var får man hjälp?

Tack för era svar. Är ner i en svack idag bara!
Jag har försökt tala med min man, han är väldigt fåordig, säger eller tycker inget om någonting!
Har aldrig varit eller sagt något elakt till vare sej mej eller någon annan. Har aldrig satt sej upp mot sina föräldrar i tonåren, har inga drömar eller önskiningar om NÅGONTING! Allt detta gör det väldigt svårt att prata och diskutera med honom.
Jag accepterar oilka åsikter och vill inte ändra någon, det enda jag önskar från honom är en stark vilja och ett medvetet mål, så vi kan komunisera och utbyta tankar! men det är otänkbart, har försökt många gånger!!
Om dagarna sitter jag här ett tag, motionerar, söker jobb. Jag tycker mycket om att pyssla hemma, laga mat och städa(!), gräva i rabatterna och så.
Jag skulle kunna tänka mej att vara hemma om dagarn som hemmafru då slapp jag känna skuld över att man inte har ett jobb eller en kariär osm alla vill ha, men inte jag!
jag har svårt, jättesvårt att göra saker på egen hand och känner mej ensam och utanför väldigt lätt om jag inte gör något ihop med någon.

Idag är en ny dag och jag har fått nya krafter!

Problemet är ju att jag inte vill/ kan / vågare göra nåt själv. Att anmäla mej till en kurs känns väldigt långt bort. Och om jag skulle anmält mej är jag säker på att jag inte skulle få nån att prata med. Jag skulle vara rädd att gå fel varje gång och går då hellre hem igen.
Har försökt tidigare att vara "modig" men det har alltid slagit likadant ut.

Enligt mina vänner ser jag väldigt bra ut och att det är därför ingen kommer fram till mej på krogen tex, för att jag ser lite kaxig ut, vilket jag absolut inte är!
Jag är vänlig och rolig när jag pratar med okända, men får aldrig den där riktiga kontakten...
Är blyg och väldigt lugn i mitt sätt att vara.

Jag vet vad jag är bra på, har en viss konstnärlig ådra men "vågar" inte anmäla mej själv till nåt.
Jag tror jag skulle bli duktig men Orkar inte slå mej fram, för att synas, och struntar då hellre i det....
Har frågat om hjälp på arbetsförmedlingen men dom ger ju ingen hjälp längre, dom är inte där för att "ge mej en utbildning" och söka upp allt får man göra själv numera -och jag vet inte var jag ska söka efter det jag vill!!!

Åter till frågan jag inledde det här med....
VET någon med säkerhet var man kan få hjälp med att "hitta sej själv".
Vad är skillnaden mellan en psykolog, terapeft(oj, stavningen?!), psykoterapeft osv. Vem gör vad?
Jag går gärna och pratar med någon, bara jag slipper ringa runt till olika ställen och bli vidre skickad bara för att det inte är deras avdelning osv, osv..

svar till Jonne brud:
Jo, jag tror jag är ensam faktiskt!
Nej, skulle inte våga svar på annons, har läst många och tänkt att den här skulle man kunna svara på...men, nej...

1juli06.
Men hur gör man då för att lära sej vem man är?
Jag tycker själv jag är en bra person!
Ska man gå in i BB-huset kanske, alla kommer ju ut och säger att dom lärt känna sej själv där

I min andra nick så svarade jag på en annan tjejs "nödrop", men blev så småningom inte ländre besvarad och kände mej då bortsollad -igen! Vet att ingen här menar någon illa, men jag tar alltid åt mej och känner mej väldigt lätt utanför!
Det gäller även i vanliga livet, med familjen och en del vänner..
Som ni märker har jag mycket att prata om, men med vem?!

Men det verkar ju inte funger att få psykisatrisk hjälp! Kolla på alla galningar som har ihjäl människor överallt på gatorna...varför skulle nån vilja hjälpa mej då som verkligen inte är så illa därann!?

Nåt som också försvårar för mej att vilja gå vidare är ju allt annat hemskt i världen! Naturkatastrofer som tsunami, antarktis som smälter, ozonskikten osv, allt blir värre, dom varnar för en stor jordbävning som kommer bli större än vad männskligheten någonsin varit med om!! VEM vill föda barn till världen som håller på att gå under, varför ska jag sätta en lite människa till världen som kommer drabbas av samma saker som jag är (liv-)rädd för?!

Idag är ännu en ny dag. Har lagt allt jobbigt på hyllan. Orkar inte älta och må dåligt flera dagar. Får ingen jätteuppbackning av min man och inget blir gjort här hemma. (Obs, jag måste inte, och har inte super städat och pedantiskt eller så..), så jag tar nya tag. Så här håller det på med jämna mellanrum, jag vet att det jobbiga lugnar ner sej...till nästa gång.
Min man fattar inte problemet som sagt och gör nog det han tycker funkar så det blir bra.
Lite blommor eller en kram eller två skulle ju inte skada, men han är inte mottaglig för information av det slaget!
Blä, vad jag bara låter allt vara!!

Tack för att fler ville svara, kände mej lite ensam

Jag ÄLSKAR djur och hoppar på varenda katt i området.
Har en grannkatt som jag blir kramsjuk av att bara se genom fönstret och måste ut och gosa...tyvärr är min man allergisk så vi kan inte ha en egen katt.
Har funderat på att jobba lite gratis på nåt katthemm eller liknande för att få gulla av mej men det finns inget som ligger på min sida av stan!
Blir så avundsjuk på dej och lilla vovven!!! Kan tänka mej..sååå gulligt!

Jag minns inte idag varifrån jag fick mitt dåliga humör, vad jag blev sur över riktig, skulle min man fråga skulle jag inte ha nåt att svara, mycket går ju ut över honom....

Spelar Ricky Martin - La Luna, och njuter av att jag varit så duktig och tränat precis! Ska käka sallad och kolla ett programm på tv jag vill se.
Ikväll ska min man ta med mej på bio och ut och käka... ,
Ni ser allt är redan bättre (men ändå inte............)