Jag är överlycklig över att jag har så pass bra kontakt med mina tonårsbarn att vi kan prata om allt, vad som är "normalt" och inte, vad man behöver finna sig i och inte, var man sätter sin gränser osv.
Var är alla föräldrar ?? Förebilder ?? Hur kan man som tonårsförälder missa vad som rör sig ens tonårings liv ??
Bebbsen05: Jag anser inte att man kan frita föräldrarna från allt ansvar vad det gäller hur barn & ungdomar uppför sig.
Det är inte så att jag som förälder går runt med skygglappar och tror att mina tonåringar är änglar, jag är väl medveten om att de uppför sig annorlunda tillsammans med sina kompisar än vad dom gör här hemma hos oss. Men jag känner mig ändå trygg i att vi har gett dom en stadig grund att stå på med värderingar som gör att dom vågar säga ifrån och har en stark tro på sig själva.
Man kan inte bara skylla dagens tonårsproblem på "samhället" utan jag anser att du som förälder har det yttersta ansvaret för att se till att uppfostra dina barn
Här hemma kommer jag att fortsätta att trumma in i min 16 åriga son och hans polare att alla tjejer inte vill bli tagna i alla hål, att det han och hans kompisar ser på p*rr filmerna inte är normen för hur normal sex går till osv.
Vi har valt att ha en öppen attityd till sex härhemma ( utan att för den sakens skull lägga oss i hur deras sex liv går till ) dvs. vi försöker att prata öppet och fördomsfritt om p*rr just för att kunna lägga in lite "etik & moral" i frågan istället för att förbjuda och låtsas om att p*rr inte existerar och på så vis så tror/hoppas jag att mina egna tonåringar inte dras in i en situation dom inte vill medverka i bara för att dom inte har kunskapen om vad som förväntas av dom....
Bebbsen05: Du tycks ha missat vad det är vi menar: Föräldrarna har huvudansvaret att se till att barnen/ungdomarna får en vettig uppfostran och sunda värderingar med sig hemifrån.
Kan inte påstå att jag går runt i en trygg bubbla och tänker "Åh mina barn skulle aldrig göra något dumt", självklart är jag hela tiden medveten om att dom uppför sig annorlunda tillsammans med sina kompisar när vi vuxna inte är i närheten. Jag är däremot säker på att chansen/risken att dom gör det är relativt minimal jämfört med många andra tonåringar just eftersom vi har så bra kontakt och pratar öppet om det mesta och dessutom så vet jag vilka kompisar mina barn umgås med eftersom dom tillbringar mycket tid här hemma hos oss.
