vilsen och förvirrad

Maria Magdalena

Jag och min sambo var också i en liknande situation i början av året när jag inte visste vad han ville med mig. Vi hade tidigare pratat om att gifta oss, men så blev han bara tyst och, enligt mig, anti. Jag kämpade med mig själv och mina känslor hela sommaren, och kände att om inte han kunde "investera i mig", så var det lika bra att avsluta förhållandet innan det gick för långt och vi skulle börja hata varandra. Men så friade han helt plötsligt i augusti, något som han tänkt göra tidigare men annat kom i vägen, och jag blev bara LUGN. Allt annat i livet är fortfarande kaotiskt; stress över arbete och studier och bostad, men i förhållandet känner jag mig bara lugn och trygg nu. Det enda jag behövde var en bekräftelse på att det var VI, så kunde jag sen jaga bort mina hjärnspöken.

Samtidigt vet jag också hur det är att lämna ett förhållande som inte var bra, men jag insåg inte hur dåligt det var förrän jag hade brutit mig lös. Som jag tänkte då var att "livet är väl inte bättre än så här". Så har jag dock aldrig känt med min nuvarande, jag har aldrig tvivlat på att jag älskar honom, "bara" på om vi egentligen ska leva ihop. Snurrigt?

Hoppas att du får det inre lugn du behöver, på ett eller annat sätt.