Jag är svartsjuk och misstänksam.

Det finns två sidor att se på det hela:

1. Dina misstankar är befogade och hon ljuger som hästar travar. Instinkten och det "tredje öga" har många av oss, men de funkar inte alltid. Avslöjade ett ex som bedrog mig för att jag kände det fysiskt i hela kroppen. Jag kunde på klockslagen säga när det hände. Konfronterade honom och han ljög (såklart) och sen fick jag reda på namnet på tjejen och konfronterade henne, hon ljög inte och jag fick tiderna bekräftade.

eller...

2. Misstankarna är obefogade. Jag har själv många killkompisar som jag umgås med, mest online. Min make var grymt sotis i början, men jag gjorde heller inget för att han skulle misstänka något (jag kan inte ljuga). Om det är killkompisar jag umgås med, ser jag till att maken är hemma de första gångerna vi ses, så han känner att det är "rätt vibbar" och törs lämna oss ensamma. Mina killkompisar kallar mig för "gumman" eller "sötnos" osv, utan att det för den skull finns något laddat i de orden.

Så, det kan antingen vara det värsta du misstänker, eller så är det rätt oskyldigt. Problemet är väl att din fru inte varit ärlig med dig, men å andra sidan om hon märkt att du har svartsjuka tendenser kanske hon inte vågar berätta något alls, i rädsla för att du ska göra en höna av en fjäder. Så det är svårt att avgöra vad som är sant eller inte.

Det *du* måste göra är att bestämma dig för om du ska tro på henne eller inte. Bara du kan återfå tilliten till henne. Du kan inte kolla mailen, kolla mobilen, kolla allt annat som har med hennes liv att göra. Varför? Jo, du låter dig själv gå under av detta. Svartsjuka är en sjuka och den drabbar dig. Visst, hon tycker säkert det är jobbigt också, men du kan aldrig begränsa hennes liv, tala om vem hon inte får, eller får träffa. Så det är bara att bita i det sura äpplet och bestämma dig för om du ska tro på henne eller inte.

Lycka till!

Petra

Jag ser det nog lite längre än så... anser inte att det är sjysst att snoka i andras saker, brev, osv. Det kan så lätt missförstås då man bara ser en del av en kommunikation mellan två personer. Det *kan* ju vara så att karln som är "misstänkt" faktiskt skriver så för att han VILL att hon ska hamna i problem och hon skriver tillbaka "lägg av slempropp!".

Petra

Candia, jag pratade med tjejen i telefonen därför att jag ringde dit när jag visste (kände på mig alltså) att han var där. Dvs de blev tagna ganska mycket på sängen. Han valde att förneka, men hon valde att vara ärlig. Troligen för att hon trodde att han skulle lämna mig (vilket tog flera otroheter senare innan han vågade gör det) om hon skvallrade på honom. Jag kommer inte ihåg vad jag sa, detta var 20 år sedan. Vi höll ihop ett par år till och vi separerade ett tag också, sen kom han krälande igen. Det lustiga var att han ljög för sina kompisar också och sa att det var jag som jagade honom efter separationen, medan det var han som ringde mig på jobbet 3 gånger om dagen, några gånger när jag var hemma också. *sucka*

Nåja.... jag valde att förlåta och lita på honom den gången. Sen var han otrogen två gånger till och sista gången så var det kört. Även där var det hon som avslöjade honom. Han var en rejäl fegis. De gifte sig så småningom och skiljde sig sedan efter ett par år, då han var otrogen. Då ringde hans fru (som han alltså lämnat mig för) och grät i telefonen och sa att jag hade ju haft rätt hela tiden, för jag sa till henne att han kommer alltid att vara otrogen, han är den typen.

Men, nu behöver vi inte förutsätta att din fru är otrogen. Däremot kanske du känner på dig att något är fel och att hon faktiskt kanske inte är där med dig känslomässigt varje gång. Hon behöver inte alls ha agerat ut på något sätt, men kanske känner sig smickrad av någon annan mans uppmärksamhet och tanken kanske har föresvävat henne också. Det finns vissa barriärer man ska över innan man går så långt som otrohet.

Kan själv erkänna att jag varit smickrad och lockad av andra män, men steget till att vara otrogen är så mycket större än då jag inte var gift. Jag tänker efter före och istället funderar på varför jag reagerar som jag gör om någon uppvaktar mig. Tar sedan komplimangen för vad den är och är nöjd med det. Skulle aldrig falla mig in att rasera det förhållande jag har, även om man inte mår 100% bra i förhållandet varje dag.

Så din frus förnekelse kan mycket väl vara riktig och om du pressar henne för mycket kan du få helt motsatt effekt. Du blir misstänksam och hon blir irriterad och kanske rentutav lockas till det "syndiga" därför att du redan anklagar henne för det.

Prata heller om er relation, inte om hennes eventuella relation till någon annan. Ta reda på vad som gör varandra lycklig och försök göra det för varandra. Jag vet att det är svårt när man har barn, men man kan alltid komma på olika sätt att förgylla och förbättra ett förhållande utan att det kostar skjortan eller måste vara sådär överdrivet romantiskt.

Kommunikation är A och O, men att anklaga är inte kommunikation, då är det väldigt ensidigt. Så försök se förbi denna man, som du tror hon är involverad i. Se ert förhållande för vad det är och vad som kan göras för att förbättra det.

Petra