Normalt/Onormalt?
hej...
jag har skrivit några tidigare trådar här om diverse problem och ialla fall för stunden kommit till någonslags insikt efter att ha fått svar från er.
men nu är jag tillbaka. och har på nytt hakat upp mig på något jag ej verkar kunna släppa eller komma ifrån. man kan nog säga att det hänger ihop med mina tidigare problem, eller iaf är en del av dem.
jag ska försöka hålla mig kortfattad och saklig: min pojkvän chattade en del när han var singel, innan han träffade mig. en del av dessa tjejer (i alla fall två som jag känner till) var "ganska unga" som han uttryckte det själv. de var omkring 17 år. han var då 26 år. de "cyber-flirtade" lite med varandra och en utav dessa träffade han och höll kontakten med, fast inte längre (vad jag vet...)
detta stör mig. jag tycker att det är perverst. jag förstår inte vad han fick ut av att chatta och flirta med några så unga.
jag kan inte släppa det här. om jag släpper det känns det som att jag lurar mig själv, blundar är naiv och blåögd.
som den störda person jag verkar ha blivit...har jag dessutom nu gjort lite "research" på en del chattsidor och funnit att det inte verkar höra till vanligheterna att killar i 26-årsåldern chattar med 17-åringar=tonåringar. slutsats för mig: min pojkvän är inte normal. det är något fel på honom.
jag kan inte längre prata med min pojkvän om sånna här grubblerier eftersom jag har varit svartsjuk i flera år och haft MASSOR med "case" som jag förhört honom om. man kan säga att jag har förbrukat mina "rättigheter" till det. han blir numera bara arg om jag drar upp sånt här.
jag känner mig rädd och ledsen. och jag känner mig gammal. jag är 25. jag känner att mitt liv bara rinner iväg medan jag går omkring och grubblar. jag vill ha någon som vill ha mig. någon i MIN ålder. men nu har jag fått en upprepande oro i skallen om att min pojkvän är gubbsjuk och dras till yngre tjejer. jag är rädd för att åren bara ska gå medan jag stannar hos min nuvarande och lever i en lögn som andra tjejer aldrig hade stannat i. medan jag kanske skulle kunna ha fått någon som, som sagt, vill ha någon i MIN ålder. min pojkvän är (förövrigt 5 år äldre än jag).
samtidigt älskar jag ju honom och tycker att han är en så bra person. men så tänker jag "TÄNK OM!" Tänk om det är jag som inte fattar, som inte ser! Som inte tar signalen om att han chattat och flirtat med 17-åringar när han var 26, på allvar och lägger benen på ryggen.
jag vet att jag får ett visst selektivt seende här. han har även chattat och flirtat och varit tillsammans med tjejer som är i min/hans ålder. men jag tänker att han kanske dras till 17-åringar men har ett förhållande med någon som är äldre-jag, för att det inte skulle passa sig att vara med någon yngre. vad skulle kompisarna, kollegorna, familjen säga liksom...?
jag vill bara vara lycklig med honom. jag vill bara leva ifred från nojjor, oro och ont i magen, tillsammans med honom. jag vill bara leva "sant". jag vill bara veta "hur saker ligger till".
j(a, det var dessutom jag som skrev inlägget att jag snokat och hittat skumma adresser i adressfältet på min pojkväns dator, som han "inte kunde förklara).
jag borde vara lycklig. jag har precis flyttat in hos min pojkvän och han tror att allt äntligen ska bli bra. att jag äntligen mår bra. nu är han iväg och spelar tevespel med ett par kompisar och tror att jag är hemma och har det bra och myser. vi har flera roliga utflykter och resor att se fram emot tillsammans de kommande månaderna. vi håller på att greja och inreda lägenheten tillsammans. Vårt liv tillsammans ska äntligen ta sin början på allvar. Och vad gör jag? Jo sitter och gråter här framför datorn och känner mig (som för det mesta...) förtvivlad och uppgiven på samma gång. jag försöker "forska" i om min pojkvän är normal genom att studera chatt-sidor...
varför varför varför...?
jag var bara tvungen att skriva av mig. jag känner mig så ensam med mina övertygelser och tankar.
/m
