Inlägg från: Maria Magdalena |Visa alla inlägg
  • Maria Magdalena

    vilsen och förvirrad

    Jag vet inte vad jag vill ha för svar/respons men jag vill skriva av mig åtminstone.

    Jag ifrågasätter mkt i vårt förhållande just nu, det har jag gjprt nu minst ett halvår tillbaka konstant mer eller mindre seriöst. Min sambo och jag har talat om det här men ännu inte kommit fram till ngt tillsammans.

    Grejen som startade det hela, tror jag, är att i början av året ville jag hemskt gärna gifta mig med honom. Jag gick länge och ruvade på frågan tills jag ställde den under en romantisk vårsommar-picknick. Hans svar blev: "Jag vill fundera på det ett halvår."

    Under tiden han funderade så började jag tveka, vill jag verkligen gifta mig med honom? Till slut var 7-årskrisen ett faktum!

    Krisen har gått över lite grand (känns inte så jobbigt och starkt som förut) och vi trivs ihop å så. Men frågan kvarstår, vill jag gifta mig med honom? Och han har heller inte sagt ett ord som svar på om han vill det.

    Han e en fin kille och han skulle bli en bra pappa. Han e ansvarsfull, trogen, ekonomisk och förnuftig.

    Men jag vet inte vad det är som får mig att tveka?? Han delar inte samma gudstro som mig (men respekterar min tro). Han är inte så väldans generös eller romantisk som jag skulle önska han var. Men alla e ju inte perfekta?

    Hans familj vet jag inte omjag trivs i. De är hyper-dyper intellektuella och intelligenta men talar sällan om känslor. Jag känner mig mindervärdig för att jag inte kan följa med i deras diskussioner. Det känns som att de skulle föredra nån annan mer framåt och intelligent person. Som sagt, ja, jag har mindervärdighetskänslor där i den familjen.

    Hemma med min sambo har jag inte mindervärdighetskänslor (måste understrykas)!

    Hemma och med våra vänner så kan jag vara mig själv precis som jag är och stå upp för vad jag tycker.

    Har jag bara kalla fötter?
    Eller är min tvekan en signal att Han inte är den rätte?? (vi kanske var rätt för varandra under en period i våra liv)

    Jag har fortfarande känslor för honom. Jag skulle nog sakna honom väldans mycket om vi beslöt att gå skilda vägar.

    *vilsen och förvirrad*

  • Svar på tråden vilsen och förvirrad
  • Maria Magdalena

    TACK för ditt långa svar, uppskattar det verkligen!!

    Mindervärdighetskomplexet e nog mitt problem, så det e nåt jag måste jobba med. Men förutom det så trivs jag inte i hans familj för de har svårt att prata om nåt personligt (och det e viktigt för mig för att jag ska slappna av och trivas), de pratar gärna om annat som politik o.dyl i timmar.

    Jag är inte olycklig men jag är inte lycklig heller i mitt förhållande. Det känns som att vi har varit bra för varandra under en livsperiod men att vi nu mest fortsätter ihop för att det e bekvämt och vi funkar bra ihop.

    Älskar jag honom? Ibland kan jag säga det, ibland inte. Mitt liv och mina känslor går i vågor.

    Det e svårt att bryta upp när det inte finns något märkbart HEMSKT att peka på.. Det e himla svårt och jag vet inte när/om jag ska ta upp det här med honom.

  • Maria Magdalena

    Han sa att han kanske vill gifta sig med mig. Så som jag har förstått det så vill han gifta sig någon gång i livet men om det är jag -det har han som sagt inte sagt ja till.

    Men jag känner mig inte förtryckt om det skulle vara så. Jag vet att jag är en bra tjej och värd en fin kille. (tur att jag inte har mindervärdighetskänslor på det området iaf)

    Vi kanske båda tvekar om vi e rätt för varandra livet ut?

    Men han säger inte mycket. Om det pratas så e det jag som tar upp diskussionen.

    Jag skulle gärna vilja ha ett svar som jag känner mig tillfreds med på mina frågor jag har haft det senaste halvåret. En känsla av att jag gör rätt val. Men får man nånsin det?

    Alla val kanske inte känns självklara, ibland måste man bara bestämma sig och följa det spåret. Uuugh, jobbigt å va vuxen!!

  • Maria Magdalena

    Tack! Det hjälper å höra andras erfarenheter och nej, det är inte lätt att välja när det gäller sånt här.

    Nu går jag med mina tankar och vet inte när jag ska ta upp det för sambon. Det närmar sig jul och allt.

  • Maria Magdalena

    "sådan inre ro" = DET är precis vad jag vill känna!! Jag känner inte det nu när jag tänker på att ev gifta mig med honom!! Där slog du huvet på spiken!!

    Jag e väl nästan halvvägs ifrån honom. Jag har också tänkt på Lisas låt och undrat om det börjar bli så för mig?

    Gack! Det e ändå svårt. Men det e så sant som du säger, att man kan inte blunda för hjärtat och fortsätta i det gamla spåret. Bättre bryta upp nu än om 1 år, om man nu ska bryta upp.

  • Maria Magdalena

    Svårt svårt svårt

  • Maria Magdalena

    Jag är på väg bort
    bort bort från dig.
    Ser du det?
    Allt som var vårt
    blir snart ditt
    och en del blir mitt.
    Men det som var vi
    är snart ett minne blott.
    Jag vet inte vad du ser
    för dina ögon tänker
    men din mun är stängd.
    Jag vet bara att jag gråter
    och att min ring
    känns tung att bära.
    Var inte så dramatisk
    kanske du tänker
    men det är vad jag känner.
    Du är fin
    men det är nog inte vi
    som ska vandra tillsammans
    utan du kommer fatta
    någon annans hand
    och jag någon annans.

  • Maria Magdalena

    Tja, hur är det nu. Snurrigt värre men ändå bra.

    Jag tog upp mina känslor för sambon (han fick läsa min dikt) för jag kunde inte vänta tills julhelgen var över, jag höll på å spricka av alla känslor!

    Vi pratar och pratar och pratar och bestämmer oss för att ge vårt förhållande en chans till (eller jag bestämmer mig för det -han vill inte att det ska ta slut).

    När dagarna går så börjar det kännas bättre och bättre. Jag börjar tro mer på oss igen.

    Grejen e den att han sa att han har gått omkring och tänkt på sistone på barn, familj och mig. Jag blev så upprörd (och glad)!! Hur kan han gå omkring och tänka så utan å säga nåt???!!

    Killar!!!

    Jag tog upp det här för månader sen att jag började tveka om det verkligen var VI som skulle gifta oss. Han håller då med om att han åxå har tänkt mycket men säger inget mer.

    Allt jag har tolkat honom är att han också har varit tveksam på om han vill gifta sig med MIG. Tja, det kommer jag nog aldrig fatta hur han tänkte och hur/var missförståndet började. ??

    Det enda jag vet är att allt känns bra mellan oss nu och att jag inte längre känner att jag vill lämna honom.

    Kärlek, relationer och killar.. Blir man nånsin klok på det???

  • Maria Magdalena

    THANX

    Jag ska nog satsa på den här datanörden jag har hemma.

Svar på tråden vilsen och förvirrad