Artikel i Aftonbladet

FY FAN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag är överlycklig över att jag har så pass bra kontakt med mina tonårsbarn att vi kan prata om allt, vad som är "normalt" och inte, vad man behöver finna sig i och inte, var man sätter sin gränser osv.

Var är alla föräldrar ?? Förebilder ?? Hur kan man som tonårsförälder missa vad som rör sig ens tonårings liv ??

Nu har jag inte varit här på ett tag, så jag vet inte om denna artikel varit uppe innan, men här är en annan, fruktansvärd artikel:

www.expressen.se/index.jsp

När jag läser sånt här så blir jag tveksam till om jag vill/vågar skaffa egna barn i framtiden. :(

Mastermind:

Fy fasiken vad otäckt. Gud vad glad jag är att jag hann gå ur skolan innan det börjades med sånt där, på våran skola hade vi securitasvakter som patrullerade korridorerna, så det var ingen änglaskola direkt, och så verkar det bara bli ännu värre. Man får ju ont i magen bara av att läsa om det där, hur ska då inte eleverna som går i skolan och riskerar att bli utsatta känna?

Varför går det inte att posta det jag skrivit?? Jaja, jag försöker igen!

Jag tycker det är fel att anklaga föräldrarna till dessa ungdomar och ifrågasätta dem.
Ungdomarna gör ett eget val. De kan ha vad som anses vara "perfekta" föräldrar, men det händer ändå. Mina föräldrar tror att jag är blyg och oskyldig, men de har så FEL!!

Även om man som förälder-barn har en jättebra relation så har ju även barnet ett liv utanför som man inte alltid berättar för sina föräldrar.

Jag tror att alla förldrar tänker att "mitt barn skulle aldrig göra nåt sånt", fast det kanske visar sig att just detta barnet är det som är "värst".
Så jag tror faktiskt inte att det är föräldrarnas fel alltid.

Tro mig, jag vet. Är själv bara 20 och har massa kompisar där föräldrarna tror att deras barn är deras små änglar. Men när vi kommer ut... då är de då garanterat inte några änglar direkt!

Bebbsen05: Jag anser inte att man kan frita föräldrarna från allt ansvar vad det gäller hur barn & ungdomar uppför sig.
Det är inte så att jag som förälder går runt med skygglappar och tror att mina tonåringar är änglar, jag är väl medveten om att de uppför sig annorlunda tillsammans med sina kompisar än vad dom gör här hemma hos oss. Men jag känner mig ändå trygg i att vi har gett dom en stadig grund att stå på med värderingar som gör att dom vågar säga ifrån och har en stark tro på sig själva.

Man kan inte bara skylla dagens tonårsproblem på "samhället" utan jag anser att du som förälder har det yttersta ansvaret för att se till att uppfostra dina barn

Bebbsen05: Men självKLART är det väl föräldrarnas ansvar att ta hand om och uppfostra sina barn...vem ska annars åläggas det? Det är inte lätt, det är förmodligen inte alltid roligt och det är inget man gör mellan middag och läggdags när ungen redan är tretton... Det är nästan det som förvånar mig mest med att så himla många skaffar barn ;)

Visst gör ungdomar egna val och visst kommer de göra fel..som vi alla har gjort en och annan gång ;) MEN det är ju där ansvaret som förälder kommer in... Är jag helt ute och cyklar?

(Nu handlade inte tråden om detta jag veeeet men jag var tvungen att reagera lite bara...)

// Linda

Uppfostran eller samhällets fel? Jag skulle tippa på att det är en blandning av de båda. Självklart har man som förälder ansvaret för att lära sina barn vad som är rätt och fel, men även det hårda samhällsklimatet som finns idag har säkert viss påverkan till att ungsommar gör vissa saker.
Vi tar detta med porrfilm tex. i varje p-rulle idag förekommer an*lsex och någon typ av grupps*x och det är här ungdomar lär sig sex (och genom kompisar), det är inte föräldrarna som lär sina tonåringar olika typer av sex. Så att anklaga föräldrarna i fråga om grupps*x och andra förnedrande saker rent sexuellt tror jag är fel, däremot borde det vara alla föräldrars plikt att lära sina tonåringar vad som är rätt och fel när det gäller etik och morall och behandlingen av andra människor.

Själv har jag en tonårsdotter som är sexuellt aktiv och min största rädsla angående detta är inte, som det var när jag var tonåring, att hon blir med barn, utan att hon kommer hem söndertrasad i an*len eller våldtagen av en gäng killar. Trots att vi har tagit upp ämnet och jag har berättat så gott jag kan som förälder för och nackdelar med viss sex, vet jag att det inte är mina råd som ringer i öronen den dagen en kille ev. föreslår an*lsex, utan det faktum att man i ungdomskretsar anses vara oskuld om man inte blivit an*lk*ullad och förmodligen kommer säkert grupps*x snart att klassas dit också (om det inte redan gör det vill säga).

Här hemma kommer jag att fortsätta att trumma in i min 16 åriga son och hans polare att alla tjejer inte vill bli tagna i alla hål, att det han och hans kompisar ser på p*rr filmerna inte är normen för hur normal sex går till osv.

Vi har valt att ha en öppen attityd till sex härhemma ( utan att för den sakens skull lägga oss i hur deras sex liv går till ) dvs. vi försöker att prata öppet och fördomsfritt om p*rr just för att kunna lägga in lite "etik & moral" i frågan istället för att förbjuda och låtsas om att p*rr inte existerar och på så vis så tror/hoppas jag att mina egna tonåringar inte dras in i en situation dom inte vill medverka i bara för att dom inte har kunskapen om vad som förväntas av dom....

Klart att föräldrarna har en del i vad barn väljer att göra. Men vad ska jag som förälder göra om jag gör allt som anses "rätt", pratar med mitt barn om livet, sex och alla saker. Det finns alltid hemligheter som man aldrig talar om! Att tro något annat är lite naivt tycker jag!

Då är det mer samhället som har del i problemet då det får fram ett budskap att det är så man "ska" vara för att vara "normal" och "häftig".

Man kan göra extremt mycket som förälder, men inte ALLT!

Jag håller med Bebbsen05, ungdomar gör såååå mycket som föräldrar inte har en blekaste aning om! Tycker det känns fruktansvärt naivt som förälder att tro att "mina barn gör inte så" eller "vi har en öppen relation och kan tala om aaaaallt!" (inget illa menat om dig Zippolina) för barn säger inte allt till sina föräldrar, så är det bara, hur bra relation man ändå har!

Problemet är inte att föräldrar inte uppfostar sina barn, problemet är att de litar på dem för "mycket" och tror allt gott om just sina barn. Då missar man många signaler om att allt inte står rätt till tror jag.

Ellte
Men du kan väl inte följa med ditt barn dygnet runt och se vad han/hon gör?

ztar
Kul att du håller med mig! Det är faktiskt så idag! Men hur många föräldrar tänker inte så att "min barn skulle aaaaaaldrig göra så.."? DET är ett problem...

Bebbsen05: Du tycks ha missat vad det är vi menar: Föräldrarna har huvudansvaret att se till att barnen/ungdomarna får en vettig uppfostran och sunda värderingar med sig hemifrån.

Kan inte påstå att jag går runt i en trygg bubbla och tänker "Åh mina barn skulle aldrig göra något dumt", självklart är jag hela tiden medveten om att dom uppför sig annorlunda tillsammans med sina kompisar när vi vuxna inte är i närheten. Jag är däremot säker på att chansen/risken att dom gör det är relativt minimal jämfört med många andra tonåringar just eftersom vi har så bra kontakt och pratar öppet om det mesta och dessutom så vet jag vilka kompisar mina barn umgås med eftersom dom tillbringar mycket tid här hemma hos oss.

Bebbsen05: Nope :) Du kan dock göra ditt bästa för att ge dem en uppväxt och en uppfostran som gör dem till bra personer och det är bara du som förälder som är ansvarig (tja, eller ni två då ;)) :)

Varför är ala föräldrar så övertygade om att det är just DE som gör sina barn till "goda människor"? Hela ens personlighet har ju knappast byggts upp enbart av föräldrarnas värderingar och dyligt. Jag tycker det är helt sjukt att säga att ungar är si och så för att föräldrarna inte uppfostrat dem!

Väldigt, väldigt mycket av min (och många andras är jag övertygad om) personlighet och sätt att vara är byggt på vilka man umgås med i livet. Visst har föräldrarna en viss (okej hyfsad stor) betydelse för hur man "blir" men det är inte den övervägande orsaken anser jag! Även barn som har en extrem bra relation med sina föräldrar kan hamna i klistret. Det är ungefär lika sant att säga att alla som knarkar och är kriminella kommer från trasiga hem.... För de gör de inte!

"Man blir till i andras ögon" som någon vis sociolog sa, och det stämmer!