Hela livet med sin första/enda partner?

Hela livet kan jag inte uttala mig om, men jag har en jobbarkompis som nyligen gifte sig med sin första pojkvän. De har varit tillsammans sen de var femton och är 27-28 nu. Fick precis sitt första barn. Har en kompis vars föräldrar blev tillsammans i den åldern och som forfarande är gifta nu 28 år senare. Kan inte svära på hur lyckliga de är, men det verkar hålla i alla fall. Själv är jag pessimist... *ler*

Min bästis föräldrar träffades när de var 13 år och är nu gifta och har tre barn 30 år senare. De berättade att deras gamla klasskamrater höll på att tappa hakan när de nyligen var på "30 år efter 7:an fest". De är väldigt lyckliga! Vissa är nog som gjorda för varandra!!

Jag hoppas det håller :D;)

Jag har ett exempel på nära håll,nämligen mina föräldrar. De träffades när de var 16 och 17 år. Gifte sig när de var 25 och 26 och fick mig två år senare. Fyra år efter mig kom lillebrorsan. :)
Nu är mina föräldrar strax över 50 och har alltså levt med varandra i nästan 35 år. Och en sak kan jag säga med säkerhet,de är väldigt lyckliga tillsammans! :) Nästan löjligt kära efter så många år..Hihi.. Mamma tycker att pappa är såååå söt och luktar så gott.. Dom har alltid pussats och kramats mycket och jag har knappt sett dom bråka under min uppväxt.
Mina föräldrar är mina förebilder och dom ger mig verkligen hopp! Men för mig är det ju redan kört,eftersom jag inte träffade mannen i mitt liv förrän jag var 24.. ;)

Jag var 14 år när jag träffade min blivande man. Vi förlovade oss när jag var 16 år. Idag har vi varit tillsammans i 12 år och ska gifta oss. Det känns fortfarande underbart att vara tillsammans och vi är lyckliga. Så har det gått för oss hittills, men ingen vet ju något om framtiden...

Mina föräldrar träffades när mamma var sjutton år, gifte sig och fick min äldsta syster de året hpn fyllde arton och nu till hösten firar dom 50årig bröllopsdag och är fortfarande lyckliga tillsammans.

Min bror träffade sin fru när hon var 15 och han själv 17. De har hållt ihop i tjugo år och har tre underbara barn tillsammans så visst kan man leva livet ut med den första kärleken

Träffade min make när jag var 15 och förlovade mig samma år, och nu 13 år senare är vi gifta och har 2 underbara små tjejer. Får fortfarande det där pirret i magen när jag ser honom ;)

Hmm, det finns ju "success-stories" men åtminstone i min bekantskpaskrets så är det desto fler som gått sina skilda vägar efter 10-15 års äktenskap då de helt enkelt har vuxit ifrån varandra...För man är ju inte "färdig" som 16-17-åring, utan det händer mycket i utvecklingen de närmsta åren.

Jag tror dock att det är vanligare med tidiga äktenskap i strikt religiösa kretsar än annars, och dessa äktenskap håller nog i högre grad eftersom det är mindre accepterat för dem att ta ut skilsmässor hit och dit...

Vi träffades 1978, han hade just fyllt 17, jag var 16 och skulle snart fylla 17. Gifta vid 22, barn vid 28 och 30. I slutet av sommaren är det 27 år sen vi träffades och vi älskar varandra innerligt och är mycket lyckliga tillsammans. Till allas förundran.

När vi gifte oss gjorde man bara det om man "var tvungen". Det var inte alls poppis med kyrkbröllop 1984 och till råga på allt var jag ju inte ens med barn!!! Folk fattade ingenting!

För min generation, födda på 70-talet eller senare kommer livslånga förhållanden att vara mycket, mycket sällsynt. Mindre än fem procent skulle jag tro.

Samhället ser helt enkelt inte ut på det sättet.

"Problemet" är att många fortfarand jagar idealet om "livslång kärlek" och äktenskap och på så sätt bäddar för besvikelse.

Allt är tillfälligt nu mera: Partner, jobb, bostad, bilmärke....