• Klaras

    Bara väldigt goda kollegor...

    Hej, första gången jag skriver ett inläggg här. Men just nu är det såååå jobbigt. Jag är lyckligt gift sedan 6 år tillbaka och jag verkligen älskar min man, han är helt enkelt mannen i mitt liv. Men nu till det jobbiga, det finns en kollega som jag gillar skarpt, jag är övertygad om att han gillar mig också. Han är också gift och har dessutom barn. Vi har fantastiskt roligt ihop på jobbet, och det är ju kul. Men så finns det också det där som inte ska finnas mellan kompisar; sexuell spänning och attraktion. Jag blir snart tokig över det. Vi umgås en del på fritiden tillsammans med våra respektive och jag gillar verkligen hans fru och barn. Jag vill INTE att det ska hända ngt och jag tror inte heller att han vill det. Men så blir det sådana där jobbiga situationer när ngns ben kommer nära den andres och ingen flyttar pa sig osv. Kan man säga till ngn -du jag gillar dig skarpt men vi måste skärpa oss så inget händer som vi inte kan stå för. Samtidigt vill jag inte göra för stor grej av det hela, jag vill inte att det ska bli uppförstorat och att vår jobbrelation ska bli märklig. Jag bara gillar honom och det får väl erkännas att det hela är lite spännande, det är smickrande att bli sedd av någon annan än ens man, samtidigt som jag blir besviken på mig själv, det borde ju bara vara att skärpa sig, hålla sig på sin kant och tänka på vilka signaler man sänder ut, att inte tänka i kvinna-man relationer utan som kompisar. Men det är så svårt, jag trodde aldrig att det skulle bli så här! Hur gör man för att få bort den sexuella spänningen UTAN att man samtidigt förstör jobbrelationen. Det måste ju finnas ngn som har lyckats reda ut någotsånt här och inte ruinerat sitt äktenskap och har kvar sin goda kollega (just som kollega och inget annat). Några förslag?

  • Svar på tråden Bara väldigt goda kollegor...
  • Zippolina

    Jag har varit med om en liknande situation, inte med en arbetskollega utan med en granne. Det hände under mitt förra äktenskap, jag var mkt god vän med hans fru och våra barn var "bästisar".
    Vi "klickade" redan första gången vi träffades, vet att det låter dö fånigt men det kändes som om vi var tvillingsjälar.
    Vi umgicks ganska intensivt grannar emellan, hade mycket fester ihop osv. och det hände ofta att vi två hamnade intill varandra och hade "djupa" samtal framåt nattimmarna.
    Ibland kunde det hända att ett ben dröjde kvar alldeles för länge efter att man "råkat" snudda vid varandra, en blick som uttryckte att den ville lite mer osv. - precis som du beskriver.
    Men för mig var det på något sätt självklart att det aldrig skulle gå längre än till att just bara vara vänner så jag motarbetade "attraktionen" och vid några tillfällen tog vi två även upp och pratade om det. Han ville gärna gå ett steg längre, "prova på"....

    Efter att vi hade känt varandra i tre år separerade jag och min man och då hamnade saken i ett annat läge - iallafall i hans ögon, inte i mina. Jag vill fortfarande inte gå bakom ryggen på en av mina väninnor, hur skulle jag ha klarat av att se henne i ögonen efter att ha inlett en affär med hennes man ??
    Försök att ta det för vad det är, en flirt och ingenting annat. Du kan t.o.m kosta på dig att njuta av den uppmärksamhet han ger dig så länge den är "oskyldig", en flirt arbetskollegor emellan kanske börjar helt oskyldigt och är helt underbart just när den inleds men slutet brukar oftast bli "smutsigt" och inte alls värt allt det den orsakar.

  • Klaras

    Zippolina
    Jo du har väl alldeles rätt och jag vet att jag inte vill gå längre. Frågan är om man ska prata om det eller inte.

    Hur motarbetar man det när man samtidigt tycker det är SÅ trevligt att umgås? Jag försöker prata mkt om hans fru, och barn och även om min man.
    Fick inte du dåligt samvete inför hans fru osv ÄVEN om ingenting har hänt?

  • Zippolina

    Självklart så kunde jag ibland känna dåligt samvete både inför min egen man och hans fru/min väninna trots att ingenting hade hänt.

    Läget var lite komplicerat eftersom hans fru hade en del problem med bland annat alkohol vilket gjorde att jag ibland tvingades ta hand om deras barn när han var på arbetsresor samt fick fungera som "bollplank" för honom när han behövde lätta sitt hjärta och få stöd och råd.

    Men som sagt, för mig kändes det skönt att vi kunde prata om det. Det blev liksom lättare att hantera känslorna när vi bestämt var gränsen skulle gå.

Svar på tråden Bara väldigt goda kollegor...