Jag är svartsjuk och misstänksam.

åh... jag känner verkligen med dig, fattar din känsla och frustration precis. Men du, vad handlade mailen om? Var det personliga mail eller var det mer allmäna? Det är ju sjukt jobbigt med nån som vill kontrollera en, samtidigt som man ju får ha respekt för att nån verkligen kan må dåligt av svartsjuka. Eftersom du inte känt såhär förut tycker jag hon kanske brusar upp lite hårt, vore ju skillnad om du varit kontrollernade och svartsjuk jämt. Man ska lyssna på sina känslor, ibland är de kocko men man måste ju få fråga... Speciellt när de kommer efter 5 år. Har nåt annat hänt mellan er på sistone som kan göra att svartsjukan inte är befogad?

Mailen är det som är det sjukaste, killen är en riktig slemmboll, fraser som "Hej du goaste", "Hej gumman", "hur gärna jag än vill höra din röst så går det inte", finns med i mailen.
(För övrigt så vet jag att han har sambo och barn han också.)
Bland massa andra inte så farliga mail, som roliga historier, och roliga bifogade filer.

Och på sistonde innan det här så har det inte hänt nånting konstigt här hemma, varken som hjälper mot min svarsjuka eller som gör att jag känner mig mer svarsjuk. Det är bara den här historien som har satt en stor fnurra på tråden mellan oss, det har liksm blivit en trasselsudd av hela linan.

fattar precis... ja, antingen är han en slemmis som måste kalla tjejerna för gumman och sånt och din fru är den oskyldiga parten eller så är det kanske så att det hänt något. Hade du kollat hennes utbox så du vet vad hon skrivit? Alltså, eg. vet jag ju att man inte SKA kolla folks mail etc, men jag kan känna att det ibladn är berättigat. Vissa är ju svartsjuka oavsett vad, men om man får en genuin känsla.. Ja, egentligen ska man ju lita på ett "nej" i så fall, men vi som varit där vet ju att folk faktiskt kna ljuga en rätt upp i ansiktet. hur man löser såna problem måste ju vara upp till olika förhållanden. Om nån inte skulle lita på mig vore det problem, för jag är alltid sjukt ärlig. Har man däremot ljugit eller så så är det kanske sånt man får ta när ens partner inte kan lita på det man "försäkrar".

Usch, förstår att du mår skit. Det är svårt att bli av med en sådan känsla när den väl uppstått.

Hur är den fru nu, märker du någon skillnad på hennes beteende?

Jag tycker att du ska berätta för henne hur du känner och hur dåligt du mår av det och ställa henne lite mot väggen om mailandet och varför hon inte sagt något om det om det är oskyldigt.

Det kan ju vara som K.C skriver att han är en slempropp som fjäskar för alla tjejer och smörar och att din fru kanske bara sett det som en "oskyldig" mailflört..

Till skillnad från vad jag brukar ska jag inte genomanalysera eller lägga ut texten allt för mycket men det här vill jag ändå säga: det låter som om du har en viss grad av intuition som vägleder dig, vakta bara på så att den inte leder dig för långt och nystar in sig med dina sårade och svartsjuka känslor. Du känner din fru så pass bra att du känner när nåt inte stämmer. Låt denna känsla vägleda dig med styr den med förnuft och tänk noga efter vad du gör och säger denna period! Jag förstår att du är arg och ledsen för att din fru ljuger. En sak: tror du att era barn far illa av er konflikt? De känner säkerligen av den infekterade stämningen i hemmet och mår dåligt av det även om de på barns vis inte förstår problematiken som ni, så försök mitt i allt känslosvall ta hänsyn till dem! Spela inte ut varandra inför dem och använd dem inte som publik för att vinna poäng och visa på hur hemsk mamma/pappa är. Jag vet själv hur skadligt detta är och hur länge det sitter i. Om ni inte på egen hand kan lösa detta kanske ni skulle överväga familjerådgivare? Hoppas ni hittar en lösning. //G

Det finns två sidor att se på det hela:

1. Dina misstankar är befogade och hon ljuger som hästar travar. Instinkten och det "tredje öga" har många av oss, men de funkar inte alltid. Avslöjade ett ex som bedrog mig för att jag kände det fysiskt i hela kroppen. Jag kunde på klockslagen säga när det hände. Konfronterade honom och han ljög (såklart) och sen fick jag reda på namnet på tjejen och konfronterade henne, hon ljög inte och jag fick tiderna bekräftade.

eller...

2. Misstankarna är obefogade. Jag har själv många killkompisar som jag umgås med, mest online. Min make var grymt sotis i början, men jag gjorde heller inget för att han skulle misstänka något (jag kan inte ljuga). Om det är killkompisar jag umgås med, ser jag till att maken är hemma de första gångerna vi ses, så han känner att det är "rätt vibbar" och törs lämna oss ensamma. Mina killkompisar kallar mig för "gumman" eller "sötnos" osv, utan att det för den skull finns något laddat i de orden.

Så, det kan antingen vara det värsta du misstänker, eller så är det rätt oskyldigt. Problemet är väl att din fru inte varit ärlig med dig, men å andra sidan om hon märkt att du har svartsjuka tendenser kanske hon inte vågar berätta något alls, i rädsla för att du ska göra en höna av en fjäder. Så det är svårt att avgöra vad som är sant eller inte.

Det *du* måste göra är att bestämma dig för om du ska tro på henne eller inte. Bara du kan återfå tilliten till henne. Du kan inte kolla mailen, kolla mobilen, kolla allt annat som har med hennes liv att göra. Varför? Jo, du låter dig själv gå under av detta. Svartsjuka är en sjuka och den drabbar dig. Visst, hon tycker säkert det är jobbigt också, men du kan aldrig begränsa hennes liv, tala om vem hon inte får, eller får träffa. Så det är bara att bita i det sura äpplet och bestämma dig för om du ska tro på henne eller inte.

Lycka till!

Petra

jag tycker nog att det är ok att forska vid en sak, liksom. Om man konstant behöver kolla nån så måste man kanske jobba mer med det, men att checka upp sina instinkter... Usch det är svårt - man vill ju inte bli pajad och lurad av folk. Fattar absolut att han vill kolla mail och så för just det här fallet. Verkar ju inte vara en oro som finns för allt...

Jag ser det nog lite längre än så... anser inte att det är sjysst att snoka i andras saker, brev, osv. Det kan så lätt missförstås då man bara ser en del av en kommunikation mellan två personer. Det *kan* ju vara så att karln som är "misstänkt" faktiskt skriver så för att han VILL att hon ska hamna i problem och hon skriver tillbaka "lägg av slempropp!".

Petra

längre och längre.. jag håller med dig om att det kan vara så, men det är ju skumt att hon ljuger och att hon brusar upp gör ju knappast kommunikationen enklare.
ibland måste man kanske gå längre för att skydda sig själv. det är ju trots allt inte SÅÅÅÅ ovanligt att folk faktiskt ljuger en upp i ansiktet.

Jag har läst många inlägg här på BT som handlar om svartsjuka - oftast är det svartsjuka tjejer det handlar om. Åkomman är ju densamma oavsett vem det är som drabbas av den.

Jag kan nog bara hålla med CyberPet. Antingen är din fru otrogen eller så är hon det inte. Ni kommer bara runt det här om ni pratar med varandra och är ärliga. Men gör det utan att barnen är närvarande.

Att snoka bland sin partners saker, mejl, mobilmeddelanden och liknande, är inget som ökar tilliten - för någon av parterna. Sluta med det och börja kommunicera med varandra i stället.

Jag tycker aldrig att det är okej att läsa en annans mejl osv. på grund av svartsjuka. Det är så lätt att man hittar det man söker efter, fast det kanske inte alls är som man tror. Som svartsjuk vill man hitta bevis för otrohet, kärleksbrist eller liknande och då tolkar man minsta lilla sak till sin fördel.

Du har rätt att vara misstänksam, men prata med din fru. Det är mitt råd.