är gay ;) - och även om jag var lite ringrostig så tror jag minsann att "nerven" är kvar...

Nu önskar jag mig mest en egen ny lägenhet så verkligen kan börja om från början. Bygga upp och bli hel igen. Hitta vem ami är idag..

kram//ami

Det tar ju ett tag att komma på fötter igen när man har haft ett långt förhållande och lagt ner hela sin själ i det för att få det att funka. Efter att det tog slut med mitt ex för några år sen var jag så grymt besviken för att jag hade försökt så mycket men inte han. Idag tycker jag att det är skönt att jag gav upp till slut och att jag har gått vidare till något bättre.

Så nu kommer klyschan: Du ska se att det känns bättre om ett tag.

Precis vad man vill höra va?? Men helt plötsligt har tiden gått, man har haft ganska kul, trivs rätt bra med sig själv och känner sig inte ensam längre.

Det kommer att bli 1000 gånger enklare när du får din egen lägenhet för att bo kvar i er gemensamma lägenhet kan inte vara någon hit.

Ut och blinka mer till gaykillarna! Helt riskfritt iaf, det KAN ju inte bli mer än flört..

Skickar en kram till dig. Jag tror som Nean att det kommer kännas bättre om ett tag. Jag tror inte du kommer ångra dig längre fram och att du nu har goda chanser att hitta någon speciel person som du passar bättre ihop med. Jag är övertygad om att du kommer att hitta någon att älska och dela ditt liv med längre fram.

Vad snälla ni är!
Skulle inte ha gruvat så mycket för att "erkänna min olycka" här på BT, det förstår jag nu!
Har ju varit så kul att planera, drömma och fantisera om framtiden här på BT förut - kanske kan det fortsätta bli kul även framöver, bara på ett annorlunda sätt..

Amiore, jag tror inte att det blir bättre, jag VET det.

Jag kände mig likadan då jag skilde mig, drog mig bort från BT för att jag inte tyckte att jag hörde hit längre.

Men så fel jag hade! BT har förändrats då en hel del av de som planerade faktiskt har brutit upp och stannat kvar här.

När jag fick tag i min lgh så blev allting mycket bättre, trivdes som en "fullfjädrad flörtig singel" och fokuserade mig på mina studier. Och då stod han ju bara där såklart. Lite för tidigt egentligen men vad ska man göra åt det?

Idag är jag på väg att bli lycklig sambo och även om ett bröllop känns långt borta (för mig) så trivs jag ändå här igen.

Lycka till!

Klart jag läste hela ditt inlägg..en stor kram till dig.
Känner igen det där med drömmar och planer och förstår varför du gjorde det. Har själv drömmar om giftemål och barn och det verkar inte omöjligt att det ska bli av. Problemet är bara att i förväg vet man inte hur det kommer att gå, vi (sambon och jag) älskar verkligen varandra och vi kan prata om giftemål (trots sambons åsikter om att han inte tror på giftemål). Men som sagt hade man vetat iförväg hur det skulle gå hade man kanske aldrig gått in på den vägen från början.Det gör att man kommer i den situationen som du är i nu...så här i efterhand hade du velat vara utan honom och den erfarenheten? Men det hindrar inte att du känner som du gör nu och troligtvis kommer det dröja ett bra tag till innan du känner dig som en lycklig och flörtig singel. Men du är inte ensam har upptäckt att här finns många singlar här inne. Och enligt min mening är du/ni väldigt välkomna här ändå allt handlar inte om bröllop..tror det här är en bra plats för att bara prata om allt möjligt. Jag vet inte om jag kommer att nå hela vägen fram till bröllop, men är här inne ändå. Hoppas att du kommer att känna dig bättre inom snar framtid, och då men nya drömmar.....

Det tar tid men så snart du får din egen lya och slipper gå i ert gamla liv och strosa så blir det vägen mot ditt nya jag.
Det trista i fågelsången är att saknaden växer med tiden...
Låt dig själv vara ledsen är mitt bästa råd att ge! Spela inte, du lurar bara dig själv. Det är okej att må skit efter sådant uppbrott.

Lycka till på vägen mot lycklig flirtig singel...

/Mvh
G

Vill bara ge dig en stor varm lång kram o säga att självklart har jag läst hela ditt inlägg.

KRAM.

Hej igen.

Var tvungen att gå in i min gamla tråd, när jag såg att det var några nya som svarat..

Ja, jag går verkligen och lääängtar tills jag kommer hitta en egen lägenhet. Jag tror jag snart blir TOKIG av att bokstavligen gå omkring bland gamla minnen... Tyvärr är bostadsmarknaden inte den bästa där jag bor, men jag kollar allt jag kan kolla och hoppas, hoppas, hoppas..

Galenpanna: Att sorgen växer med tiden har jag tyvärr redan börjat tänka. Visst, den största delen av tiden är jag fortfarande så förnuftig och sansad, men ibland så känner jag bara GAAAHHH, jag saknar honom såååå!!! Kanske mest hur han var förut innan det började "gå utför" och det liv vi hade. Även om även jag har tvivel på om hur bra vi EGENTLIGEN passar ihop och hur bar vårt förhållande EGENTLIGEN var, så skulle han komma hem och vilja försöka på nytt så skulle jag inte tvivla en sekund! Observera att som jag skrev tidigare - vårt förhållande var inte destruktivt eller osunt eller nåt, handlar mer om "vanliga olikheter", olika framtidsplaner osv.

ÅHHH!!! Jag oooorkar inte gå igenom allt det där igen!!! Träffas, dejta, osäkerhet, allting. Och sen lära känna varandra ordentligt, familjerna ska passa ihop, första bråken, allting.. Innan allt faller på plats liksom. Jag ooorkar inte... Och jag vill inte leva ensam resten av mitt liv heller... Jag trodde ju att jag hittat rätt. Att jag "hade mitt på det torra". Att även vi skulle gifta oss, skaffa barn och hus. Precis som våra vänner gjort/gör.
Jag trodde ju det skulle vi bli. Vill inte ha någon annan. Vill inte vara ensam. Och han vill inte fortsätta. Vad ska jag göra. Vad blir det av mig. Stark och förnuftig. Och liten och ensam och rädd. Och jätteledsen.......

*ledsen ami*

amiore, det är inte meningen att du ska längta efter någon ny med allt vad det innebär. Du måste sörja färdigt först! Och det måste få ta den tid det tar.

Tro mig, allt det du skriver tänkte jag också. Det är så man sörjer tror jag. Man går igenom förhållandet och funderar om det verkligen var så illa... Och jag sörjde också det par vi hade varit flera år innan.

Antagligen var det lite lättare för mig då mitt ex var otrogen och flyttade in till den nya. Jag förvandlade kärleken till hat en period, kanske inte att rekommendera men det fick mig att känna lite "jävlaranamma". Och känner man ett definitivt slut kanske det är lättare att gå vidare?

Och jag hoppas att du får en lgh snart! Vet precis hur det är att gå runt bland alla minnen, jag sov på soffan i 3 månader då jag inte ville gå in i sovrummet ens en gång.

Funderar på det du skrev om att ha ditt på det torra. Levde du ditt drömliv? Blev det precis som du fantiserat om som 14-åring? Kände du dig sådär lycklig och förväntansfull över vad livet skulle ge?
Såhär i efterhand så vet jag att jag nöjde mig med för litet. Ville skaffa barn och hus "som alla andra", men reflekterade inte så mycket över om HAN var rätt. Självklart tänkte jag då, vi har ju varit ihop i 8 år sen vi var tonåringar, klart det är rätt! Men idag är jag av en helt annan åsikt och det gjorde väldigt ont att inse det faktiskt.

Du skriver i ditt första inlägg att han verkligen är din drömkille, men skulle din drömkille då låta dig glida bort från honom? Oavsett anledningar till att han mår dåligt?

Jag vet hur ledsen och liten du känner dig. Låt familj och vänner stötta och trösta dig. Gör sånt som får dig att må bra och ta en dag i taget. Du vet innerst inne att det ordnar sig, det gäller bara att hålla ut lite grann. De bra dagarna blir så småningom fler än de dåliga, jag lovar.

Kram på dig!

Cecilia J

Jag gråter när jag läser det du skriver.
Tack.. det betyder så OOOTROLIGT mycket att höra dina ord och veta att de kommer från någon som av egen erfarenhet vet vad jag går igenom...

Än så länge GÅR det bara inte tänka att det aldrig mer kommer att bli vi. men jag vågar iallafall nudda vid de tankar du berskriver om det verkligen varit min drömkille/drömförhållande. Någonstans långt inne känner jag på mig att även jag kanske nöjt mig med för lite... Men samtidigt så har jag tänkt och tänker fortfarande att ett förhållande handlar ju också om att kompromissa och man kan ju inte få allt. Liksom hur stora är oddsen att träffa en ny kille som har allt det fina min ex har - allt som stämt så bra ihop med mig - OCH dessutom har annat som jag saknat!?? Det är som en liten djävul som sitter på min axel och skrockar: "Mmm.. några år av lycka och kärlek, det var det du fick. Du lyckades hitta honom, men nu är han borta. Så nu få du välja; resten av livet ensam eller så får du nöja dig med något annat du vet"..

Jag vet.. Jag låter nog helt patetisk och "tyck-synd-om-mig", men det är nog de här tankarna jag bara försökt trycka bort hittills. Och alla säger "du verkar så stark.." och tror/förväntar sig (?) att sörjandet redan är över..

Förlåt. Var inte meningen att beklaga mig igen. Skulle ju egentligen bara tacka ig Cecilia J. Ska läsa dina ord flera gånger.

Kram ami

"så nu får du välja; resten av livet ensam eller så får du nöja dig med det du får" skulle det stå.
Herregud ;) är nog lite i affekt just nu..