Berätta om otrohet?

Rädda sig själv genom att inte berätta...

Rädda sig från vaddå att brinna i skärselgden eller...

Jag skulle må otroligt dåligt ifall jag var otrogen, men ska min blivande också må dåligt för att jag har gjort detta fel. Rädda sig själv gör man väl om man berättar och slipper "bära bördan " själv.

"En illusion av den andre"... Hmm, Christa, man behöver inte vara en genomusel människa utan känslor i kroppen för att man begått ett fel.

Det GÅR att vara både svart och vit och mellangrå, ibland förstår man knappt sig själv och varför man gör som man gör.

Jag försvarar inte otrohet (såklart!) men tycker att det är en ganska grund inställning om man tror att människor (även de man lever nära) är perfekta.

Det finns mörkare hemligheter än tillfällig otrohet som ligger i folks garderober - kanske t o m i din pojkväns, Christa.

Tror inte på total ärlighet, för då måste man gå ner på ett filosofiskt och existensiellt djup och fråga sig vad sannaing egentligen är och vad som är sant beroende på vem som upplever det.

Christa, jag vet manga exempel som bevisar motsatsen och har slutat hur lyckligt som helst.

Dessutom, Kalle hade inte dalig sjalvkansla tidigare (det dar ar en sann historia). Kalles liv hade inte varit en illusion om inte Lisa berattat. Kalle hade varit mycket lyckligare an vad han ar idag eftersom han menar att Lisa aldrig skulle ha berattat om det dar dumma snedsteget precis i borjan av deras relation.

Jag är övertygad om att det finns massor av Kallor (tja..det får väl duga som pluralisform) som VILL att deras tjejer skall berätta om de varit otrogna. Jag anser inte alls att människor är perfekta. Visst kan även min kille göra misstag, men älskar man varandra kan man också förlåta. Det finns dock vissa saker som är svåra att förlåta, lögner bland annat. Jag anser det vara en illusion om en kille lever i tron att han har ett ärligt förhållande tillsammans med sin flickvän, som i själva verket har varit otrogen. Det gör mig illamående att veta att ett par skall stå framför prästen och lova varandra evig trohet när den ene inte har fått välja om han vill leva med sin tjej som bedragit honom, och att som tjej klara av att genomföra ett sånt spektakel är totalt obegripligt.

Det är min åsikt! För att undvika dylikt kan man ju ta upp detta med sin partner när man träffas, vill han eller hon veta eller inte. Då behöver man varken lura någon eller grubbla över att berätta eller inte ifall det blir aktuellt i framtiden. Bäst är att inte vara otrogen alls.

Hej alla tyckare!
Här kommer en tyckning till.
Man kan stå för det man gjort. Misstag finns inte. Det är en språklig beskrivning på nåt vi gjort som vi inte vill vara ansvariga för. Vi skyller på fyllan eller för lite sex eller för lite uppmärksamhet eller vad det kan vara. Vi vill bara stå för saker som är bra. Det handlar inte om skuld heller, bara att se sig själv som ansvarig för det man gör. Visst är det mänskligt att vara otrogen men vi går ändå runt och låtsas som om vi inte är det. Om jag har för avsikt att ha en partner ett helt liv vill jag veta vem den människan ÄR, helt och hållet, inte leva i nån slags illusion.

Visst blev jag förtvivlad när min fästmö berättade om sin otrohet men när hon tog fullt ansvar för sin gärning, bad om ursäkt så föll stenen från hennes hjärta. Med en gång fick jag sån otrolig tillgång till henne, kunde känna mig älskad helt och fullt, hon blev helt plötsligt närvarande. Jag kunde ganska snart förlåta henne och nu är vår relation fantastisk! Man kan säga att den klev upp en nivå efter att händelsen kommit i dager.

Hur man än försöker kommer en lögn tex ang. otrohet alltid att ligga emellan ett par även om man naturligtvis överlever, kanske också har det himla bra. Men man kommer aldrig glömma att man varit otrogen. Och hur kul är det att gå runt och låtsas ett helt liv och akta sig för att nåt man inte har berättat ska komma ut från ena eller andra hållet?

Såklart gör man som man vill. Jag för min del är glad att hon berättade. Dessutom har man alltid möjlighet att välja. Jag valde att vara ledsen och sedan förlåta.

Kram till alla
Max

Glömde en sak:
Det är inte FEL att vara otrogen eller att inte berätta om en otrohet. Det är inte heller FEL att berätta om sin otrohet. Jag vill alltså inte lägga skuld på någon. Moral är bara en konveration som förändras med tiden. Tycker jag....

Jag är förvånad att det är så många som inte vill veta. Men, allting är ju olika från person till person. Jag tror att det viktigaste är att tänka efter hur paret i fråga har det. Hur viktigt är ärlighet för den personen som "inte skall få veta"?

Jag är helt övertygad om att det finns förhållanden som mår bättre av att inte veta. I mitt fall skulle jag absolut vilja att personen berättar. Men som sagt i ett parförhållande känner man varandra väl och kanske kan räkna ut hur viktigt det är att vara helt ärliga mot varandra. Min sambo vet (!!!) att det är extremt viktigt för mig med ärlighet . Ofta kommer sanningen i fatt och en lögn som kommer i fatt en är ofta betydligt värre än ett erkännande...

Förövrigt måste jag ju säga att jag gillade Max inlägg!!!

Jag ser att väldigt många här anser att man gör sin partner en tjänst genom att ljuga för dom, och säger dessutom att det är förnuftigt. Snarare fegt skulle jag vilja säga.
Den som står framför prästen och lovar i lust och nöd kommer i det ögonblicket att minnas sin lögn och då kommer svetten att lacka......

Slog mig just att det i traden inte diskuterats vad otrohet ar och jag tankte att det kan ju ha viss relevans i fragan huruvida man bor beratta eller inte... Om man inte kanner sig otrogen efter att ha kysst nagon annan i fyllan.... ar man da otrogen och maste man beratta... Ja, ni forstar nog vart jag vill komma.

Lilla Mi:
Man kan ju fråga sig själv: Hur skulle jag reagera om min partner gjorde så mot mig? Hur kommer min partner reagera om jag gör så mot henne? Man behöver inte blanda in en massa omständigheter. Har man kysst nån så är det det man har gjort. Punkt.

Även: Om man har gjort nåt man inte vill (vågar) berätta för sin partner har man nog svarat på frågan själv.

Men man måste inte berätta nånting. Man väljer själv och ingen annan kan döma en. Jag menar, vem bestämmer vad som är rätt o fel eller vad otrohet är?

Hälsningar,
Christian