aj då, jag har gått och blivit kär, försökt undika det men gick inte... och jag vågar inte säga ett ord till killen ifråga för då lär han springa all världens väg... men han är ju så fin och snäll, men risken är så stor att han inte alls tänker samma som mig, så jag vågar inte säga nåt pga det...
för att han är urusel på att höra av sig, (ringer typ mest om jag ringt upp honom och det blir missat samtal), dessutom så har han sagt att han inte kan lova nåt, då vi just nu mest umgås lite och har s*x, men inte nå mer än så, men vi har jättetrevligt när vi sitter och pratar här och så... *suck*
problemet är att jag dum som jag är inte kan tänka mig att avsluta det hela heller, för jag har aldrig nånsin haft så bra s*x i hela mitt liv... men jag är mest förvirrad, för han kan sitta och prata med mig länge och så är vi umgås och vi skrattar och han säger att han tycker om att jag är som jag är... men jag vet ju inte vad han egentligen tycker.
på nåt dumt sätt är det ändå värt det just på grund av att man får bra s*x och att varje gång vi ses blir jag så glad...
precis... jag menar, man vet ju aldrig, jag kan ju ha sån tur att han kanske skulle bli kär i mig när han lär känna mig bättre, eller hur 
jag säger ju inget till honom utan försöker vara lite cool, har märkt att det ibland funkar på killar, det som är svårt att fånga är mer spännande
