mina erfarenheter säger att det gamla är bäst om man låter det vara. man kan inte få veta allt och det är så lätt att man får jobbiga tankar och missförstår. Det är ju dig ahn har valt, liksom... försök att släppa om du kan. lev nu, med honom.
usch vad jobbigt... har haft samma upplevelse.. men du, jag tror det kan bero på vilket humör han är på när han berättar - så är man ju själv också. Men jag fattar att du blir lite fundersam. försök att släppa dåtiden - för mig har det sabbat mycket tidigare och det finns ju eg. ingen anledning att veta saker heller tycker jag...
ta upp själva grejen med honom om du vill - fråga varför hon verkade så olika när han berättade.
jag vet PRECIS vad som händer i ditt huvud. Det börjar med lite lite oro, men mest nyfikenhet - åtminstone kanske man lurar sig själv att det är så.. och så får man svar som inte är somd e man vill ha och man blir skitorolig... fler frågor för att rädda situationen, men aj aj, det är kört... svartsjukan visar sitt fula tryne, killen kan inte fixa situationen och man känner sig inte säker på nånting... Försök prata med honom om den här tanken kring det han sagt och hru olika det verkar. förklara att du är rädd att han gör likadant mor dig och se om han kan beskriva en skillnad mellan situationerna... Gräv inte mer sen... Lycka till, jag vet precis hur det känns... usch, döda det nu. 
