att skydda sig själsligt

Jag vill också tacka både Alexa44 som ställde frågan och alla ni som svarat...

Ni som svarat att man måste börja med att älska sig själv, vara nöjd i sig själv, ställa frågan varför man vill ha bekräftelse av mäns osv. har så rätt, så rätt. MEN att uppmana att ställa dessa frågor och även att ställa dessa frågor är något som är så mycket lättare "i teorin" när man inte är i den situationen utan är "trygg i ett förhållande", än när man väl står där singel igen efter det man kanske trodde var den stora kärleken.... Så har det iallafall varit för mig.

Ibland upplever jag det som att "man måste visa hela världen att man minsann är jättenöjd och lycklig som singel och klarar sig hur bra som helst som ensamstående" innan man "förtjänar" att träffa nån igen. Att det inte är okej att INTE vilja vara ensam, utan träffa någon att dela livet med.

Intressant dock att av samtliga som svarat få lite olika vinklar på det hela! Speciellt det du berättade Nyfiken Gul om killar som velat utveckla förhållandet mer, men blivit lite skrämda och de p g a att DE känts sig lite som objekt... Intressant tanke.

Lycka till er alla! //ami

Mycket bra inlägg Tant Pernilla!
Tar mig friheten att även jag ta till mig av dina kloka och uppmuntrande ord. Framförallt det där om att livet kan vända/förändras rätt snabbt.. nästan från en dag till en annan..

kram ami

Hej igen Alexa44

Eftersom jag också just börjat va ute så smått i dejting-svängen efter separation, läste jag igenom dina punkter som en liten "check-lista" över min egen aktuella dejt. ;)

Tycker det var jättebra punkter. De första två punkterna är inte så aktuella för mig eftersom vi jobbar på samma ställe och redan "träffats" förut. Men det här med att låta det ta tid mellan dejterna har jag verkligen försökt anamma den här gången. Att inte va så himmelens otålig som jag brukar vara! Jag försöker också vara mig själv - vilket även det har underlättats genom att vi "träffats" i vardan genom jobbet. Jag är också i allmänhet väldigt rättfram i mina funderingar kring var man står/vad man vill osv - ibland tyvärr FÖR rättfram (ej bra i kombination med min otålighet) = LITE VARNING FÖR DET

Något jag skulle vilja lägga till för egen del är att
- ta varje dejt-tillfälle som det kommer ungefär.
Alltså inte skynda iväg i tanken huruvida vi passar ihop i långa loppet (nästan giftermål, barn o hela köret) osv, även om det bara är i tanken. Att ta det som det kommer helt enkelt och njuta av det/fortsätta dejta så länge det ger mig något och känns bra. Och kanske börja fundera över att bryta om det tenderar att istället mer stjäla energi och ge huvudbry.

MIN dejt (den andra efter separationen, men egentligen den första som JAG är intresserad av) har jag i ärlighetens namn svårt att se att jag passar ihop med i långa loppet. Vi är - till de yttre omständigheterna - rätt olika, kanske har det dock mer med mina fördomar att göra.. Men däremot klickar vi så underligt bra kommunikationsmässigt (snack/sms/chat)och jag kan bara inte låta bli att tänka på honom... och fantisera om att både det ena och det andra med honom ;)
Men vi får se om det blir något. Och vad det blir isåfall.

Bra punkter iallafall. Ta det lugnt och slicka dina sår Alexa44. Men han finns därute nånstans och väntar på dig tjejen, han som verkligen är värdig dig - I´m sure.

kram ami